SAOL
publicerad: 2015
nysa
nysa
verb
nös el. nyste, nyst, pres. nyser
| Finita former | |
|---|---|
| nyser | presens aktiv |
| nyses | presens passiv |
| nös (nyste) | preteritum aktiv |
| nystes | preteritum passiv |
| nys | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att nysa | infinitiv aktiv |
| att nysas | infinitiv passiv |
| har/hade nyst | supinum aktiv |
| har/hade nysts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| nysande | |
SAOB
publicerad: 1947
NYSTAN nys3tan2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. NYSTA, n.; pl. nystan (Botin SvSpr. 79 (1777)) l. nyston (BoupptVäxjö 1790); förr äv. NYSTE, m. l. f. (FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40; jfr Spegel (1712; genus ovisst)); pl. -er (BtÅboH I. 9: 33 (1637)).
Ordformer
(nyst- 1538 osv. nöst- 1670—1790. -a 1640—1907. -an 1538 osv. -e 1563—1637 (: vllgarns nyster))
Etymologi
[fsv. nysta, n.; jfr sv. dial. nysta, nösta, n. (Götal.), niästa, n. (Dal.), niausta, n. (Gotl.), nor. nøste (pl. -er), nor. dial. nysta (pl. nysto l. nystor) l. nyste (pl. =), n.; säkerligen besläktat med nor. noda, n., isl. hnoða, n., nystan; jfr NoB 1932, s. 233 ff. — Formen nystan (med slutljudande n) beror på en utvidgning av samma slag som i t. ex. HEMMAN, sbst.]
om det mer l. mindre klotrunda föremål som bildas, då garn (tråd osv.) lindas omkring en stomme av trä l. papp o. dyl. l. av garnet (osv.) självt; äv. ss. måttsord betecknande viss mängd nystat garn (osv.). VarRerV 34 (1538). En nyste guld och sölffuer passement. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. 75 nystan skogarn. TLev. 1912, nr 18, s. 1. — jfr BOMULLS-, GARN-, GULD-, HÅL-, SILKES-, TRÅD-NYSTAN m. fl. — särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre utförd bild l. bildl., om ngt som påminner om l. liknas vid ett nystan. Runeberg 5: 320 (1833). Han stod och rullade upp sitt livs nystan — ända till den tiden, då han var liten. Alving Chateaubriant Brière 348 (1924). jfr KÖRTEL-NYSTAN. särsk.
b) (föga br.) med. i uttr. hysteriskt nystan, ett slags kramptillstånd varvid patienten har en känsla av att ett klotrunt föremål rör sig upp o. ned i matstrupen. Wretlind Läk. 5: 41 (1897). Nilsson PrimRel. 145 (1911).