SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
AB a3~be2, n.; best. ab't; pl. =, l. ab'n. eg. alfabetets två första bokstäfver.
I. [jfr holl. AB] = ABC 1. Brukas i denna bem. (oftast i best.) i södra Sv. hvard. o. i dial. Han håller på att lära ab (ab't).
II. [jfr A 3 b] den betygsgrad, som ligger mellan A o. B; cum laude approbatur, med beröm godkänd. Han lär få AB i matematik. ab (betyder) med beröm godkänd. Lärj. ordn. uti Nya elem.-sk. 1843, s. 1. A. B. (betyder) Med beröm godkänd. SFS 1859, nr 16, s. 62.
Ssgr: (I) AB-BOK31~2. [jfr holl. ab-boek] = ABC-BOK 1.
(II) -KARL~2, se A-KARL.
Spoiler title