AFSPÄNSTIG a3v~spän2stig, adj.
a) (nästan †) i förb. göra ngn afspänstig [jfr t. abspenstig machen], locka ngn från (ngn) l. bort (från ngn); göra affällig. En mytmakare (dvs. upprorsmakare), den allmogen förföra ville och göra afspänstig. Hyltén-Cavallius 1: 56 (cit. fr. 1626). Giöra legofolcket .. Frelsemannen afspenstigt. RARP 8: 259 (1660). Tillät sig någon af (kirurgiska) societeten .. ”att göra en .. såår (dvs. sårad) eller siuker afspänstig ifrån sin medhbroder, under hvilkens cur han sigh ärnat begifva”. Hjelt 1: 238 (cit. fr. 1686); jfr under AFSPÄNNIG 1 o. Stiernman Com. 6: 378 (1717). Ho som för sin Ämbetsbroder gör någon Gesäll eller Läropoike afspänstig. Stiernman Com. 6: 383 (1717); jfr under AFSPÄNNIG 1. Nordberg 2: 32 (1740). En .. dam .. söker göra en ung narr afspänstig från en af sina väninnor och fästa honom vid sig. Atterbom FB 294 (1818).
b) (†) i förb. blifva afspänstig [jfr t. abspenstig werden], blifva obenägen l. ogynnsamt stämd mot (ngn). Jungfruerna blefve honom (dvs. den i leken jämte Stiernhielm deltagande unge mannen) så afspentztige att Stiernhielm heela dheras gunst eensam innehade. S. Columbus Vitt. 252 (c. 1678).
