publicerad: 2021  
fram
adverb
fram´
1 i riktning mot mer central eller mer synlig position från en undan­skymd el. dold plats; konkret el. abstrakt
kom fram i ljuset!; en sol­stråle bröt fram; duka fram mid­dagen; föra fram sina krav; fram med vad du har på hjärtat!; fram med sanningen!
○ äv. ut­vidgat till existens
frambringa; framställa
arbeta fram ett förslag
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska fram, urspr. böjnings­form av framber 'fram­stående; ut­märkt'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till främre
2 (i riktning mot och) med upp­nående av ett mål
komma fram; hinna fram i tid; åka fram och till­baka på samma dag; de hade sällskap ända fram till Stock­holm
○ äv. i fråga om tidsförhållanden och mer abstrakt
från 1700-talet och ända fram till våra dagar
fråga sig fram se fråga sig
få sin vilja fram se vilja
nå ända fram se nå
vara fritt fram se fri
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 i den naturliga riktningen utan ton­vikt på start el. mål
JFR 1framåt, 1längs
framflytta; framstöt
gå vägen fram; han gick fram och till­baka i rummet; fort­sätt rakt fram
○ äv. i fråga om tidsförhållanden
framsynt; framöver
fram i januari; vi ses längre fram
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
4 med position på den sida (av ett före­mål) som oftast eller mest naturligt är synlig
MOTSATS 3bak JFR framme 1
framsida
klänningen var smutsig både fram och bak
○ äv. i fråga om position i an­slutning till den viktigaste delen av lokal eller dylikt
de satt längst fram i salen
bak och fram se bak
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska