SAOL

SO

publicerad: 2021  
1nagg naggen naggar
nagg·en
substantiv
● ett litet redskap med långa smala piggar som man gör hål i jäsande bröd med
brödnagg
belagt sedan 1736; sv. dial. nagg 'bröd­nagg'; jfr no. nagge 'spets'; besläktat med nagga
2nagg nagget, plural nagg, bestämd plural naggen
nagg·et
substantiv
● ofta plur. liten, spetsig ur­gröpning
det fanns en del nagg på assietterna; björklöven har nagg i kanterna
○ spec. i tekniska samman­hang hål eller märke som fram­ställts med visst redskap
nagghål; naggsågad
belagt sedan 1793; till nagga
Till SO

SAOB

publicerad: 1946  
NAGG nag4, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till NAGGA, v.]
1) (†) veter. i sg. best., om en sjukdom hos häst, varvid ögonhåren växa inåt ögat; jfr NAGGA, v. 1. Sahlstedt (1773). Hæsten har nagget. Murberg FörslSAOB (1793). Weste (1807).
2) (föga br.) motsv. NAGGA, v. 1 b: gnagande oro, själskval. Bremer Brev 3: 102 (1848).
3) (föga br.; se dock slutet) motsv. NAGGA, v. 2: naggande, naggning. Dähnert (1784). — särsk. (numera mindre br.) konkret, om märke efter naggning; inskärning; hack. Nagget visar, att tänderne varit små. Murberg FörslSAOB (1793). Små fyrkantiga stickor med inskurna nagg. PT 1901, nr 20 A, s. 3. Östergren (1932).
4) (föga br.) motsv. NAGGA, v. 3: kält, tjat, kritiserande; äv.: träta; äv. (gm anslutning till AGG, sbst.1 1): illvilja, avoghet. Verelius 179 (1681). Säkerligen har också det ihållande nagget härför (dvs. med anledning av en viss diplomatisk affär) bidragit till den gamle .. (utrikesministern v. Engeströms) frivilliga exil. SDS 1897, nr 158, s. 1. (Han hade) samlat en ansenlig fond af bitterhet och nagg mot sin .. meddirektör. Därs. 1904, nr 153, s. 2.
Ssgr (i allm. till 3): (3 slutet) NAGG-FORMIG. (i fackspr.) som har en naggad kontur l. form, naggad (se NAGGA, v. 2 a). Naggformiga protuberanser. SDS 1896, nr 396, s. 1. —
-LAV. bot.
1) lavarten Urceolaria scruposa (Lin.) Ach. (med naggade fruktifikationsorgan); jfr holk-, knaggel-, kup-lav. Liljeblad Fl. 418 (1798).
2) lavarten Cladonia fimbriata (Ach.) Fr. (vars bål har naggad kant). Acharius Lich. 187 (1798). Dalin (1853). —
-SÅGAD, p. adj. bot. om kant av blad: som har föga djupa, lika stora inskärningar; naggad; tandad. Nyman VäxtNatH 1: 293 (1867). Östergren (1932). —
-TAND. (föga br.) bot. om var särskild av de tänder som bilda utbuktningarna hos ett naggat blad. Marklin Illiger 26 (1818). ArkBot. X. 13: 89 (1911). —
-TANDAD, p. adj. (föga br.) bot. o. zool. naggad (se nagga, v. 2 a). Hartman Fl. XVIII (1820). Thomson Insect. 170 (1862; om insektsvinge). WoJ (1891; bot.).
Till SAOB