publicerad: 1925
FLUNDRA flun3dra2, f. l. r., i bet. 2 b r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er OxBr. 11: 705 (1637; möjl. till sg. flunder)); förr äv. FLUNDER, f. l. m.?; pl. -drar (BtFinlH 3: 74 (1537), GR 13: 41 (1540)) l. -derer (OxBr. 11: 818 (1645)).
Ordformer
(flundra c. 1600 osv. flunder 1537—1609)
Etymologi
[fsv. flundra, motsv. ä. dan. o. nor. flundra; jfr d. flynder, isl. flyðra, mnt. flundere, nt. o. t. flunder, f., eng. flounder (sannol. nordiskt lån); rotbesläktat med FLAT; jfr Hellquist. Formen flunder är trol. ett nt. lån]
1) benämning på vissa fiskar kännetecknade bl. a. gm sin från sidorna starkt hoptryckta kropp vilken (nästan alltid) är vit på den ena sidan (den som vid simningen vändes mot havsbottnen) o. färgad på den andra, flatfisk, plattfisk, flundrefisk; särsk. dels (i sht bland kustbefolkningen) benämning på fisken Pleuronectes flesus Lin., skrubba, ”den egentliga flundran”, dels förr stundom: helgeflundra; i pl. zool. äv. ss. benämning dels på flundrefiskarnas familj (Pleuronectidæ), dels på släktet Pleuronectes Lin. (Må man) lathe giffua .. (barnen) gode flundrar och spetfiisk doch icke formygit luttblött. GR 13: 41 (1540). De stora Flundrorna (dvs. helgeflundrorna). Verelius 201 (1681). Butta kallades här (dvs. på Gotland) et slags Flundror. Linné Gothl. 208 (1745). Flundror el. Skrubbor (kosta i Varbärg) 6 styfver tjoget. Barchaeus LandthHall. 47 (1773). Flundra, Helgflundra, en till slägtet Pleuronectes hörande, mjukfenig fisk. Åstrand (1855). FoFl. 1907, s. 193. — jfr HELGE-, MARE-FLUNDRA m. fl. — särsk.
a) i vissa talesätt. Hon har ett godt ansigte nog, sa bonden om flundran. Blanche Bild. 1: 9 (1863). Han är dum som en flundra. Schulthess (1885); jfr b. Jag undrar, sa flundran, om gäddan är fisk. Landsm. XI. 2: 29 (1896).
b) (vard., mindre br.) bildl., om inskränkt person. Ej denna dumma flundran / Förstår en fin conversation. Lenngren (SVS) 2: 174 (1796). Ni tjockhufvade flundror. Ni inbillar er att ni kan rymma så här sonika! Rydberg Frib. 372 (1857).
2) i överförd anv., om ngt som i ett l. annat avseende liknar en flundra; särsk.
a) bred o. platt parasitmask som anträffas i levern hos vissa djur, i sht nötkreatur o. får; i ssgn LEVER-FLUNDRA.
Ssgr (i allm. till 1): A (numera knappast br.): FLUNDER-ART, -FISK, -FISKE, -GARN, -MASK, -NÄT, -SKINN, -SLÄKTE, se C.
B (†): FLUNDRA-SLÄKTE, se C.
C: FLUNDRE-ART. (flunder- 1806. flundre- 1840 osv.) zool. fiskart av familjen Pleuronectidæ, i sht släktet Pleuronectes Lin. VetAH 1806, s. 47. —
-FISK. (flunder- 1861. flundre- 1855 osv.) i sht zool. benämning på fiskar av familjen Pleuronectidæ, flatfisk, plattfisk; i sht i pl. Nilsson Fauna 4: 608 (1855). —
-FÅNGST. —
-KROK. i sht fisk. för flundrefångst avsedd krok. —
(jfr 2 a) -MASK, pl. -ar (flunder- 1858) zool. om maskar av ordningen Trematoda av klassen Platykelminthes (plattmaskar). Hygiea 1857, s. 660. Levertin Eschricht 1: 90 (1858). —
-NÄT. (flunder- 1660—1890. flundre- 1885 osv.) i sht fisk. grovmaskat nät avsett att däri fånga flundror. Murenius AV 445 (1660). (Piggvaren) fångas .. äfven i Flundernät. VetAH 1806, s. 206. —
-SKINN. (flunder- 1888. flundre- 1881 osv.) Trollet .. for och flög i vattnet värre än hin i ett torrt flundreskinn, som man säger. Wigström Folkd. 2: 92 (1881). —
-SLÄKTE(T). (flunder- 1806. flundra- 1784. flundre- 1835 osv.) zool. det till flundrefiskarnas familj hörande släktet Pleuronectes Lin. (Bladh o.) Hornstedt 125 (1784). —
Spoiler title
Spoiler content