SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VINKEL viŋ3kel2, r. l. m.; best. vinkeln (Rålamb 8: 27 (1691: Bollwärcks Winckeln) osv.), äv. (numera bl. tillf.) vinklen (Widegren (1788) osv.) ((†) vinkelen Wärnskiöld Fortif. C 3 a (1673: strykwinckelen), FörhLäkS 1868, s. 223); pl. vinklar (PErici Musæus 2: 79 a (1582) osv.) ((†) vinkler G1R 14: 149 (1542), Wärnskiöld Fortif. C 2 a (1673: bolwärcks-winckler)).
Ordformer
(vincul 1772. vinkel (w-, -ij-, -c-, -ck-, -ll) 1542 osv. winkil- i ssg 1538 (: winkilhake))
Etymologi
[fsv. vinkil; jfr d., nor. vinkel; av mlt. winkel, motsv. fht. winkil (t. winkel), feng. wincel; trol. till den rot som äv. föreligger i VINKA, v.1 — Jfr KRÅKVINKEL]
1) († utom i b o. i ssgrna VINKEL-MÄSSA, -PREDIKANT) om (inre) hörn l. vrå i (bonings)rum o. d.; äv. dels: skrymsle l. gömställe l. tillhåll, dels oeg. l. mer l. mindre bildl., i fråga om kropp(sdel) l. själsliv o. d. Svart Gensw. K 3 b (1558). (Kejsaren) vthgiöt .. sijn Wredhe emot the arme Eremiter .. them han lät dragha vthur theras Wincklar, och jemmerligen aff dagha tagha. Schroderus Os. 2: 655 (1635). Om pori eller Swittebårarna, förmyckit och länge tilslutas, tå församblar sig myckin osundh Wätska i alla Wincklar vthi Menniskiones Kropp. IErici Colerus 1: 373 (c. 1645). Herrans lykta och ljus uplyser Mänskones anda; Och ransakar uti des hjertas lönliga winklar. Nicander SalOrdspr. 47 (1760). En noggrann undersökning företogs i alla rum, vinklar och gömställen. Topelius Vint. II. 1: 411 (1856, 1881). Jag minnes så väl hvarje vinkel af dessa rum, där jag lekte vid faders och moders knä. Afzelius Minn. (c. 1870). Ett par trutungar, orörliga i någon vinkel mellan stenhällarna. 2NatLiv 837 (1931). — jfr SMYG-, SPINN-VINKEL. — särsk.
a) mer l. mindre oeg., i fråga om (avlägset liggande l. undanskymt) geografiskt område. G1R 14: 149 (1542). Nästan hwar Winkel i Christenheten war vpfylt medh Closter. Schroderus Os. 2: 620 (1635). Mig måste alla 4. Jordenes Wincklar lyda och tiena. Fernander Theatr. 432 (1695). Underrättelsen om hennes tidiga död i en vinkel af utlandet .. mottogs säkerligen här hemma icke utan en varm tår i månget öga. Sturzen-Becker 1: 211 (1861).
b) [numera bl. med anslutning till 2] (fullt br.) i mer l. mindre tautologisk förb. med vrå (förr äv. rum (se RUM, sbst.3 7 slutet)), i sht i uttr. vinklar och vrår. 3SthmTb. 4: 79 (1601: rum). (Skepparen skall se till) at manskapet .. icke få tilfällen, at häfwa sig uti wrår och wincklar, til at lättias och såfwa. Siöregl. 1741, 4: B 1 a. I hvar vinckel ock hvar vrå / Syns kullstjelpta bord ock stolar. Bellman (BellmS) 11: 154 (1792). (Insekterna) dölja sig (om vintern) under barken och uti det inre af träden, uti husens vinklar och vråar, uti sprickor på berg. VetAH 1817, s. 143. Det var ett snustorrt målat rum med många vinklar och vrår. Lo-Johansson Förf. 50 (1957).
c) om bod l. kyffe o. d. Hvarföre affhende vij oss för:ne gårdt och steenhuss medt stuffver, boder, vinckler, källare och all annenn lägenheett. G1R 20: 35 (1549). Jcke skall heller ware effterlåtit .. att finskt öel skall skenckies i alle wincklar och oloflige hws, vthan der skall .. setties wisse borgere till, som öelet i kanna tael vthtappa. PrivSvStäd. 4: 440 (1607). — jfr HORE-VINKEL.
2) om form l. utrymme som bildas mellan två (mer l. mindre räta) linjer som sträcker sig från den punkt där (långsträckt) föremål har böjts l. vikts l. tänks vara böjt l. vikt l. där två (långsträckta) föremål möts o. tillsammans bildar böjning l. veck; särsk. (geom. o. i från geometrin utgående fackspr.) om utrymme l. öppning som uppstår mellan två linjer l. plan som skär varandra i en viss punkt l. om själva linjerna; särsk. dels i förb. med adj.-attribut betecknande form l. storlek o. d. på sådant utrymme osv., särsk. rak (se RAK, adj. 1 i) l. rät (se RÄT, adj.1 4) l. sned (se SNED, adj.1 1 g) l. spetsig (se SPETSIG II 1 b δ) l. trubbig (se TRUBBIG 1 a), dels i uttr. i vinkel, i fråga om att bilda en (rät) vinkel; äv. om storleken på sådan vinkel (uttryckt i grader l. bågsekunder o. d.); jfr ANGEL, sbst.3 TrägårdzMästaren har nu stelt sina snören i Wincklar. BröllBesv. 12 (c. 1660; uppl. 1970). Af gatorne äro någre teml: breda men alle krokuge och quarteren utur winkel. Palmstedt Res. 179 (1780). (Springaren är) den ende, hvilkens rörelse beskrifver en vinkel; alla andra röra sig i räta lineer. Lewis Schack 8 (1851). En polyedrisk vinkel benämnes äfven hörn. Mellberg Bergroth 171 (1885). Österviks gård var byggd i vinkel, ena längan vid Tvärgatan, den andra vid Storgatan. Ottelin BSorl. 67 (1904). Den sista och besvärligaste biten .. (av vägen) blev verkligen ganska svår, ty på sina ställen närmade det sig 45 graders vinkel. Edström Mossgrönt 1: 77 (1950). Köket går i vinkel. ICAKurir. 1990, nr 32, s. 15. — jfr ANFALLS-, ANSATS-, ARMBÅGS-, ASIMUT-, AVVIKNINGS-, BILD-, BRYTNINGS-, DEPRESSIONS-, FALL-, HORISONTAL-, KNÄ-, KOMPLEMENT-, LUTNINGS-, POSITIONS-, REFLEXIONS-, RIKTNINGS-, RULLNINGS-, SIDO-, SITT-, SKOTT-, SKÄR-, SUPPLEMENT-, SVÄNGNINGS-, SYN-, UTSLAGS-, VERTIKAL-VINKEL m. fl. — särsk.
a) (förr) i fråga om vinkelformad (utskjutande l. inåtgående) del av byggnadsverk o. d., särsk. bastion; särsk. i uttr. ingående vinkel (jfr INGÅ I 2 c), utgående vinkel (jfr UT-GÅ 3 c). Smoll Fortif. 15 (1693). I krigsbyggnadskonsten har man ingående vinklar, hvilkas ben öppna sig mot fältet, och utgående, hvilkas ben öppna sig mot fästningen. ConvLex. 8: 459 (1839). — jfr BASTIONS-, BÅLVERKS-, FLANK-, KURTIN-, SKULDER-, STRYK-VINKEL m. fl.
b) [möjl. elliptiskt för SYN-VINKEL] synvinkel (se d. o. 1); särsk. om punkt l. position från vilken ngn iakttar o. d. ngt, perspektiv (se PERSPEKTIV, sbst. 3); äv. mer l. mindre bildl. (jfr SYN-VINKEL 2); särsk. i uttr. ur sådan l. sådan vinkel. Ser man uppskovet ur samhällsekonomisk vinkel kan man inte vara lika kategorisk i sitt omdöme. ST(A) 16/4 1959, s. 2. (Han) har intervjuat forskare om ljud ur olika vinklar: tekniskt, juridiskt och medicinskt. RöstRadioTV 1963, nr 12, s. 45. Ett visst mått av fantasi när det gäller val av motiv och vinklar. Evander Lundin 34 (1970). Gården låg tvåhundra meter från landsvägen och från den vinkeln befann sig boningshus och ladugård på rad. Jonasson Hundraår. 277 (2009). — särsk. i förb. med adj. död, i fråga om område som är dolt l. skymt o. d., särsk. dels (mil.) i uttr. död vinkel (se DÖD, adj. 15), dels i sådana uttr. som (den) döda vinkeln, om område (snett) bakom (motor)fordon som inte syns i (sido)backspegel. Hazelius Bef. 33 (1836). Vi skulle .. klättra över muren i en så kallad död vinkel. Strömstedt MittLiv 2: 170 (1982). Körskolläraren tyckte jag körde rätt bra, men jag behövde träna döda vinkeln och annat. DN 30/1 1999, s. A5.
c) (numera mindre br.) i fråga om rörelse: krök(ning) l. bukt l. sväng. Effter otilbörligitt tilgår med handelen i så måtto, att ehwad som inkommer til att förselias, anten spanmåll, fisk eller annatt, så köres dett vthj wincklar hijt och dijt i gårdarna. BtÅboH I. 2: 105 (1625). Nu kafvas båten fram i vinklar och krokar under stalaktiten. Strindberg TrOtr. 2: 110 (1884, 1890). Hon rörde sakta vid tygeln och höll kosan i en bred vinkel före (häst)flocken. Berg Krig. 15 (1915).
3) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv. av 2, om föremål l. figur som liknar en vinkel. Vinklar .. (dvs.) De i en orgel .. af trä, jern eller messing förfärdigade små vinkelformiga pjeser, hvilka tjena som utvexling mellan tangenterna och deras abstrakter. Höijer (1864). Nasal skulle (i ljudbeteckningen) utmärkas med vinkel under vokalen. Landsm. II. 1: 55 (1885). I hörnen äro särskilda lösa vinklar insatta, hvari inpassas hörnstenar. JernkA 1908, s. 409. Högra armen pryddes af de tre ”vinklarne” tecknet på tioårig, väl vitsordad tjänst. VFl. 1913, s. 11. Man har diskuterat åldern på å ena sidan vävtrissorna (lunor) med blockhjul, å den andra vinklarna (skafthästar) varmed skaften regleras. Rig 1975, s. 62. — jfr KRAN-, MÖBEL-, REGISTER-, RÖR-, STRINGER-VINKEL m. fl. — särsk. om instrument för mätning l. uppdragning av (räta) vinklar, vinkelhake (se d. o. 1). Stål Byggn. 1: 151 (1834). Lägg en vinkel efter brädets öfra kant. AHB 6: 4 (1861). Vinkeln .. är ett lika viktigt som gammalt snickarevärktyg. Vinkeln består av två delar, anslaget .. ock linjalen. Landsm. XVIII. 1: 16 (1912). Kring sig har .. (muraren) sina kontrollverktyg, i första hand lodet med snöre, vågskivan, vinkeln och mursnöret .. samtliga verktyg för att kontrollera murverkets rätvinklighet i lod och vågplanet. HantvSv. 223 (1996). jfr ANSLAGS-, GERINGS-, RESNINGS-VINKEL m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): VINKEL-ARM. vinkelställd arm (se arm, sbst. III 4). Polhem ESkr. 3: 320 (c. 1720). Eljest brukas ock ofta krokutta Häfstänger, och för sådane böra alla Stångbråt, Winkel-armar och Regeringar wid Bergwerks Konster anses. Triewald Förel. 1: 218 (1728, 1735). För borrning i hörn finnes en särskilt konstruerad hörnborrsväng med en vinkelarm. HantvB I. 2: 119 (1934).
-AVSTÅND~02 l. ~20. (i fackspr.) om avståndet (uttryckt i vinkelmått) mellan två (tänkta) linjer från ögat till två punkter på det föremål l. område som observeras; jfr avstånd I 1 a o. distans 1 a. Selander ÅrsbVetA 1837–41, s. 13. När solen den 22 juni når sitt största vinkelavstånd från ekvatorn, inträffar årets längsta dag. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 22 (1927).
-AXEL. vinkelformad axel (se axel, sbst.1 I 1, 2). NerAlleh. 8/7 1871, s. 4. (Kyrkklockan hängs upp) i en .. vinkelaxel, där man flyttar ner axeltapparna närmre klockans tyngdpunkt. TurÅ 1989, s. 184.
Ssg: vinkelaxel-kärra. (förr) om ett slags tvåhjulig kärra med vinklad axel använd för mindre transporter. Kalmar 28/12 1885, s. 2. Vinkelaxelkärran stöter, mjölkflaskorna på bottnen skramlar, när någotdera av de två hjulen hoppar mot en sten. Lo-Johansson AstrHus 7 (1966).
-BAND. särsk.: vinkelformat bandornament; jfr band, sbst.1 34 d. Orneringen (på lerkärlen) åstadkommes genom fina streck eller kamintryck, ordnade i sicksacklinjer, romber och trianglar, sällan vinkelband. 2NF 23: 1430 (1916).
(2, 3 slutet) -BEN. jfr ben, sbst.1 II 2 c (α α'). Leopold 4: 66 (c. 1820). Härigenom kunna vinkelbenen (dvs. på ett vinkelmått) inställas i alla tänkbara lägen, så att hvarje önskad vinkel kan afläsas och öfverföras från ett arbetsstycke till ett annat. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 212.
-BOM. (förr) timmerbom ställd i viss vinkel; jfr bom, sbst.1 2 a ε. TT 1883, s. 104.
-BORD. vinkelformat bord. Konstnärerna sutto vid ett stort vinkelbord utefter två väggar i köket. Dahlgren Släktprof. 1: 339 (1911).
-BORR. om borr (se borr, sbst.1 1) ställd i viss vinkel. Eneberg Karmarsch 1: 151 (1858).
-BROTT. (förr) anordning som fick stånggång att ändra riktning l. grena sig; jfr brott I 2 o. stång-brott. Polhem Invent. 59 (1729).
-BRUTEN, p. adj. jfr bruten 3. En bågböjd eller vinkelbruten linie. NF 11: 511 (1887).
-BYGGD, p. adj. byggd i vinkel. Ett vinkelbyggt tvåvånings trähus från omkring 1700. RedNordM 1929, s. 40.
-BYGGNAD. (sammanbyggd l. fristående) sidobyggnad som ansluter sig i vinkel till en större byggnad, flygelbyggnad; ngn gg äv. om vinkelformad byggnad (jfr -hus, -länga); jfr byggnad 3. Brunius Metr. 86 (1854). Stundom finner man .. att boningsrummen äro förlagda i en från hufvudbyggnaden utgående vinkelbyggnad. LAHT 1902, s. 389. Villan är en vinkelbyggnad och i vinkeldelen höll ägaren på att renovera. VästerbK 21/9 1998, s. 21.
-BÖJD, p. adj. FörhLäkS 1868, s. 223.
-ENHET~02 l. ~20. jfr enhet II 2. Såsom vinkelenhet begagnas allmänt en grad .. utgörande nittiondedelen af en rät vinkel. Fock 1Fys. 5 (1859).
-FEL. jfr fel I 3; särsk.: mätfel vid uppmätning av vinkel. Alreik Landtm. 95 (1843). Horisontalvinkelmätningen utföres med den noggrannhet, att sannolika vinkelfelet .. icke öfverstiger 2″. TT 1900, Allm. s. 64.
-FORMAD, p. adj. som har form av en vinkel l. som består av element som står i vinkel mot varandra; jfr -formig. Schröder Bruksb. 248 (1892). Ett stort vinkelformat hus med 47 lägenheter. UNT 10/7 1942, s. 1.
-FORMIG. (numera bl. tillf.) vinkelformad. En art af winkelformig spegel. EP 1794, nr 29, s. 2.
-FRÄS. [möjl. elliptiskt för -fräsmaskin] jfr fräs, sbst.2 1, o. -fräsmaskin. HbValHjelpmask. 2: 43 (1895). Vinkelfräsar för vinkelformiga spår. HbVerkstTekn. 2: 388 (1944).
-FRÄSMASKIN~102. (numera bl. tillf.) jfr fräs-maskin 1 o. -fräs. JernkA 1868, s. 47.
-HAKE, förr äv. -HAKA. [jfr t. winkelhaken]
1) (rätvinklig) hake (se hake, sbst.2 1); särsk. (o. i sht) om redskap bestående av två i (rät) vinkel stående linjaler använt vid mätning l. uppdragning av vinkelräta linjer (jfr -mått 1 o. rät-vinkel 2); ngn gg äv. om triangelformad linjal. VarRerV 39 (1538). Wid de fyrkantige kiärils justering eftersökes .. Om så wäl wäggar, som bottn äro rätt-liniske .. därföre böra sidorne innan til examineras med en ricktig winkel-hake, af 1. 1/2. quarters längd på den ena ändan. PH 2: 1267 (1736). Desse Abstracter äro så wäl korte som långe brädspån, fästade genom winkelhakar. Hülphers Mus. 307 (1773). Vinkel-hake, en rätvinklig triangel av trä eller metall, som användes vid konstruktionsritning. Stenfelt (1920).
2) (förr) (rätvinkligt) verktyg (av mässing l. trä o. d.) för handsättning, sätthake (se d. o. 3). Bengtsson SvStilgjut. 65 (i handl. fr. 1612). Från .. (facken i en stilkast) tar sättaren med högra handen sina bokstäfver, siffror, skiljetecken .. och låter dem glida i det sättinstrument, kalladt vinkelhake, som han med venstra handen håller. UB 1: 559 (1873). jfr skav-vinkelhake m. fl.
3) [efter motsv. anv. av lat. norma, vinkelhake] astron. i sg. best., benämning på stjärnbild på södra stjärnhimlen. Melanderhjelm Astr. 1: 60 (1795).
-HARPA. mus. benämning på vinkelformad harpa utan framstång använd i sht i forntida Egypten. Norlind AMusH 50 (1920).
-HASTIGHET~102, äv. ~200. (i fackspr.) om den vridningsvinkel en rörelse beskriver vid en viss hastighet; jfr hastighet 3 c o. rotations-hastighet. VetAH 1818, s. 184. Vid en kroklinjig rörelse brukar man ibland tala om vinkelhastigheten, varmed menas den vinkel en med kroppen förbunden radie till kurvan vrider sig på 1 sekund. Herlin FysVard. 44 (1925). jfr medel-vinkelhastighet.
-HJUL. [jfr t. winkelrad] särsk. (†) kugghjul med konisk form använt för att föra över kraft i vinklad riktning; jfr kägel-hjul. (Kugghjulen) äro s. k. vinkelhjul eller koniska hjul, som medgifva den fördelaktigaste ledning af kraft i vinkel, hvarför de ofta användas i mekaniken. UB 5: 25 (1873). Nerén (1930).
-HUS. vinkelbyggt hus; jfr -byggnad. Hjelt Medicinalv. 3: 268 (i handl. fr. 1789). Fastigheten .. är bebygd med ett vinkelhus af sten i två våningar. PT 1900, nr 123 B, s. 2.
-HÄVSTÅNG~02 l. ~20. vinklad hävstång. Ligga punkterna, i hvilka kraften och lasten verka, i rät linea med stödpunkten .. så kallas häfstången rätlinig, hvarom ej vinkelhäfstång. JernkA 1829, Bih. s. 226.
-HÖRN. om det hörn l. den spets som vinkel bildar; jfr -spets. Hazelius Bef. 35 (1836). En regelbunden fyrkant, hvars vinkelhörn vände sig mot de fyra väderstrecken. LfF 1889, s. 66.
-INSTRUMENT. (numera bl. tillf.) instrument (se d. o. 1 a) för mätning av vinklar; jfr -mått 1. Akrell Rec. 25 (1813). Tycho Brahes storhet låg i att han mätte himlakropparnas lägen med en precision som ingen före honom. Många av de vinkelinstrument och andra mätdon som han använde konstruerade han själv. GbgP 5/5 1996, s. 56.
-JÄRN. [jfr t. winkeleisen] vinkelformat järnstycke, särsk. använt l. avsett att användas ss. förstärkning l. stöd o. d.; jfr järn 4, 5 o. -stål. HusgKamRSthm 1760, s. 503. Två likflänsiga vinkeljärn .. äro sammannitade med två flänsar mot varandra utan mellanlägg. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 258 (1949).
-KNÄ. (numera mindre br.) jfr knä II 4 a (slutet). Winkelknä äro horizontala knän som sitta wid sidan om däcksbalken. Dalman (1765). NEOrdb. (1996).
-KRAMLA. (†) kramla (se kramla, sbst.1) vars skänklar bildar rät vinkel med varandra. Tigerhielm 68 (1867). 2NF 14: 1197 (1911).
-KRAN. (numera bl. tillf.) om kran (se d. o. 1) använd l. avsedd att användas i vinkel l. hörn; äv. om vinkelböjd kran (se d. o. 4) för gas l. vatten o. d. Stål Byggn. 1: 176 (1834). Diverse gasledningspersedlar såsom brännare .. vinkelkranar och vinklar. TLev. 1900, nr 8, s. 1.
-KUGGE l. -KUGG. (i fackspr.) JernkA 1876, s. 411. Vinkel-kugg, på utväxlingshjul är en kugg, som har toppytan formad i rät vinkel. Stenfelt (1920).
-LED. särsk. (numera bl. tillf.): gångjärnsled (se d. o. slutet); jfr led, sbst.1 1. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 50 (1836).
-LINJAL. om linjal med fast l. ställbar tvärslå (avsedd att styra linjalen mot ritbordets kant) för uppritning av vinklar l. parallella linjer; jfr rit-linjal. BoupptSthm 1670, s. 65 (1669). Vinkellinealen, äfven kallad T, efter den bokstaf i Romerska alfabetet, hvars form han liknar, är det beqvämaste .. instrumentet både för uppritning af parallella linier, räta vinklar, och andra likformiga vinklar af alla slag. Scheutz Ritk. 35 (1832).
-LINJE. (numera bl. tillf.) om linje som går i vinkel l. vinklar; äv. om vinkelrät linje. Rosenfeldt Nav. 7 (1693). Drag .. (från en punkt på brädets övre kant) en vinkel-linie längs brädet. AHB 6: 4 (1861). Under fem kring kärlmynningen lagda spiralvarv går dekoren .. i vinkellinjer med spetsarna riktade mot bottnens mittpunkt. Fornv. 1953, s. 70.
-LÄNGA. jfr länga, sbst. 1 a, o. -byggnad. LdVBl. 1830, nr 25, s. 3. (Byggnaden) innehåller stuga, fähus och lada sammanförda i en vinkellänga, vilken omfattar hela gårdsanläggningen. Erixon SkansenKultH 67 (1925).
-MASKIN. särsk. (om ä. förh.) om ett slags propellermaskin med vinkelställda cylindrar. TT 1873, s. 221. Ett flertal propellerångmaskiner, bl. a. en med två snett ställda cylindrar direkt verkande på propelleraxeln, Carlsundska vinkelmaskinen. NorstedtUppslB 259 (1948).
-MÅTT. [jfr t. winkelmass]
1) mått (se mått, sbst.4 1 a) för mätning av vinklar; jfr -hake 1, -instrument, -mätare. BoupptSthm 26/1 1655. Med vinkelmåttet pröfvar .. (stenhuggaren) om stenens ytor och kanter äro i rät vinkel med hvarandra. ArbB 111 (1887).
2) mått (se mått, sbst.4 3 a) angivande storleken hos en vinkel (uttryckt i grader l. bågsekunder o. d.); särsk. i uttr. i vinkelmått. Lovén ÅrsbVetA 1845–49, s. 54. För den stora röda stjärnan i Orions ”axel” .. uppgår diametern i vinkelmått till omkring 0″ 05. VetenskIDag 280 (1940).
(1) -MÄSSA. [jfr t. winkelmesse] (förr) hemlig l. icke offentlig mässa; mässa som stred mot den (stats)kyrkliga ordningen; jfr mässa, sbst. 1, o. -predikning o. vrå-mässa. Schroderus Os. 1: 47 (1635). En handfull ofarliga svärmare och fantaster, som hålla sina skumma vinkelmässor utan att det riktiga kyrkofolket vare sig intresseras eller oroas av deras förehavanden. Andræ GPrästg. 125 (1940).
-MÄTARE. [jfr t. winkelmesser] instrument för mätning av vinklar, vanl. bestående av en fast o. en ställbar linjal samt en gradskiva för fastställande av den ställbara linjalens vinkelläge; särsk. om goniometer; jfr mätare 3 o. -mått 1, -mätnings-instrument. Wikforss 2: 1006 (1804). Den ryska vinkelmätaren .. mäter vinklar med en noggrannhet motsvarande 1/100 af afståndet. KrigVAH 1905, s. 156. Undersökningen av en kristall och dess formförhållanden måste .. gå ut på att bestämma vinklarnas storlek. De apparater, man härvid begagnar, kallas goniometrar (vinkelmätare). Gertz o. Grönwall Min. 9 (1923).
-MÄTNING. Swedenborg Reg. 21 (1718). Sextanten användes för vinkelmätningar av olika himmelsobjekt. HbgD 17/4 2005, s. 19. jfr horisontal-vinkel-mätning.
Ssg: vinkelmätnings-instrument. vinkelmätare. JernkA 1839, s. 338.
(1) -PREDIKANT. [jfr t. winkelprediger] (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) nedsättande, om person som predikade i hemlighet l. utanför den (stats)kyrkliga ordningen. BL 11: 357 (1723). Han är den trångsynte vinkelpredikanten med dennes lika grunda som grumliga tankegång. SvD(B) 1945, nr 11, s. 4.
(1) -PREDIKNING. (†) jfr -mässa. Han höll .. sina winkelpredikningar, hwari han fortplantade sina meningar om den heliga Nattwarden och skriftermålet. SvMerc. V. 4: 68 (1760). FinKyrkohSP 5: 136 (c. 1778).
-PRISMA. (i fackspr., i sht lantmät.) pentagonprisma; jfr -spegel. HandlednSkogshush. 319 (1918).
-REM. (†) jfr rem, sbst.1 1 f. (Bland de viktigaste drivremmarna finns) vinkelremmar, då axlarna ligga i vinkel mot hvarandra och i samma plan samt rotera åt samma håll, men remparterna löpa i vinkel öfver s. k. brytskifvor. 2NF 22: 1364 (1915). SAOB R 1015 (1957).
-RIKTIG. (i fackspr.) om avbildning l. (kart)projektion: som återger alla vinklar oförändrade, konform; förr äv.: vinkelrät; jfr riktig I 1 g. NF 1: 77 (1875). Just då det gäller översikter av hela jorden, ha vi all anledning att erinra oss, att globen är den enda avbildningen av jordytan, som på en gång kan vara längd-, yt- och vinkelriktig. Ymer 1934, s. 268.
-RÄT, äv. -RÄTT, adj.; adv. -rätt. [jfr t. winkelrecht] som bildar en rät vinkel (med ngt), rätvinklig; jfr rät, adj.1 3, rätt, adv. 1, o. -riktig o. perpendikulär I 2. Rålamb 1: 23 (1690). En Byggmästare .. kan gärna mästerligen förstå .. at upföra en vinkelrät mur. Kellgren (SVS) 4: 391 (1784). Orienteringstavla (vid vägskäl) skall anbringas fristående, vinkelrätt mot vägen. SFS 1937, s. 120. särsk. (tillf.) mer l. mindre bildl., särsk.: (enkel o.) stringent l. konsekvent o. d. Det man (som poet) .. sagt, bör vara sant: jag menar, at tankan icke är falsk, utan god, ren och vinkel-rät, at hon håller prof under en god Critique. 1VittAH 1: 112 (1755). (Pedanten) mår formligen illa om inte allt är prydligt och vinkelrätt. Frey Ensam 31 (1954).
-RÖR. jfr rör, sbst.3 3. JernkA 1834, s. 621. Vattenlås komplett med vinkelrör och golvhuv. SDS 1979, nr 255, s. 20.
-RÖRELSE. (i fackspr.) roterande rörelse kring en (fast) punkt l. axel; särsk. i fråga om himlakropp. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 3. Hans (dvs. månens) vinkelrörelse omkring jordens medelpunkt (måste) tillväxa eller aftaga i hastighet, allt efter som han närmar sig till eller aflägsnar sig ifrån jorden. Lindhagen Astr. 409 (1860).
-SAX. (i fackspr.) plåtsax med vinkelställda eggar; jfr sax, sbst.1 II 1. 2UB 6: 119 (1904).
(1) -SKOLA. (†) nedsättande, om privat l. i hemlighet driven skola; jfr smyg-skola. Det måste .. göras en skarp åtskilnad mellan dessa nu omtalade skolor och de många vinkelskolorna, hvilkas antal torde vara minst lika stort som antalet verkliga högre flickskolor. SvFlicksk. 138 (1888). Linder Tid. 111 (1924; om förh. på 1870-talet).
-SKOTT. sport. jfr skott, sbst.2 3 b. Sedan Bassen .. (under bandymatchen) skjutit ett fruktansvärt vinkelskott parerat av Saarinen. IdrBl. 2/1 1924, s. 2.
-SKRUVSTYCKE~020. skruvstycke med vinkelställda käftar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 309. Om man vill spänna fast stora föremål i vertikal led, är vinkelskruvstycket lämpligt. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 56 (1953).
-SLIP. [möjl. elliptiskt för -slipmaskin] vinkelslipmaskin; jfr slip, sbst.4 Fornv. 1981, s. 18.
-SLIPMASKIN~102. om typ av slipmaskin med sliphuvud monterat i vinkel; jfr -slip. DN(B) 19/3 1961, s. 6.
-SOFFA. hörnsoffa. BoupptVäxjö 1842.
-SPEGEL. (i fackspr.) anordning bestående av (två) vinkelställda speglar; särsk. om instrument bestående av två i 45° vinkel mot varandra stående speglar (för utsättande av räta vinklar) (jfr -prisma). Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 26. Vid profytornas utsättande betjänar man sig af en korstafla, vinkelspegel eller dylikt samt vanlig kedja eller stålband. Kinman Guttenberg 31 (1890). Två par vinkelspeglar, ställda så, att infallsplanen äro vinkelräta mot hvarandra. 2NF 22: 1176 (1915).
-SPETS. jfr spets, sbst.2 1 b γ, o. -hörn. När man vill benämna en vinkel, sätter man .. en bokstaf vid den punkt, der de begge räta linierna sammankomma (hvilken punkt kallas vinkelspets). Almqvist Geom. 13 (1833).
-STÅL. (i fackspr.) vinkelformat stycke av stål (se stål, sbst.1 3 b); jfr -järn. TT 1901, Allm. s. 316. Balkar och pålar av stål .. är fästa i badbryggorna med vinkelstål. Sydsv. 20/3 2007, s. C4.
-STÄLLD, p. adj. De mot hvarandra vinkelstälda plana ytorna. AntT XIV. 2: 45 (1895).
-STÄLLNING. jfr ställning II 1. Hwasser HbLokF 72 (1865). (Hjulbenthet) kan bero .. på vinkelställning i eller bredvid själfva knäleden, så att underbenet afviker från lårets riktning inåt. 2NF 36: 421 (1924).
-STÖTLÅDA. [jfr t. winkelstosslade] (†) stötlåda för åstadkommande av avskärning l. hyvling i (rät) vinkel; jfr gerings-stötlåda. Stål Byggn. 1: 152 (1834). Vinkelstötlådan .. (används) när snickaren önskar stöta, d. v. s. hyvla trästyckets tvärände i (rät) vinkel med dess långsida. Landsm. XVIII. 1: 17 (1912). Auerbach (1916).
-SUMMA. summan av vinklarna i en geometrisk figur. Andersson Geod. 267 (1876).
-SÖM. [efter nylat. sutura lambdoidea] (†) om den i vinkel gående söm (se söm, sbst.1 4 a) som förenar nackbenet med framförliggande hjässben, nacksöm. Rosenstein Comp. 47 (1736). WoH (1904).
-TRANSPORTÖR. särsk. om instrument för avsättning l. uppmätning av vinklar; jfr transportör 4 o. grad-skiva, sbst.1 2. SPF 1848, s. 119. Under rodden på lodkurserna övade vi oss i att .. med hjälp av lodningskvintanten och vinkeltransportören i mätningskartan bestämma var vi befann oss. Hägg Örl. 174 (1943).
-TRAPPA. De beqvämaste (trapporna) äro de raka, och vinkeltrapporna utan svängsteg. Rothstein Byggn. 435 (1859).
-TRUMMA. (förr) om cylinderformat instrument för uppmätning av vinklar; jfr rikt-cirkel 2. Andersson Geod. 132 (1876). Vid enklare mätningar begagnar man sig af ett instrument, kalladt vinkeltrumma, bestående af en på höjden tvådelad cylinder af metall, uppmonterad på en stativkäpp, hvilken placeras på spetsen af den vinkel, som skall uppmätas. 2NF 32: 693 (1921).
-VEV. (numera mindre br.) jfr vev b. Vinkelhvefvar kallas de konsthvefvar, som sättas en uti hvardera ändan på en hjulstock, så at de stå i en rät vinkel emot hvarandra. Rinman 2: 1145 (1789). Smith 412 (1918).
-VÄRDE. värde som anger en vinkels storlek uttryckt i grader. Selander ÅrsbVetA 183741, s. 18.
Avledn. (till 2): VINKLA, v. -ing.
1) komma (ngt) att bilda en vinkel l. ge (ngt) en viss vinkel; äv. allmännare: böja l. kröka l. vika (ngt); särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv., mer l. mindre liktydigt med: vinkel; äv. refl. (förr äv. intr.), dels: bilda en vinkel (l. vinklar), dels (numera bl. tillf.): bilda en krök l. bukt l. båge (l. krökar osv.), svänga l. vända (särsk. om väg l. vattenled o. d.). Vinkla persiennerna. KrigsmSH 1804, 1: 77. Med skölden försigtigt han sjelf sig betäckte, / den vinklade armen åt sidan han sträckte. Ling As. 553 (1833). Som derjemte de krökande och vinklande gatorna är ytterst smala .. så är det nästan omöjligt att någonsin lära sig hitta. Kræmer Span. 122 (1860). Mungipornas vinklingar syntes hånande. Berger Ysaïl 209 (1905). En låg stenmur .. vinklar sig kring den vita kyrkan. TurÅ 1934, s. 60. (Benbocken) Passar perfekt som t ex ritbord, genom att skivan kan vinklas. Ikea 1992, s. 139. Snart sitter .. ni med .. knän som vägrar vinkla sig och minnesförluster som kommer och går. SvD 12/10 2013, s. 21. jfr av-, in-, upp-, ut-vinkla.
2) till 2 b: ge (ngt, särsk. fråga l. ämne l. reportage o. d.) en viss (ensidig l. partisk) inriktning; särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.; äv. abs. (Nyhetsprogrammet) som skall ”vinkla” nyhetsmaterialet på nytt sätt med personligare syn på nyheterna och utförligare bakgrundspresentation. SvD(A) 26/9 1968, s. 17. De programmakare som sysslar med nyheter, politik och samhälle, de speglar inte, de vinklar i stället. SvD 8/2 1974, s. 4. Massmedias möjligheter, att genom en medvetet ensidig vinkling av enskilda missförhållanden fått dessa att framstå som representativa för helheten. GbgP 13/3 1986, s. 2. Kan .. styrelsen acceptera att dess experter lämnar marknadsanalyser som man bedömer som ovederhäftiga och vinklade? GbgP 25/2 1995, s. 4.
Särsk. förb. (till vinkla 1): vinkla av. vika av l. ta av. Sen tåget lämnat Boden och vinklat av inåt landet hade det också tagit slut på städerna. Andersson Snöljus 13 (1979).
vinkla in. jfr invinkla.
1) sport. i fråga om bollsport: ur snäv vinkel skjuta in (boll) i mål, med obj. betecknande dels boll, dels resultat (se d. o. 1 c). Balakov vinklar in 2–1 för Bulgarien. DN 9/9 1993, s. D15. Kurt Hamrin hade förnedrat tyskarna med det klassiska målet där han .. vinklar in bollen ur snäv vinkel. Expressen 11/7 1998, Lördag s. 2.
2) (†) bilda en vinkel inåt. Vår väg (spärras) af ett nedskuret flodlopp, som vinklar in mot ravinen. Hemberg Kola 216 (1902). BotN 1906, s. 88.
3) gm uppmätande av synvinkeln från viss observationspunkt bestämma läget av (ngt); särsk. (o. numera i sht, med anslutning till vinkla 2) mer l. mindre bildl.: ringa in l. snäva in l. fokusera. NordT 1884, s. 555. (Kaptenen har) varit ute och vinklat in platsen, der han anser, att ångaren sjunkit. SD(L) 1895, nr 269, s. 5. Jag insåg att TV-programmen ofta saknar bredd och vinklar in för snävt på de olika frågorna. AB 15/8 1996, s. 49.
vinkla ut. bilda en vinkel utåt; äv. (o. numera i sht): placera (ngt) i en vinkel utåt. SvSkog. 694 (1928). Bryggan vinklade ut i en avvisararm. Trenter AldrNäck. 38 (1953). Vinkla ut vänster fot 90 grader. Expressen 16/8 2005, s. 19. jfr utvinkla.
VINKLAD, adj. som har (visst antal l. så l. så beskaffade) vinklar l. hörn; numera bl. ss. senare led i ssgr; jfr vinklig. Möller (1790, 1807). jfr skarp-, spets-vinklad m. fl.
VINKLIG, adj. som är försedd med l. bildar en vinkel l. (flera) vinklar; äv. (o. numera nästan bl.) dels (mera tillf.): som kännetecknas av flera olika l. oregelbundna vinklar, dels ss. senare led i ssgr: som har (visst antal l. så l. så beskaffade) vinklar l. hörn (jfr vinklad). Hjelt Medicinalv. 2: 188 (i handl. fr. 1791). (Nackbenet) Är ett enkelt ben, något convext med winkliga och ojämna kanter. Florman Anat. 1: 77 (1823). Vinkligt mot denna allé sträcka sig andra alléer af Pandanus-arter, Broussonetia, Apebia o. s. v. Andersson Verldsoms. 1: 72 (1853). Spjut af omkring 4 alnars längd och med bred vinklig spets. Lavén Sjökr. 52 (1854). Vad Ernst Ahlgren tyckte om i Lund var .. de små husen och de vinkliga gatorna. Werin Sv1800Tal 113 (1948). jfr lik-, olik-, rät-, skarp-, spets-vinklig m. fl.
Spoiler title
Spoiler content