SAOL
publicerad: 2015
spörja
spörja
verb
sporde, sport, spord n. sport, pres. spörjer, pres. pass. spörjs el. vard. spörs • ⟨åld. utom i pres. part. och ett uttr.⟩ fråga: en spörjande blick; det spör(j)s att ... det påstås att ...
| Finita former | |
|---|---|
| spörjer | presens aktiv |
| spörjs (spörjes, spörs) | presens passiv |
| sporde | preteritum aktiv |
| spordes | preteritum passiv |
| spörj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spörja | infinitiv aktiv |
| att spörjas | infinitiv passiv |
| har/hade sport | supinum aktiv |
| har/hade sports | supinum passiv |
| Presens particip | |
| spörjande | |
| Perfekt particip | |
| en spord + substantiv | |
| ett sport + substantiv | |
| den/det/de sporda + substantiv | |
| den sporde + maskulint substantiv | |
SO
publicerad: 2021
spörja
sporde sport, presens spörjer, presens pass. spörjs el. spörs
verb
spör`ja 
●
ålderdomligt utom i presens particip och vissa uttryck
fråga
någon spörjer (någon) om/efter något/sats
någon spörjer (någon) efter något
någon spörjer (någon) efter sats
någon spörjer (någon) om något
någon spörjer (någon) om sats
en spörjande blick; han såg spörjande på henne; de sporde honom om han hade några nyheter att komma med
det spör(j)s att ...
det påstås att ...det spörjs att hon väntar barn
det spör(j)s om ...
jag undrar om ...bilförsäljningen gick dåligt förra året, och det spörs om det blir så mycket bättre i år
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska spyria; gemensamt germanskt ord; bildn. till
spår
spörjaspörjande
SAOB
publicerad: 1985
SPOL spω4l, sbst.1, r. l. m. l. f. (IErici Colerus 1: 67 (c. 1645), Modin GTåsjö 205 (1916)) l. n. (3Mos. 11: 9 (Bib. 1541), Cannelin (1939)); best. -en, äv. -n, resp. -et; pl. -ar (IErici Colerus 1: 67 (c. 1645), Meurman (1847)) resp. = (3Mos. 11: 9 (Bib. 1541), Cannelin (1939)) ((†) -or IErici Colerus 1: 22 (c. 1645)); l. SPÅR spå4r, sbst.1, l. SPORR spor4, sbst.1, l. SPOR spω4r, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1707 A, s. 1570 (: Sporrar; i bet. 3), SvMerc. 1: 456 (1756: Sporrar; i bet. 3)) ((†) -or HovförtärSthm 1726, s. 2682 (: Sporor; i bet. 3), Orrelius (1797: spårror; i bet. 3)); förr äv. SPORD, r. l. m. l. f.; pl. -ar (möjl. äv. att hänföra till sg. sporde, BoupptSthm 1683, s. 564 b, Bil. (1678; i bet. 3), 2VittAH 26: 330 (1868, 1869; i bet. 1)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sporde l. sporda, TullbSthm 6/11 1573 (: spord(er); i bet. 3), Därs. 30/9 1581 (i bet. 3), BoupptSthm 1671, s. 924, Bil. (i bet. 3)); i bet. 3 förr äv. SPORDE, r. l. m.; pl. -ar (se ovan) l. -er (se ovan); i bet. 3 o. 4 förr äv. SPORDA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OxBr. 11: 798 (1640), Weste FörslSAOB (c. 1817)) l. -er (se ovan); i bet. 3 förr äv. SPURDER l. SPORDROR, pl., l. SPORDAN l. SPORDON l. SPORTEN l. SPORN l. SPURREN, sbst.
Ordformer
(spol (-oo-) 1541—1939. spor c. 1750—1770. spord c. 1755—1850. sporda 1640 (: spordor, pl.)—1852. spordan 1637. spordar, pl. 1678—1869. sporde 1687. sporder, pl. 1573 (: spord(er)), 1581—1671. spordon 1614. spordror, pl. 1773. sporn 1640. sporor, pl. 1726. sporr 1707 (: Sporrar, pl.), c. 1750—1756 (: Sporrar, pl.). sporten 1640. spurder, pl. 1645—1653. spurren 1637. spår c. 1710—1765. spårda 1734 (: spårdor, pl.)—c. 1817. spårder, pl. 1667. spårdror, pl. 1755. spårror, pl. 1797. spårta 1687 (: Spårtor, pl.))
Etymologi
[fsv. sporþer, m., stjärt l. (i ssgn fiska spordher) fena, sv. dial. spord, spol (med tjockt 1), spår, spårr, spör (med grumligt ö-ljud), m. l. f., stjärt, fena, spola, m., brygghuvud; jfr ä. d. sporder, sporer, pl. (i bet. 3), fvn. sporðr, m., nor. dial. spord, spol, spor, m., mlt. sporden, sporten, pl. (i bet. 3), lt. spurden, spurten, spurren, pl. (i bet. 3), mht. o. t. dial. sporte, m., svans, stjärt; besläktat med nor. dial. sprala, sprattla, o. gr. σπυρϑίζω, sprattlar; formerna sporr o. spår beror åtminstone delvis (i bet. 2 slutet) på anslutning till GORR resp. GÅR, sbst.1 (se GORR); de i bet. 3 (o. 4) uppträdande formerna sporde, sporda, sporten, sporn o. spurren är sannol. lån från lt.; de i bet. 3 uppträdande formerna spordan o. spordon är sannol. lån från ett lt. sporden, där -en uppfattats ss. ett vårdslöst uttal av -an resp. -on; formen spordror sannol. ombildning av spordor gm anslutning till flundror (pl. av FLUNDRA). — Jfr SPEREL, SPJOL, SPORFISK, SPÅR, sbst.4]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjärt (på fisk l. säl l. val l. orm l. kräftdjur); äv. om bävers svans. (Sälarna) hafwa 4 fötter .. 2 fram wid bröstet .. och 2 st. längre, rät bak wid spolen. Broman Glys. 3: 558 (c. 1740). 2VittAH 26: 330 (1868, 1869; i fråga om avbildning av orm). Munsterhjelm NIsh. 19 (1911; i fråga om näbbval). Fatab. 1913, s. 106 (i fråga om lax; från Ångermanl.). Modin GTåsjö 205 (1916; i fråga om bäver).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fena (se d. o. 3); särsk. om ryggfena. Alt thet som spool och fiäll haffuer j flodher, j Haffuena, och j beckiom, thet skolen j äta. 3Mos. 11: 9 (Bib. 1541; Luther: flosfedern, Vulg.: pinnulas; Bib. 1917: fenor). Spol .. (dvs.) Ryggfena på en fisk. Säjs helst om styfva ryggfenor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Cannelin (1939). — jfr RYGG-SPOL. — särsk. (i formen spor l. sporr l. spår) i förb. med gorr l. går, särsk. dels i uttr. (äta l. steka ngt o. d.) med gorr och sporr l. går och spår, (äta l. steka ngt osv.) med inälvor o. fenor (äv. i utvidgad anv.: hel o. hållen), dels i uttr. gorr eller sporr l. går eller spår i nekad l. därmed jämförlig sats, i utvidgad anv.: det minsta, något alls. (Katten) plär osz (dvs. mössen) efterwachta. / Han tig, och mig, och all wår slägt, med hud och hår, / Så leker med at ei spörs efter går ell' spår. Kolmodin QvSp. 1: 127 (c. 1710, 1732). Fisk eller fogel .. stekes med gårr och sporr; detta skjer mäst med abbor och kramsfogel. Linné Diet. 2: 140 (c. 1750). (Fisken) åts med går och spår. SvSaml. 5: 250 (1765).
3) (†) om torkade stycken (bl. a. av stjärt och fenor) av fisk; dels koll. l. ss. ämnesnamn, dels i pl.; jfr SPORFISK. TullbSthm 6/11 1573. 12 lb: Sporde. BoupptSthm 1687, s. 371 b. At Luta Spårdror, Flundror, och Hwitling. Warg 313 (1755; rubrik). Weste FörslSAOB 572 (c. 1817).