SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHÅLL a3v~hol2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
Etymologi
[fsv. afhald, -hal; jfr d. afhold; jfr äfv. t. abhalt]
1) motsv. AFHÅLLA I.
a) (†) afstängande. Gälden (som biskopen åsamkat sig i Rom) ådrog honom hårda tillvitelser .. och förnyade afhåll ifrån ämbetet, till dess han betalte. Botin Utk. 677 (1764).
b) handlingen att afhålla sig; återhåll.
α) (†) i allm.: Afhåll ifrån de gröfre syndenes utbrott. Nohrborg 449 (c. 1765).
β) [efter d.-nor. afhold] (ny bet.) om (fullständigt) återhåll från rusdrycker. — jfr AFHÅLLS-MAN samt TOTAL-AFHÅLL.
2)
a) tekn. den kraft, som vid halning af ett tåg o. d. hindrar dess tillbakagående. Naut. ordb. (1840). Vid detta .. vindspel behöfver .. linan .. endast lindas några slag omkring .. (valsen); den frie änden hålles af en man, som drager linan till sig allt efter som hon upplindas, ”afhåll”. Rothstein 502 (1875). Uppf. b. 7: 355 (1875). — särsk. sjöt. Lägga ett tåg till l. i afhåll, lägga l. taga till afhåll, fastgöra ett tåg, t. ex. gm att lägga det gm en ring, om en beläggningsnagel l. ett krysshult l. bakom en koffernagel, för att, vid halning o. d., med tillhjälp af friktionen hindra dess återgående. Taga l. lägga afhåll kring l. på ngt. Taklen och nocktaljor fyras jämt uti säkra afhåll. Pihlström 1: 325 (1796). Linan (hvarmed en kanot skulle arbetas upp gm en fors) lades om en trädstam, i afhåll. Gosselman 1: 267 (1830). Boström Tackl. 9 (1837). Naut. ordb. (1840). Nissen i NF (1875). — tåg o. d., som lägges till afhåll. Farkosten manövrerades .. med tillhjelp af .. två linor, ett afhåll och ett spring, som båda sköttes från fören. SD (L) 1894, nr 23, s. 15.
b) (numera knappast br.) den kraft, som vid en tyngds upphissande hindrar den från beröring med ngt föremål. Kindblad (1867). — jfr AFHÅLLA I 1.
3) (†) motsv. AFHÅLLA III: högt uppskattande. Andeligh högferd, roos och affhåld aff egna gåffuor. P. Erici 1: 73 b (1606). — anseende, ynnest. Daniels affhåld hoos Konungen. Balck Cat. R 5 b (1596). Gunst och afhåll ibland Folck. Columbus Bibl. v. P 3 a (1674). (Han stannade) hos honom en lång tid, uti stor ynnest och afhåld. Peringskiöld Hkr. 1: 646 (1697).
Ssgr: (2 a) AFHÅLLS-GÖLING30~ l. 31~20. sjöt. göling till afhåll. Pihlström 1: 10 (1796). Boström Tackl. 34, 35 (1837). —
(1 b β) -MAN~2. nykterhetsabsolutist. Blå bandet 1886, s. 22. —
(2 a) -PART~2. sjöt. den ände af en kring ett spel lagd tross, som upplindas o. hvari vanl. ngra man måste hålla igen. D. Sjöbohm 28 (1787). Witt 314 (1863). —
(jfr AFHÅLLA I 1) -TALJA~20. sjöt. talja, anbragt på ett fartygs utombordssida till förekommande af skamfilning. Uggla Skeppsb. (1856). —
(jfr AFHÅLLA I 1) -VAPEN~20. mil. vapen, (företrädesvis) afsedt att hålla en fiende från lifvet. Hazelius Förel. 159, 306 (1839). Under de första 50 åren efter bajonettens antagande användes den endast såsom afhållsvapen och nyttjades aldrig till anfall, utom af Svenskarne. Jochnick Handgev. 139 (1854, 1863). —
(2 a) -ÄNDE~20. (-ända Ekelöf) sjöt. tåg till afhåll. Ekelöf 81 (1881). Larsen (1884).
Anm. AFHÅLLS-TALJA, -VAPEN torde vara bildade omedelbart af AFHÅLLA, dock med anslutning till ssgr med AFHÅLL.
Spoiler title
Spoiler content