SAOL

publicerad: 2015  

tolta

tolta [tål`ta] substantiv ~n toltor • en växt, torta

Singular
en tolta	obestämd form
en toltas	obestämd form genitiv
toltan	bestämd form
toltans	bestämd form genitiv
Plural
toltor	obestämd form
toltors	obestämd form genitiv
toltorna	bestämd form
toltornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tolta toltan toltor

tolt·an

substantiv

[tål`-]

● en ofta mans­hög ört med tunna, par­flikiga blad och (blå)violetta blommor i korgar som bildar en ut­dragen klase i stjälk­toppen; före­kommande i fjäll­björk­skog

SYN. torta

fjälltolta

belagt sedan 1750; sv. dial. tort(a), tolta; av ovisst urspr.

Till SO

SAOB

publicerad: 2006  

TORTA tor3ta2 l. tωr3ta2 l. tω3rta2, sbst.1, äv. TOLTA tol3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Ordformer

(tolta (-å-) 1750 osv. torta 1826 osv. tota 1734–1891. tåta 1762)

Etymologi

[jfr sv. dial. torta, tort m. fl., nor. turt, nor. dial. turte, tort(e) m. fl.; av ovisst ursprung; möjl. sammanhörande med TORFT (Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)); formen tolta beror på sammanfall av rt o. lt till supradentalt t i jämtska mål, formen tota (tåta) på övergång av rt till t i dalmål]

bot. om växt av släktet Cicerbita; särsk.: växten Cicerbita alpina (Lin.) Wallr., art i familjen korgblommiga växter; jfr MJÖLK-STUT, ÄLG-KÅL. Linné FlDal. 36 (1734). Torta .. är en högväxt fjällört med stora saftiga blad. LAHT 1893, s. 93. Tolta .. kallas på folkspråket ”järja” av vilken lapparna och nybyggarna i fjälltrakterna bereda en maträtt som kallas ”gompa”. Västerb. 1941, s. 43. Ormbunkarna, toltan, det höga gräset och de styva örtstjälkarna stack upp över snötäcket. Sundman TvåDag. 24 (1965). — jfr FJÄLL-TOLTA.

Till SAOB