publicerad: 2023
ÖMSE öm3se2, förr äv. YMSE l. ÖMSA l. YMSA, oböjl. adj. l. pronominellt adj. o. adv., l. ÖMS l. YMS, adv.
Ordformer
(yms 1681–1784. yms- i ssgr 1617 (: ymslund; i vers)–c. 1700 (: ymswijs). ymsa 1598 (: ymsalunda)–1734. ymse (-ss-) c. 1540–1870 (: ymsesides). ynse (-sz-) 1561–1573 (: ynse-gull). ömpsa 1640. öms᾿ 1669 (i vers). öms (-ss) 1840. ömsa 1644 (: ömsalunda)–1775. ömse 1609 osv.)
Etymologi
[fsv. ymse, ömse, adj. o. adv., ymsa, adv. (jfr nor. bm. ymse), eg. (best. l.) pl. resp. adv. av ymis, skiftande, olikartad, av runsv. ȳmiss, motsv. fvn. ýmiss (nor. ymis, nyisl. ýmis, fär. ymissur), ssg med (l. möjl. avledn. av) det adj. som föreligger i MISS-, prefix, o. en förled (l. ett prefix) av omstritt ursprung. — Jfr ÖMSA, ÖMSESIDIG, ÖMSIG, ÖMSLIG, ÖMSOM, ÖMST]
1) (utom ss. förled i ssgn ÖMSE-VIS numera bl. ålderdomligt) olik(artad) l. skiftande (se SKIFTA, v.1 12 b slutet) l. omväxlande (se OMVÄXLA 10 b); särsk. (numera bl. ngn gg, i ä. språkprov vanl. svårt l. omöjligt att skilja från 3) med samordnade huvudord angivande de (båda) växlande företeelserna; i sht (o. numera nästan bl.) i attributiv anv.; i sht förr äv. ss. adv. (jfr ÖMSOM 1). (Romarna) giorde them .. genom ömsa vndanflycht och effterjagande .. så säkre och vthan fruchtan, at (osv.). Schroderus Liv. 438 (1626). Och bleff Krijget medh ömse Lycka fördt, in til thesz thet omsijder kom til Fredh. Brask Pufendorf Hist. 127 (1680). Begyntes Skörden .. med Rågen, som härlig war .. Men Kornet så ömse; altefter utsädet i wåras. Broman Glys. 1: 423 (1729). Grymt rasar striden nu på alla håll tillika / Emellan fiender, i styrka nästan lika, / Der segern från hvarann med ömse krafter rycks. JGOxenstierna 5: 289 (c. 1817). Det heter: ömse går den mycket far. Hildebrand Isl. 89 (1883). Det kom ömse tankar i huvet, när jag låg vaken och hörde, hur det small i knutarna av köld. Enström Järnv. 175 (1928).
2) [eg. specialanv. av 1] attributivt, med pluralt huvudord (i sht (o. numera nästan bl.) i obest. form) angivande sinsemellan samhöriga l. relaterade företeelser som konstitutivt l. i sammanhanget är två till antalet: vardera av båda; bådadera; ofta (o. numera i sht) om sidor (jfr SIDA, sbst. 14 e) l. håll (jfr HÅLL, sbst.1 VII 1); förr särsk. i uttr. föra kåpan på ömse axlar (jfr AXEL, sbst.2 1 a β β'); äv. (numera bl. tillf.) dels i fråga om flera än två företeelser, särsk. ungefär liktydigt med: var sina, dels med singulart huvudord (se a), dels substantiverat (se b); jfr ÖMSOM 3. (Han) slogh omkringh sigh på ymse sijdor. LPetri Kr. 31 (1559). Beskåda, huru du haltar på både benen och förer kåpan på ymse axlar. Raimundius HistLiturg. 88 (i handl. fr. 1588). Then ena (av angriparna) wäfftandes yxan i ömpsa händerna, then andra brytande sig gårdstöör. Murenius AV 40 (1640). Cappellanerne, som warit wid Forssa och Hög, hafa bodt på ömse ställen. Wettersten Forssa 114 (c. 1750). Hela figuren kallas Cirkel; .. hvarje rät linie, gående genom medelpunkten å ömse sidor ända till periferien, Tvärlinie (diameter, dubbel-radie). Almqvist Geom. 11 (1833). Som alltid då man å ömse håll hört hvarann omtalas, blef början af vår samvaro ett försigtigt trefvande. MinnGPrästh. 1: 73 (1924). Kontentan var stora förluster på ömse sidor men engelsmän, skottar och irländare .. hade stått pall vid Hertigens höjd-sänka. Combüchen Byron 214 (1988). — särsk. (numera bl. tillf.)
a) med singulart huvudord: vardera; i sht förr äv. med framförställd best. artikel, ungefär liktydigt med: parallell. Mång’ dygdig Flicka, / Som weet till ömse deel, sin hug och later skicka. CupVen. B 2 b (1669); möjl. till 1. Åtta gångor hafwer Solen / Af och an, från ymse Polen / Åhrebahnen genomgått. Columbus (SVS) 2: 180 (1679). Boken var tryckt både på Latin och Svenska för att genom det ymse bruket åter vänja örat vid Latinsk gudstjenst. Fryxell Ber. 4: 44 (1830).
b) substantiverat: båda (var för sig). Migh är lijka mykit hwilket aff thessa ord man wil bruka j sakenne, effter iagh finner at Scrifften ymse brukar. LPetri DialNattw. H 1 a (1562). Säger båda eller eventuellt Filip eller kanske Fredrik. Eller ömse. AB 24/5 2006, TVBil. s. 7.
3) (†) ss. adv., utgående från 1 l. 2: växelvis l. ömsevis; jfr 1 o. ÖMSOM 1. At Sancte Erics släkt och konung Karls släkt haffua i en long tijdh ymse regerat. OPetri Kr. 66 (c. 1540). At the(n) som förmå förskaffa sigh flere (av läkemedlen) i förrådh, må tå brwka them ömse, vndertijdhen thet ena, och stundom thet andra slaget. Paulinus Gothus Pest. 77 a (1623). Att hwarken Pastor eller åhörare skal bägge förordningerne bruka ymse til sin egen fördeel och nytta. VDAkt. 1709, nr 170. Nu ser jag hur mig hat och kiärlek ömse dref. CGCederhielm Vitt. 189 (1739). Sedan jag blifvit gift, vistas vi hos hvarannan ömse. Almqvist Amor. 234 (1822, 1839). — särsk.
a) upprepat före ett andra led, i satsadverbiell anv.: ömsom … ömsom. Item tåghen gull, tåghen sölff, ynsze gull, ynsze sölff och allehånde färghe silke. Tegel E14 324 (1561). Här må Talaren använda all sin förmåga, att undanrödja tankan om en Gud, ömse förtörnad genom brott, ömse blidkad genom flyktiga suckar. Ödmann StrFörs. II. 1: 205 (1803).
b) (yms, öms) i uttr. som öms, ömsevis. Sahlstedt 698 (1773). (Jag) fick ibland stor tack, men ibland också pengar, som öms. Almqvist Mål. 77 (1840).
4) [utvecklat ur 2] (†) ömsesidig; äv. ss. adv. (jfr ÖMSE-SIDES 2). Innocentius .. bedher at then påbegynte Wänskapen motte medh ömse Breeffwäxlande blifwa stadfäst. Schroderus Os. 1: 591 (1635). Til att lijkwäl bijbehålla sämia och eenigheet, hwar och een sig beflijtar uthi privat omgänge att ymse och inbördes biuda och giöra hwar annan heder och ähra. Stiernman Riksd. 1449 (1664). De mötas hos Armid med ömse svartsjukhet. JGOxenstierna 5: 152 (c. 1817). Hädanefter kunde .. (mor o. barn) aldrig mer äga ömse vätskor och celler som en gång i modersskötets mörker. Aronson FjärdeVäg. 73 (1950).
Ssgr (i allm. till 1, 2): A (†): ÖMS-LUNDA, -VIS, se B.
B: ÖMSE-LEDES, äv. -LEDS, adv. (†) ömsevis. Bureus Runaräfst 136 (1602). Ännu före medlet (av april) färdades man med släda och hjuldon ömseleds. VetAH 1807, s. 217. —
-LUNDA, adv. (öms- 1617 (i vers). ömse- 1598–1644) (†)
1) till 1: på olika l. mångahanda sätt; jfr 2. Titt Kyns förbund, / gör sorgh ymslund. Ståhle VersVasat. 216 (i handl. fr. 1617). Han sytten bäste han kunde, / Til desz han blef mäd allone gef, / Och pröwader ömsalunda. Bureus Runa A 3 a (1644).
2) till 1, 2: ömsevis. Och skref jagh så .. the concepten om .. til try bref, ett til konungen, ett til h. f. N. och ett til Dalarna, hvilke sädhan ymsalunda förandradhes. RA I. 4: 808 (1598); möjl. till 1. Och räknas Han (dvs. K-runan) ymselunda bådhe för K och G. Bureus Runaräfst 106 (1602). —
-SIDES, adv.
1) (†) till 1, 2: ömsevis l. växelvis. Herr Borgmästaren varnade fördenskull .. (var o. en av väckelsepredikanterna) ömsesides at hädanefter aflåta med (sin förkunnelse). FinKyrkohSP 4: 250 (1774). Denna ömsesides både tanke och känsla. MoB 2: 15 (1791); möjl. till 2.
2) (numera föga br.) till 2: på ömse sidor (äv. i prepositionell anv.); äv. (o. i sht): ömsesidigt (förr äv. i adjektivisk anv.: ömsesidig (med pluralt huvudord äv.: respektive)). Om .. Advocaterne ej kunde förmås at afstå ifrån den sedwanan at skymfa .. hwarannan; så tyckes mig at .. särskilte dagar därtil borde utses, då Herrarne, ömsesides försedde med infall och Chicaner, finge pröfva hwar annans styrka. Posten 1768, s. 260. Så wäl Husbönders, som tjenares ömsesides rättigheter och skyldigheter. AdP 1800, s. 290. Att som, efter ömsesidig öfwerenskommelse .. Wåre ömsesides Fullmäktige afslutit och underskrifwit .. en Cartel-Convention. SPF 1830, s. 86. Då råer skola uppgås, böra ömsesides boende jordägare .. lagligen tillkallas. SPF 1848, s. 148. De härjade häraderna så wäl i Norge som i Swerige, ömsesides gränsen liggande. Afzelius Sag. X. 1: 186 (1864). Huru mycket man än ömsesides vore nöjda med hvarandra. Forssman Aftonl. 10: 149 (1902). Anm. I enstaka ä. språkprov förekommer äv. ömse-sidors o. ömse-sida i motsvarande adjektiviska anv., t. ex.: Til ömsesidors behagelige nöye. PT 13/11 1738, s. 1. De många ceremonier och ömsesida artigheter, som föreföllo. Stiernstolpe DQ 3: 346 (1818). —
-VIS, adv. (öms- c. 1700. ömse- 1734 osv.) än det l. den ena, än det resp. den andra (av de båda) l. efter vartannat l. varannan i växlande följd; växelvis; i tur o. ordning; ngn gg äv.: omväxlande (med ngt); jfr -ledes, -lunda 2, -sides 1 o. ömse 3, ömsom 1, ömst. Ty drogo the ymswijs vthi krijg; så at the som thet ene åhret wore bönder, och brukade hemma åkren; blefwo andre åhret soldater. Isogæus Segersk. 504 (c. 1700). Hwem är så ren, at han ju ymsewis är klok och dålig? Dalin Arg. 2: 231 (1734, 1754). En gammal humoristisk landskapsmålare .. som kan Dante (m. fl.) .. utantill, samt declamerar dem ömsevis med stycken ur Abraham a S. Clara’s löjliga Capuciner-predikningar. Atterbom Minn. 296 (1818). Den lilla gossen bars af oss ömsevis. Adelsköld Dagsv. 2: 167 (1900). Svårmodet har den uppgiften att .. medvetet förvalta en sinnesart, som man ömsevis kan benämna andakt, gripenhet, värdighet, förakt. Malmberg Värd. 12 (1937). särsk. (numera bl. tillf.) upprepat före ett andra led, i satsadverbiell anv.: ömsom ... ömsom; ngn gg äv. med ömsom föregående det andra ledet. Solen brände ömsevis mina blottade lemmar, ömsom isades de af det våta saltet. Palmblad Nov. 3: 87 (1841). Säkert är att det inte räcker med att betrakta .. (kvinnan) som ömsevis en begåvningsreserv och ömsevis en biologisk könsvarelse. DN(A) 25/4 1964, s. 28.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content