publicerad: 2021  
1fraktur frakturen
frakt·ur·en
substantiv
fraktu´r
● en (äldre) tysk tryckstil med brutna linjer och snirklade versaler
frakturstil
fram till 1875 trycktes Svensk författnings­samling med fraktur
belagt sedan 1682; av lat. fractu´ra 'brytning; brott', till frang´ere 'sönder­bryta'
2fraktur frakturen frakturer
frakt·ur·en
substantiv
fraktu´r
● benbrott
handledsfraktur; lårbensfraktur; skallfraktur
en fraktur på tummen
belagt sedan 1780