SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFÖDA, v. -födde.
Etymologi
[jfr fsv. af föþas]
1) (†) eg. — i pass.: födas l. härstamma (af l. från ngn). Wort (dvs. vardt) .. aff enom (dvs. Abraham) .. åfffödd all slecten. Ebr. 11: 12 (NT 1526). — p. pf. pl. ss. sbst.: afkomlingar. Konung Christiern och hans Affödde. Tegel G. I:s hist. 1: 45 (cit. fr. 1523). RARP 6: 45 (1657).
2) (†) bildl. — i pass.: alstras, åstadkommas. Tall (dvs. tal) och rycthe aff hwilke twedrecth och obestondt motthe affödhas. G. I:s reg. 2: 99 (1525). Vårt språks egen genius, egenskap, art ock natur, som dess affödde (dvs. därur naturligt framgående) reglor skola uppenbara. Tiällmann Gr. 39 (1696). Uti Verbis .. och deras affödde (dvs. af dem härledda) ord. Österling Prononc. 18 (1700).
Spoiler title