SAOL
publicerad: 2015
stimulera
stimul·era
verb
~de ~t • pigga upp, egga, sporra; jfr stimulans
| Finita former | |
|---|---|
| stimulerar | presens aktiv |
| stimuleras | presens passiv |
| stimulerade | preteritum aktiv |
| stimulerades | preteritum passiv |
| stimulera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stimulera | infinitiv aktiv |
| att stimuleras | infinitiv passiv |
| har/hade stimulerat | supinum aktiv |
| har/hade stimulerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stimulerande | |
| Perfekt particip | |
| en stimulerad + substantiv | |
| ett stimulerat + substantiv | |
| den/det/de stimulerade + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
stimulera
stimulerade stimulerat
verb
stimule´ra 
●
öka verksamheten hos (kropps)organ eller dylikt
någon/något stimulerar (någon/något) (med/till något/att+verb)
någon stimulerar (någon) (med något)
någon stimulerar (någon) (med att+verb)
någon stimulerar (någon) (till något)
någon stimulerar (någon) (till att+verb)
någon stimulerar (något) (med något)
någon stimulerar (något) (med att+verb)
någon stimulerar (något) (till något)
någon stimulerar (något) (till att+verb)
något stimulerar (någon) (med något)
något stimulerar (någon) (med att+verb)
något stimulerar (någon) (till något)
något stimulerar (någon) (till att+verb)
något stimulerar (något) (med något)
något stimulerar (något) (med att+verb)
något stimulerar (något) (till något)
något stimulerar (något) (till att+verb)
någon/något stimulerar (någon/något att+verb)
någon stimulerar (någon att+verb)
någon stimulerar (något att+verb)
något stimulerar (någon att+verb)
något stimulerar (något att+verb)
medel som stimulerar hjärtat; kokain stimulerar könsdriften
○
äv. med avseende på person el. själslig funktion
öka aktiviteten hos
stimulera fantasin; en stimulerande guide; ett stimulerande arbete; hon försökte stimulera eleverna till självständigt tänkande; han blev alltid stimulerad av hennes sällskap
○
spec. ekonomi
regeringen ville stimulera bostadsbyggandet med speciella skattelättnader
belagt sedan 1764;
av lat. stimula´re 'sticka; egga'; jfr ursprung till
stimulus
SAOB
publicerad: 1989
STIMULERA stim1ɯle4ra l. sti1m-, l. -ul-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. stimulieren, eng. stimulate, fr. stimuler; av lat. stimulare, driva på (oxe o. d.) med stickande redskap, egga, sporra o. d., till stimulus, (käpp med) pigg, retmedel o. d. (se STIMULUS). — Jfr STIMULANS, STIMULANT, STIMULATION, STIMULATOR]
med personbetecknande l. sakligt subj.: påverka (ngn l. ngt) så att hans resp. dess lust att handla l. bete sig på ett visst sätt väckes l. ökas, driva på (se DRIVA PÅ 6, 7) l. egga l. (upp)liva l. pigga upp o. d.; i sht: driva på osv. l. väcka l. öka (den fysiska l. psykiska) aktiviteten l. verksamheten l. verksamhetslusten (i något avseende) hos (ngn l. ngt); äv. utan obj. Hans undervisning stimulerade elevernas intresse för ämnet. Han kände sig stimulerad av den uppmuntran han rönte. Positiv kritik har en stimulerande verkan. Företagsamheten stimulerades genom minskade skatter. Skarpa saker, som äro nog fina, att ingå uti de finaste rör, (måste) stimulera de smala fibrer och reta dem till en starck sammandragning. Af denna egenskap äro .. aromata eller krydder. Westerdahl Häls. 189 (1764). Det stimulerade min själ (att höra Adlersparres proklamation i mars 1809) — och på lofstunderna sökte jag .. få reda på ställningar och förhållanden. HLilljebjörn Hågk. 1: 44 (1865). Luften är sval och stimulerande. Melander Långtur 12 (1896). Ombyte av arbete stimulerar i stället för att trötta. Hammar Minn. 1: 166 (1937). Som den forskarnatur .. (B. Hesselman) var har han omedelbart stimulerats av den vetenskapligt mättade luften (i Uppsala). Olsson i 3SAH LXIII. 1: 39 (1952). Det (var) Böklin som stimulerade Fredrika Bremer i hennes Goethe-studium. SvLittTidskr. 1960, s. 126. Elektrisk stimulering av urinblåsor vid paraplegi. SvD(A) 9/12 1964, s. 13. Kulturen 1972, s. 38 (i p. pr., om problem). — jfr RÖRLIGHETS-, SEKRETIONS-, SPAR-STIMULERANDE o. ÖVER-STIMULERAD. — särsk.
a) i uttr. stimulera ngn l. ngt till ngt l. (till) att göra ngt; äv. utan obj. (Österrike) hafwer .. inthet underlåtit att traverzera oss på alla sätt .. stimulerat Muskouwiten till att brytha löst emot oss. RARP 6: 42 (1657). Genom kroppsrörelserna stimuleras hjärtat till en mera energisk verksamhet. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 72. Vännerna i Florens, som på allt sätt stimulerat honom (dvs. humanisten Poggio Bracciolini) att använda sin vistelse i utlandet till upptäcktsfärder (i biblioteken). Söderhjelm ItRenäss. 113 (1907). Man satte (i östra Närke) ut ett brännvinskrus eller en matsäckskorg i ändan på byns .. (äng som skulle slås) för att stimulera till ett gott arbete. RisebergaB 132 (1931). Arbetsmarknadens och näringslivets växande behov av kvalificerad arbetskraft måste stimulera allt fler till ökade studieinsatser. DN(A) 5/10 1964, s. 2.
b) i fråga om intagande l. ingivande av (upp)livande l. uppiggande näringsämne l. läkemedel o. d., med tanken (väsentligen l. enbart) fäst vid att intagandet osv. befordrar den fysiska l. psykiska aktiviteten hos personen; särsk. (i sht med.) i p. pr., särsk. i uttr. stimulerande medel, medel (se MEDEL, sbst. 13, särsk. 13 b α) för stimulering, i sht i pl.: stimulantia (se STIMULANS slutet). Till Kroppens Vidmagthållande under strängt Arbete fordras, att dageligen äta flera måtteliga Mål af stimulerande solid Föda. LittT 1795, s. 319. Stimulerande medel: alkohol, kaffe, te, opium, morfin m. m. Wretlind Läk. 5: 64 (1897). Det är märkvärdigt hur tobaken förmår stimulera både kropp och själ. Armfelt VildmPar. 80 (1920). Patienten fick syrgas till inandning, stimulerades kraftigt. SvLäkT 1935, s. 4. Den stimulerande effekten av dessa droger (dvs. kaffe, kakao, te) beror på deras innehåll av koffein och theobromin. Fåhræus LäkH 1: 37 (1944). En giftig drog, som verkar stimulerande i små doser. Selander LevLandsk. 182 (1955).
c) (numera bl. mera tillf.) refl., om person; äv. motsv. a, b. Jag stimulerar mig med kaffe hvar kväll på kaféet, men det hjälper ju inte i längden. (Bergman o.) Söderberg KHjalleBo 121 (1892). Koch GudVV 2: 282 (1916).
d) fys. i speciellare anv., med avs. på atom l. molekyl: förmå att övergå från ett högre till ett lägre energitillstånd gm att utsätta den för ett strålningsfält. SvD(B) 1936, nr 14, s. 9. Kosmos 1977, s. 29 (kommentar till bild).
Särsk. förb. (mera tillf.): STIMULERA FRAM1010 4. få fram l. åstadkomma (ngt) gm att stimulera. DN 19/5 1972, s. 31. —
STIMULERA UPP1010 4. (mera tillf.) gm stimulerande åtgärder höja l. öka (ngt). SDS 1901, nr 176, s. 2.
-MEDEL. medel (se medel, sbst. 13) som stimulerar, stimulerande medel (se stimulera b); uppiggande l. (upp)livande medel. Verd. 1890, s. 157 (om sällskapslivet). 2NF 26: 142 (1917; om snuset).