SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVÄNTA a3v~vän2ta, v. -ade (se för öfr. VÄNTA). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afvente; med afs. på bet. jfr äfv. t. abwarten]
1) (†) vänta ut, invänta slutet på (ngt, som pågår); jfr AFBIDA 1, AFTÖFVA; se under AFVÄNTAN 1.
2) afbida l. vänta.
a) (numera mindre br.) afbida l. afvakta, invänta, vänta på (ngt, som antages skola inträffa l. komma). Jagh .. moste .. ther afvente förslornes (dvs. forornas) ankombst. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 293 (1625). Affvänta bättre lägenheet. RP 5: 109 (1635). Uti Domcapitlen .. (skola) både parterne .. wara tilstädes, och efter .. ransakning sin doom afwenta. KOF II. 1: 245 (1659). SB 3: 4 (Lag 1734). Afvänta Postjachten ifrån Gothland. Linné Öl. 119 (1745). Utan att afvänta svar. Höpken 2: 308 (1756). Förr än jag .. fäller mitt omdöme, afväntar jag .. upplysning. F. Horn i Ad. prot. 1789, s. 151. Det intresse, hvarmed en finsk runa afväntas ur dess författares mun. Runeberg 6: 290 (1833). Dalin (1850). — med att-sats ss. obj. Abrahamsson 642 (1726).
b) (†) intr.: vänta. Om (dvs. på) een .. förklaringh .. affwänta. G. Horn i RARP 6: 247 (1657). Afwänta icke först til des plågan kommer. Swedberg Sver. ol. 42 (1710).
3) (†) bivista, deltaga i; jfr AFVAKTA 4. Då Hans Kongl. Mayst .. Gudztiensten afwentadhe. N. Av. 20 Dec. 1655, nr 2.
Spoiler title
Spoiler content