SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖMSA öm3sa2, förr äv. YMSA, v. -ade; förr äv. YMSAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN ((†) LPetri KO 86 a (1571)), -ANDE, -NING (Murenius AV 271 (1653) osv.), -SEL ((†) JBureus hos Lindroth Bureus 106 (c. 1635), OfferdalKArk. N I 1, s. 77 (1712)); -ARE (numera bl. tillf., JBureus hos Lindroth Bureus 106 (c. 1635) osv.).
Ordformer
(yms- (ÿ-, -ss-) 15481889. öms- (-ss-) c. 1550 osv. -a 1548 osv. -as 1559, 1670)
Etymologi
[fsv. ymsa, ymsas; jfr nor. nn. ymse; till det adj. som föreligger i fsv. ymis (se ÖMSE) l. möjl. till det därav bildade ÖMSE]
byta (se d. o. 6 (a)) (ngt mot ngt annat (av samma (men till det yttre uppenbart l. iögonfallande annorlunda) slag), skifta (se SKIFTA, v.1 9); i sht med obj. i obest. form betecknande det överordnade slag vartill både det utbytta o. det man byter till hör (förr ngn gg äv. med avs. på enbart det man byter till (se särsk. c; jfr BYTA 6 a α)); särsk. (o. numera i sht) med avs. på yttre del av kropp (se d); förr äv. övergående i bet. dels: ändra (se e), dels: byta mellan (se f), dels: förflytta (se g); äv. abs.; i sht förr ngn gg äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (förr äv. annan prep. (se f)); förr äv. dels intr. (se h), dels refl. (se g, i), dels ss. dep. (se i); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare (se särsk. f). Hwar så teckes, må man wel vnderstundom ymsa, och något annat aff Scrifftenne bruka. Hb. 1548, L 2 b. Skala .. (stjälkarna av ärtskockan) och förwälla them i kalt Watn, ömsandes Watnet några reesor vppå them. Salé 97 (1664). Wår Lag fodrar fult bewis .. (på otrohet), eljest ingen skilnad .. Ty om thenna blefwo tillåten på blotta misztanckar, .. skulle the ostadige och swartsiuke alt för ofta ömsa Makar. Nehrman Gift. 185 (1747). Den 4 Oktober .. kommo vi till Valenciennes, der vi ömsade diligens. Bergman VSmSkr. 146 (1825). Vi ömsa landskap och lefnadsvanor fyra gånger om året (gm årstidsväxlingen) utan att behöfva förflytta oss. Heidenstam Tank. 27 (1899). Delegaterna i sina cheviotskostymer ömsade tankspritt på fot. Lo-Johansson Stat. 1: 284 (1936). — jfr OM-, PÅ-ÖMSA o. FOLK-, SÄDES-ÖMSNING. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i fråga om att byta ut den som innehar viss befattning l. utför viss tjänst o. d. Andre herrar och frugur sampt med the lärde ömsade sin vacht (vid kungens sjukbädd). HH 20: 150 (c. 1560). Tå Præses, Decanus eller Secretarius ömsas. KOF II. 2: 277 (c. 1655). Det tienstehion, dräng eller piga, som utan ömsning tienar en husbonde trogit och til fullkomligit behag, wid åkerbruk och Boskaps skötsel, uti fulla Sex års tid, eller deröfwer. PH 5: 3421 (1752). Åmål går in i en ny epok idag. Man ömsar borgmästare .. och har premiär för den nye kommunalborgmästaren. GHT 29/12 1947, s. 6.
b) (numera bl. tillf.) med avs. på plats l. vistelseort o. d.; jfr g. När man ÿmsar rum på jordenne, så fåår man en annan Horizontem. Luth Astr. 49 (1584). D. 10 Maij ömsade jag qwarter till Fiedor Kisslakåwas änckia. KKD 7: 229 (1710). Ifall jag ömsar boställe skall jag underrätta dig. Fröding 2Brev 2: 384 (1898).
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på klädesplagg o. d. (förr äv.: byta till (jfr BYTA 6 a α)); äv. abs. (jfr BYTA 6 a β); förr äv. [sannol. gm ombildning av uttr. bära kappan på ömse axlarna (se AXEL, sbst.2 1 a β β')] oeg. (o. med anslutning till g), i det bildl. uttr. ömsa kappan på båda axlar (jfr AXEL, sbst.2 1 a β β'). Ömsa Kappan på bådha axlar. Grubb 912 (1665). Camæleonten .. säijes .. kunna byta om sin Färg så tidt och ofta / At Peckelhering sielf så tidt ei ömsar kofta. Spegel GW 237 (1685). Emedan vi icke kunde ymsa några torra kläder, måste vi i solskenet på kroppen torka dem. Thunberg Resa 1: 226 (1788). När Commercerådet kommer hem från börsen, är Commercerådet alltid varm och behöfver ömsa. Blanche En tr. upp 4 (1843). Det syntes honom plötsligt oerhört, att en kvinna med det utseendet skulle .. hjälpa honom att ömsa skjorta. Siwertz Sel. 1: 170 (1920).
d) med avs. på skinn l. skal (äv. päls o. dyl. l. tand) som naturligt (o. regelbundet) förnyas gm att bytas ut, äv. yttre skepnad som på magiskt l. övernaturligt sätt förvandlas i sin helhet; äv. abs.; äv. bildl. (se slutet). Ormen ömsar skinn. Ving- och stjertpennor blifva sist färdige, hvilka äfven årligen ömsas. Bergman Jordkl. 2: 481 (1774). I fjerde månaden börjar hvalpen ymsa tänder. Nilsson Fauna 1: 248 (1847). Hvar kväll och morgon jag ömsar hamn. Fröding Gralst. 55 (1898). I juli–augusti ömsar hummern skal och ger då sina fångstmän dålig lön för deras möda. Hasslöf SvVästkustf. 106 (1949). Att få byta skinn som ormen under stenen, tänkte han. Att få byta färg som haren i skogen och räven, som djuren som ömsar och skiftar. Husáhr Jeriko 147 (1958). — jfr FJÄDER-, HUD-, HÅR-, SKAL-, SKINN-, TAND-ÖMSNING. — särsk. mer l. mindre bildl., i fråga om förändring(sprocess). ”Tiden ömsar skinn”, lyder, som man vet, numera ett kärt uttryck. DN(A) 17/9 1933, s. 1. Detta staternas samfund, vars öde det är att ständigt ömsa gestalt. GHT 18/10 1945, s. 8. Efteråt skulle han tänka på kvällen i Helsingör som den punkt när hela utredningen ömsade skinn. Mankell Villospår 338 (1995).
e) (†) närmande sig l. övergående i bet.: ändra l. omvandla; äv. närmande sig bet.: ta tillbaka (yttrande o. d.). Justina hafwer ock acktat efter Walborg om hon skal ömsa sina ord. BtFinlH 2: 366 (1678). Skalde-tankar öfwer Swea Rikes ömsade tilstånd genom H. Kl. Höghets Pr. Adolf Fredrichs utwäljande. Benzelstierna Cens. 255 (1744).
f) (†) närmande sig l. övergående i bet.: växla l. byta mellan; äv. (utan klar avgränsning från h α) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av mellan; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild växling; jfr i. Gudh ymsar altijdh medh oss godha och onda daghar. PErici Musæus 2: 56 b (1582). At jag heter Argus, det betyder, at jag ymsar mångfaldiga ämnen och är åtskillig i Materier. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754). Emedan Trä-behofvet är altid så stort i vått, som i torrt bruk, samt i ömsningar därimellan. Zethelius SvarVetA 6 (1767). (Svensken) kan äfven, för ro skull, ömsa emellan olika länders opinioner. Skandia 3: 68 (1834).
g) (†) övergående i bet.: (växelvis) förflytta (ngt ngnstans hän); äv. refl.: förflytta sig; jfr c. Elias, huilkenn och ymsade knijfwenn utur dän ene handen i dänn andra. 3SthmTb. 13: 48 (1622). Hwar af een Rygwärck sigh skolat satt, som stundom ömsat sigh i den högra Roon. HdlCollMed. 1697, s. 1035. Alle Indianska trän och wäxter måste man .. beskiära på rötterna. Om wåhren måste man för Maji månad icke eller ömsa them vt i fria lufften. Broocman Hush. 4: 24 (1736). En sandgrop, i hvilken jag hade gjort ett stall åt mina barkhästar, hvilka jag oafbrutet ömsade i åtskilliga spilten. Hedborn Minne 15 (1835).
h) († utom i förb. ÖMSA OM) intr.
α) skifta (se SKIFTA, v.1 12 b) l. växla (se d. o. 3) (från ngt till ngt annat l. med ngt); äv. närmande sig l. övergående i bet.: förändras; jfr f, i. Forsius Phys. 174 (1611). Sandmarker, ömsande med stora sköna åkerfält. SvMerc. V. 4: 194 (1752). At wåre Soldater ömsa altjemt från häftigaste rörelse til djupaste orklöshet. Dalin Montesquieu 13 (1755). Då moderna beständigt ömsa, så måste actricerne altid rätta sig derefter. Envallsson Frunt. 45 (1793). De ömsande föreställningarne af en melancholisk Inbillning. Leopold (SVS) I. 2. 2: 157 (1794).
β) byta (se d. o. 3, 5 slutet, 7) (med ngn l. ngt); äv. i reciprok anv. Gudztiensten annlangande ÿmsom wij (dvs. de två prästerna i pastoratet) efftersom lägenheeten gijfz. VDAkt. 1664, nr 164. Jag (vill) i diupaste ödmiukhet bönfalla, om äfwen någon annan fingo ömsa med mig. VDAkt. 1794, nr 419. jfr OM-ÖMSA.
i) (†) refl. (jfr g) l. ss. dep.: skifta (se SKIFTA, v.1 12 b) l. växla (se d. o. 3) (mellan ngra l. med ngt); jfr f, h α. Så ymsades thet thesse två slechterne emillan, at annat skiffte togs then till Konungh som var af S. Erichs slecht, annat, någor af Kon. Karls slecht. LPetri Kr. 68 (1559); möjl. opers. pass. av h α. Gyldenhielm Nosce 4 (1645, 1650; refl.). Wij wankom af och til, här ymsas Dag med Natt. Columbus (SVS) 2: 131 (1670). Hvilket agio i wår tid ömsat sig imellan Tio och Tjugufem proCent. Blix SvFinance 87 (1797).
Särsk. förb.: ÖMSA OM10 4. (numera mindre br.) byta (ut) l. ömsa (ngt); äv. intr. (se slutet); förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep. At regementet skulle ömsas om hoos bådhen Riken, så at stundom skulle the Assyrier behollat, och rådha öffuer the Chaldeer, stundom the Chaldeer vthöffuer the Assyrier. AAAngermannus VtlDan. 280 (1592). Så offta man ömsar om Barnets Linne-Kläder. Hoorn Jordg. 1: 290 (1697). En rund håla, der de hvila sig och ömsa om hud en gång om året. Thomson Insect. 34 (1862). jfr omömsa. särsk. till h, intr., dels till h α: växla om (mellan ngra) (förr särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. med), dels till h β: växla l. turas om (med ngn l. ngt) (äv. reciprokt). Thz kan än annerledes wara än rychtet gåår, och wil kosta på almogens axlar att offta ymsa om medh Koningar. Svart G1 147 (1561). Ther skogar, slätter, fiäll, samt branta watufall, / Med siöar ymsza om i pärlefloder klara. Rudbeck d. y. Samolad Dedik. 3 (1701). Dessa myntmetallernes båda egenskaper .. ömsa om med hvarandra. Agardh o. Ljungberg II. 1: 13 (1854). Östergren (1971; angivet ss. ålderdomligt).
Spoiler title
Spoiler content