SAOL

publicerad: 2015  

linjal

linj·­al [‑a´l] substantiv ~en ~er

Singular
en linjal	obestämd form
en linjals	obestämd form genitiv
linjalen	bestämd form
linjalens	bestämd form genitiv
Plural
linjaler	obestämd form
linjalers	obestämd form genitiv
linjalerna	bestämd form
linjalernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

linjal linjalen linjaler

linj·al·en

substantiv

linja´l

● ett enkelt instrument med (minst) en helt rak kant för uppdragning av räta linjer och ofta för mätning

konstruera en lik­sidig triangel med passare och linjal

○ ibland bildligt för att under­stryka rakhet

vägen sträckte sig fram­för dem som dragen med linjal

belagt sedan 1538; av tyska Lineal med samma betydelse; till lat. li´nea 'linje'; jfr ur­sprung till linje

Till SO

SAOB

publicerad: 1940  

LINJAL linja4l, förr äv. LINEAL l. LINIAL, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(-eal 1538—1909. -eale 1638. -eial 1857. -ial 1640—1911. -iall c. 1580. -ieal 1836—1855. -jal c. 1753 osv.)

Etymologi

[jfr t. lineal; till LINEAL, adj.]

1) instrument bestående av en (i allm. rektangulär, smal) skiva av trä, metall, celluloid l. dyl. med linjerät(a) kant(er), användt (till ledning) vid uppdragande av räta linjer (ofta äv. försett med måttskala); i fackspr. äv. om liknande hjälpredskap för uppdragande av vissa kroklinjer (mall). Draga (upp) ett streck efter linjal. Rita med, efter linjal. VarRerV 32 (1538). Graderad linjal. SFS 1906, nr 10, s. 30. Allt som oftast fingo .. pojkarna smaka på magisterns linjal. Vesterlund Skolm. 41 (1924). Raka och krokiga linjaler. SDS 1940, nr 147, s. 20. — jfr STÅL-, VINKEL-LINJAL m. fl. — särsk.

a) i jämförelser (för att beteckna ngt ss. rakt o. d.). CAEhrensvärd Brev 1: 21 (1780). Hålla sig rak som en lineal. Böttiger 6: 70 (c. 1875).

b) mer l. mindre bildl., särsk. ss. beteckning för ngt som utgör en regel l. norm l. princip som följes resp. tillämpas mer l. mindre strängt. Linc. L 2 a (1640). Naturen rättar sig inte alltid efter vår linial. Lundell Rättstafn. 23 (1886). Logikens linjal. Nyström NKina 2: 292 (1914).

2) tekn. om vissa instrument l. maskindelar som till utseende l. funktion likna en linjal (i bet. 1); särsk. om dylik(t) redskap l. maskindel för teckning, mätning, åstadkommande av jämna ytor, styrande av maskindel i viss riktning o. d. Rosenfeldt Nav. 38 (1693). Rothstein Byggn. 405 (1859; om redskap för avstrykande av asfaltmassa vid asfaltering). Konisk svarfning medelst linjal. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 26. — jfr ANSLAGS-, DELNINGS-, DIOPTER-, ILÄGGNINGS-, RIKT-, SKUM-, STYR-LINJAL m. fl.

3) gruv. malmkropp med utpräglat långsträckt form. JernkA 1909, s. 361.

Ssgr (till 1; mera tillf.): LINJAL-RAK. rak som en linjal. KrigVAH 1805, s. 9. —

-STRECK. uppdraget med tillhjälp av en linjal. MoB 10: 86 (1804).

Till SAOB