AFVÄNTAN a3v~vän2tan, r. l. f.
vbalsbst. af föreg.
1) (†) motsv. AFVÄNTA 1. Vthan afwäntan aff den tijdh, som behöfwes til richtigare specification. Sw:s R:s ständers besl. 1655, mom. IV.
2) (mindre br.) motsv. AFVÄNTA 2: afbidan l. förbidan l. afvaktan l. väntan (på). Utan afväntan på, om en .. (processus accusatorius) uppkommer eller icke. Biberg 3: 429 (c. 1823). — (†) konkretare, om förväntningsrätt; jfr AFVÄNTNING. Sedan theras rätt vthslocknar, som dhem (dvs. godsen) nu besittia, hafwe andre allaredo, lång tijdh för vth, skaffat sigh Exspectantier och afwäntan där vppå, at dhe måge samma godz .. til sigh draga. Stadga 25 Juni 1655, s. A 3 a.
