publicerad: 2023
ÄSKA äs3ka2, v. -ade (G1R 1: 126 (1523) osv.) ((†) pr. sg. -er UpplDomb. 5: 88 (1578: på äsker), Palmchron SundhSp. 281 (1642); pr. sg. pass. -es 3SthmTb. 5: 343 (1604); sup. -et UpplDomb. 3: 100 (1541), HH XIII. 1: 96 (1563), -it BtFinlH 4: 252 (1564); p. pf. -et G1R 29: 109 (1559), 3SthmTb. 5: 79 (1603)). vbalsbst. -AN (numera bl. ngn gg, Girs G1 119 (c. 1630), VNyland 21/7 1981, s. 4), -ANDE, -NING (numera bl. mera tillf., G1R 4: 29 (1527: påäskningh), Silfverstolpe BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630) osv.); -ARE (numera bl. tillf., Löfgren TenngjH I. 2: 75 (cit. fr. 1637: äskarlön) osv.).
Ordformer
(edsk- 1632. esch- 1617–1628. esk- (ee-, -ss-) 1523–1782 (: Eske pg:r). äsch- 1551–1662. äsk- (æ-) 1524 osv. ätsk- 1660. -a 1524 osv. -ia 1523–1681)
Etymologi
[fsv. äskia; liksom fd., d. æske (nor. bm. eske), fnor. eskja av mlt. ē(i)schen, av fsax. ēskon, motsv. mnl. eiscen (nl. eischen), ffris. āskia, fht. eiscōn (mht., ä. t. eischen o. (gm ombildning) heischen, t. heischen), feng. āscian (eng. ask, fråga), liksom bl. a. (det möjl. från germ. lånade) fkyrkoslav. iskati (se SISSE), lit. ieškóti, söka, sanskr. iccháti, söker, önskar, möjl. äv. lat. aeruscare, tigga, sannol. med samma suffix som i bl. a. FORSKA, GRANSKA, MINSKA till den rot som äv. föreligger i sanskr. éṣati, söker]
(utom i b α, β o. c numera bl. arkaiserande l. skämts.) begära l. kräva l. (bestämt) anhålla l. anmoda om l. göra anspråk på (ngt); särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. av, med styrt led angivande den av vilken ngt begärs osv.; förr äv. med avs. på person (se d); i sht förr äv. om sak (se e); förr äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. (se a), dels med indirekt refl. personobj.; ngn gg äv. abs. (se särsk. b α, e). Han eskade ena taflo ther han vthi screff. Luk. 1: 63 (NT 1526). Eska tigh itt tekn aff Herranom tinom Gudh. Jes. 7: 11 (Bib. 1541). Om någon begärar aff tigh til låns, så låna .. dock eska lijkwäl en handskrifft, eller pant. Schroderus Comenius 862 (1639). Förnuftigt folk äska ej af Barn en Mans mognad. Tessin Bref 1: 56 (1751). Under det pappa berömde denna sköna krokväg, som Boden tagit .. öfvertänkte jag i hastighet mitt förmodligen snart äskade svar. Knorring Cous. 1: 89 (1834). Icke den torraste bulle en gång kan han äska. / Icke den beskaste kaffeslurk kommer han åt. Henrikson Varv. 26 (1959). — jfr FRAM-, UPP-, UT-ÄSKA. — särsk.
a) (†) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. (up)på; äv. i anv. som motsvarar d, e; jfr b. Tesligis eskade hon på ix pund korns rentho. G1R 8: 172 (1533). Han wille .. låta honom få gijslare för sigh hijt in i landet, hwilka som helst han sielff vppå eskade. Svart G1 88 (1561). Ty lät Keisaren kalla Påfwen Hadrianum ut til sig, och äskade på Kröningen. Dryselius Monarchsp. 359 (1691). De arbeta tils kroppen eskar på ro och hwila. Bliberg Acerra 18 (1737). — jfr PÅ-ÄSKA.
b) i fråga om krav framfört under reglerade yttre former ss. under sammanträde l. sammankomst l. inom offentlig förvaltning l. i ansökningsärende o. d.; ofta liktydigt med: yrka (se YRKA, v. 6 a) på; särsk. (i sht om ä. förh.) med avs. på ed; i sht förr äv. med avs. på dels urkund o. d. som begärs utlämnad, dels ngns yttrande; förr äv. i anv. som motsvarar a; jfr c, d. Sa(m)ma dag kom Henric greffweradt och æskade wpaa kort klippi(n)gs regi(n)skaps bok som beseglet war och insat til fforwarni(n)g ffor xvj ell(e)r xviij aar til ffø(re)nne j radzstugune och he(n)ne ffik for(næmde) henric m(edh) ffogotens och alz radzens samtÿkie. OPetri Tb. 16 (1524). Huarföre efter Christoffer Segerbadhe äskade eedh vtaf Hanns Rolofz, kundhe mann honom thet medh ingenn rätt förwägre. 3SthmTb. 5: 96 (1603). Då Högwördiga DomCapitlet behagat äska mitt yttrande om sättet at begrafwa Prästmannen Barekander. VDAkt. 1792, nr 95. Sedan Domen vid en Underrätt .. är afsagd, bör den äfven till Parterna skriftligen författad utgifvas, om de det äska. Schrevelius CivPr. 108 (1853). Hr Sköld äskar statlig förköpsrätt vid försäljning av jordbruksfastigheter. GHT 1947, nr 38, s. 8. — särsk.
α) (fullt br.) med avs. på anslag (se d. o. 17); ss. vbalsbst. -ande äv. konkretare, om enskild omgång av sådan begäran osv. Vi har äskat medel för ett tioårigt projekt. Den (dvs. krigsgärden) må icke äskas för Troupper, som å någon ort blifwa förlagde, eller under Krigs-rörelser nyttjas. RF 1809, § 74. Man synes således framhärda i den gamla tron, att för dispositionen af folkets skattemedel endast fordras att äska. AB 1841, nr 2, s. 2. Utom hufvudtitlarne äskar K. Mt för 1895 i extra anslag: Till ny rörlig materiel vid statens jernvägar 1,250,000 (osv.). VL 1894, nr 14, s. 3. Redan tidigt på hösten skola alla äskanden inkomma till de olika departementen från ämbetsverk och andra. Kuylenstierna Statsmaskin. 75 (1926). Det är kravet från Högskolan i Borås när den nu äskar pengar hos regeringen. GbgP 3/9 1994, s. 12.
β) (förr) med avs. på hantverksämbete, äv. mästerskap (se d. o. 5) inom sådant, i fråga om gesälls ansökan om att antas ss. mästare. Derföre skole the som wele begifue sigh vthi Gulsmedz Embeted .. för ähnn the wise theris mesterstycke, lathe see breef och beuiss om deres börd, lähro åhr och reedelige lefuerne, och seden Embeted lagligen äske. Skråordn. 173 (1594). Sedhann skall hann när tijdhen är om, äska Embetett 3 gångor pa 3 Månaders tijdher, och gifua för huart äskningh een daler i Embeteslådhann. Silfverstolpe BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630). Hos guldsmederne skulle mästerskapet äskas tre gånger. Hildebrand Medelt. 1: 354 (1881).
c) (fullt br.) i uttr. äska tystnad (se TYSTNAD 1) l. (ngt ålderdomligt) ljud (jfr LJUD, sbst.1 1 b), förr äv. ngns öra (jfr ÖRA, sbst. 2 a α), (gm ljudlig signal) anhålla om tystnad för att få allas uppmärksamhet (o. ta ordet själv l. lämna det till ngn annan); särsk. i anv. som motsvarar b; äv. i bildl. anv., om sak (jfr e). Därpå äskar Öfwerste-Marskalcken liud. När det skiedt, förer Konungen sielf .. talet til samtelige Riksens Ständer. PH 1: 511 (1723). Hörer mig, I Sions raske män! / .. jag äskar Edert öra: / Susanna saklös är, tyranner Er förföra. Wallenberg (SVS) 2: 246 (1774; uppl. 1999). Bland själviskt skilda hopar / Har tvedräkt äskat ljud. Ps. 1937, 165: 3.
d) (†) med avs. på person (jfr e), särsk. dels: begära l. (bestämt) anmoda (ngnstans hän) (särsk. i anv. som motsvarar b, särsk. i uttr. äska ngn för rätta, instämma ngn för domstol), dels: begära l. (bestämt) anhålla om (ss. ngt, särsk. hustru), dels: (bestämt) anmoda (till ngt). Ath alle the bönder, som haffue giordt handstrechning för same vtuissade Summor motte bliffue eskiede eller förde jn tiil Calmarna. G1R 11: 253 (1537). Ath han war igiår .. och berethe för h(ans) h(ögbyrdig)h(et), deth Hinndrich Jnns wille eska hon(n)om nu idagh för rethe. TbLödöse 300 (1593). Tå nu Wedherdöparna eskade the Ewangeliske Lärare til een Disputation. Schroderus Os. III. 1: 171 (1635). Den Enberg som gifte sig med Advoc. Äimelaei hustru, har nu, sedan de hulpits åt at förstöra de p:gr hon fick af sin förra man, blifvit äskad, såsom lösdrifvare, til Gardet. Porthan BrCalonius 300 (1796). Till brud han henne äskar? Lidforss Balaguer 15 (1894). — jfr FÖRE-, IN-, TILL-, UPP-ÄSKA m. fl.
e) (utom i slutet numera föga br.) om ngt sakligt: kräva l. (er)fordra; särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med mer l. mindre liktydigt verb; äv. om djur; ngn gg äv.: pockande kalla l. mana (i abs. anv. som motsvarar d); jfr c. Sådana swar .. som sakerners nödtorftigheter och alles wåra gemeena wälferd äska och krefwia. Annerstedt UUH Bih. 1: 56 (i handl. fr. 1604). Kalfwar, Lamb och Killingar äska godh skötzel. Arvidi 213 (1651). Lin måste sås å något välaktige ställen .. men hampa äskar vanlig åkerjord, dock ej med stark lera. Trolle-Bonde Hesselby 147 (i handl. fr. 1740). Att i dessa .. ord äro tvänne särskilldte stafvelser, som fölljakteligen hvar äska sin Vocal. Botin SvSpr. 46 (1777). Att tro man kunde sig läska / i helvetets hetta och kval; – / att höjder och vidder äska / bak jordlifvets trånga dal. Hansson NVis. 43 (1907). — särsk. (numera bl. tillf.) om sak i metonymisk anv., särsk. om utsaga l. skriftlig handling o. d. Gudh later sigh icke åthnöya medh blotta gerningena vtan hiertat är och gott ther gerninghana vth aff gå, Effter thet aldrigh är så gott som gudz bodh eskar, skolo(m) wij .. intit förhäffwa oss. GlLuk. 17: 10 (NT 1526). (Eftersom licentiaterna) til Faculteten aflagt de prof, som Constitutionerne äska af dem, som förtiena at hedras med Doctors Graden. Rosén o. Linné i Linné Bref I. 1: 59 (1752).
Särsk. förb. (numera bl. tillf., utom till b α numera bl. arkaiserande l. skämts.): ÄSKA FRAM10 4. särsk. (o. i sht): begära l. (bestämt) anhålla i fråga om (ngt) att det skall framvisas l. företes; förr äv. till d: (oeftergivligt l. bestämt) anmoda (ngn) att komma fram. At (Kristus) råkar komma oförwarandes på idher, och eskar idher fram til räkenskaps, förr än j ären någhot berädde ther vppå. LPetri 4Post. 40 a (1555). (Jag) äskade .. fram de vprättade längderne, på alla Säterijer, gårdar och Hemman i hela pastoratet. VDAkt. 1734, nr 211. jfr framäska. —
ÄSKA HIT10 4. särsk. (†) till d: (oeftergivligt l. bestämt) anmoda (ngn) att komma hit. Ath wij skole eskia nogra goda borgare hiith i gæn aff hwan köpstadt i Swerige. G1R 1: 108 (1523); möjl. ej särsk. förb. BtFinlH 4: 252 (1564).
Ssgr (förr; till b β): A: ÄSKE-PENNING l. -PENG. om avgift som den som äskade ämbete betalade till skrålådan; i sht i pl.; jfr äsknings-penning. Han skall strax afläggia eskie penningar .. och förbottspenningar. MeddNordM 1897, s. 87 (1656). Efter fyra år som gesäll i Stockholm erlade Möllenborg i januari 1823 sin äskepenning hos guldsmedsämbetet. Fatab. 1941, s. 174.
B: ÄSKNINGS-PENNING. äskepenning; i sht i pl. Den vanliga afgiften till lådan, som man minst kan taga med äsknings-penningar till 10 R:d banco. SC 1: 858 (1821).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content