SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄRLA æ3rla2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(arlor, pl. c. 1740 (: Sädesarlor). erla 1801 (: sädserla)–1828. ärla 1538 (: sädes ärla) osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. erle, fvn. ertla (isl. atla, ertla); möjl. samhörigt med fvn. ár, tidig tidpunkt (se ARLA), åsyftande fågelns tidiga ankomst på våren (se GHolm i Eyvindarbók: Festskrift til Eyvind Fjeld Halvorsen (1992))]
om fågel hörande till familjen Motacillidae, särsk. dels om Motacilla alba Lin., sädesärla, dels om M. flava Lin., gulärla; i pl. särsk. om familjen, särsk. i uttr. ärlor och piplärkor. Linné MethAv. 75 (1731). Ärlorna, kända för sin mycket långa stjert, hwilken de beständigt wicka upp och ned, lefwa af maskar och insecter. Hartman Naturk. 195 (1836). Svart och blå och skinande vit löper där en ärla bland kullersten och vitnad kork. När den blixtsnabbt virvlar om efter en fluga, står det i luften ett snurrande mönster. Holmström LändStränd. 1: 52 (1913). Kalla vi alla de ärlor, som ha gult på kroppen, för gulärlor, så möter oss en brokig grupp av fåglar med ofta sällsamt sammansatta dräkter. Rosenius SvFågl. 1: 336 (1919). Ärlor och piplärkor .. familj i fågelordningen tättingar. NE (1996). — jfr BLÅ-, GUL-, KOK-, KVITTER-, LIN-, PLOG-, RING-, STRÖM-, SÄDES-ÄRLA.
Ssgr: ÄRL- l. ÄRLE-BO. jfr bo, sbst.1 8. En fogelunge, något större än en halfvuxen dufva, fanns .. i ett litet ärlbo emellan ett par stenar. GHT 24/7 1868, s. 2. —
-HONA. jfr hona 1. DN 16/10 1873, s. 3. Ärlehonan tog dun från sitt eget bröst och klädde boet invändigt. Lagerlöf Länk. 69 (1894). —
-MAMMA. (numera bl. tillf.) jfr mamma, sbst. II 1 e. På denna oroliga plats, hvaröfver tågen med buller draga fram dag och natt, har ärlemamma lagt ägg och kläckt ut ungar. GHT 1896, nr 241 A, s. 3. —
-PAR. jfr par, sbst.1 1 a β. DN 16/10 1873, s. 2. Ärleparet, som brukade lägga sitt bo öfverst på pilens stam. Lagerlöf Länk. 64 (1894). —
-SLÄKTE(T). om släktet Motacilla Lin. En mängd små foglar af ärlslägtet qvittrade. Gosselman SAmer. 164 (1842). —
-UNGE. jfr unge 1 a. AB 29/5 1843, s. 2. När ärlemamma packat samman bädden och gjort sina snurrningar i balen, så är den till sist en riktigt präktig skål för äggen och en härlig bädd för livsglada ärleungar. Rosenius SvFågl. 1: 330 (1919). —
-VINTER. (numera bl. ngn gg) om period av (kallt) vinterväder på våren (när ärlorna anlänt); jfr vinter 2 o. vip-vinter. Den s. k. ”ärlevintern” är imellertid öfverstånden. NDA 1/5 1875, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content