publicerad: 1930
HAMPA ham3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet.: olika slag av hampa) -or; förr äv. HAMPE, m., l. HAMP, m.; best. -en.
Ordformer
(hampa, nom. 1530 (: Daxuerkes hampa) osv.; hampa, oblik kasus 1557 osv. hamp c. 1550—1806. hampe, nom. 1580—1696; hampe, oblik kasus 1554 (: hielpe hampe)—1558. hampen, sg. best. 1553—1654)
Etymologi
[fsv. hampa, f., hamper, hamp, m., sv. dial. hampa, hamp; motsv. d. hamp, isl. hampr, fht. hanaf, t. hanf, eng. hemp samt gr. κάνναβις (varav lat. cannabis); östeuropeiskt (trol. finskugriskt) lånord, lånat före den germ. ljudskridningen. Jfr HÄMPLING]
1) växt av släktet Cannabis Lin.; ss. enkelt ord nästan bl. om arten Cannabis sativa Lin., vars bastfibrer användas till förfärdigande av grövre vävnader, snören, rep o. d.; av äldre botanister särsk. användt ss. namn på hampans honstånd (som av dem uppfattades ss. hanstånd; jfr FIMMEL, GALLRA, sbst.3, GALLRINGS-HAMPA). VarRerV 34 (1538). När Hampen böriar blifwa mogen, tå vpskäär henne medh sina Tåppar, och lägg henne i Ryssian, effter henne går Ålen gierna. Hildebrand MagNat. 192 (1654). Nw går Hampen i Ax .. (dvs.) Dhet går alt effter önskan. Grubb 570 (1665). Tillandz A 7 b (1683). Hampa såddes här mycket vid gårdarna. Linné Sk. 178 (1751). Jönsson Gagnv. 396 (1910). — Jfr FRÖ-, GALL(ER)-, GALLRINGS-, JÄTTE-HAMPA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vild hampa, ss. namn på hampans hanstånd. Bromelius Chl. 14 (1694). Lindestolpe FlWiksb. 7 (1716). jfr: vildsk hampa, se 3 b.
b) i uttr. indisk hampa, ss. namn på en indisk varietet av hampa (i bet. 1), Cannabis sativa, var. indica Lam., ävensom på den ss. ett berusningsmedel använda drog, haschisch, som därav erhålles. Lindgren Läkem. (1891, 1919).
c) (†) koll., närmande sig bet.: hampåker, i jämförelse för att uttrycka att ngt växer tätt, liksom hampan gör; jfr HAMP-LAND, -SKOG, -ÅKER. Och står ther skogen hoss them (dvs. norrmännen o. danskarna), som en hampa, her hoss oss bliffuer han snart platt forödt och forhuggin. G1R 11: 262 (1537).
2) ss. ämnesnamn, om de beredda bastfibrerna av hampans stjälkar. Häcklad, ohäcklad, ren hampa. Skäffwig hampa. G1R 17: 188 (1545). Vij (hava) i månge åhr latijd beställe och förskaffe sådanne hampe (till skeppens tackel) ifrå Tyslandh. Därs. 28: 2 (1558). Som hampen är, så blijr och tråden. Grubb 751 (1665). Hampan redes, häklas och spinnes till finare och gröfre garn. Dalman (1765). NorstedtVärldH 15: 42 (1928). — jfr BAST-, DAGSVÄRKS-, DRUJANER-, HJÄLP-, PASS-, REN-, RÅ-, VINTER-HAMPA m. fl. — särsk.
a) (†) bildl. i uttr. få seg hampa att slita, möta ngt som är svårt att bemästra. VDAkt. 1673, nr 5.
b) (föga br.; jfr dock slutet) i bildl. l. överförd anv.; särsk. om rep o. d. (av hampa). Fosz 14 (1621). Jag nödsakades att omfatta repslagarens grofva hampa i stället för Vendelas veka lif. Braun Calle 127 (1843). Må ej hampan snörpa till hans luftrör. Hagberg Shaksp. 4: 60 (1848). Så kommer man undan för undan tillbaka för att hugga ett nytt tag i hampan. Bergdahl Antip. 8 (1906). — särsk. [jfr sv. dial. (Södermanl.) hugg'n i hampa, hugg honom i luven, grip honom i håret. Uttr. synes utgå från ordets anv. om hår; jfr HAMP-HÅR. Jfr uttr. som hugga ngn i kragen o. d.] (vard., fullt br.) i uttr. hugga, gripa ngn i hampan o. d., hugga tag i ngn, hugga ngn i kragen. Jag böjde mig ned öfver relingen och grep henne (dvs. den drunknande) i hampan, för ett stycke kjortel var det, och fick henne så om bord. Blanche Band. 295 (1848; yttrat av en skeppare). (Pojken till herrn som hållit honom i nacken:) Farbror får gärna ta mej i hampan en gång till för samma betalning. Essén Doll. 188 (1917). Han högg den närmaste (av pojkarna) i hampan, medan de andra pilsnabbt försvunno i mörkret. Siwertz Sel. 2: 151 (1920).
3) namn på vissa hampan närstående växter l. på växter av vilka man kan bereda en produkt som liknar hampa (i bet. 2); äv. om de senares beredda fibrer. — jfr AGAVE-, ALOE-, ANANAS-, MANILLA-, SISAL-, TROLL-HAMPA m. fl. — särsk.
b) i uttr. indiansk hampa, förr äv. vildsk hampa, namn på växten Apocynum cannabinum Lin. Kalm Resa 3: 78 (1761). 2NF 1: 1205 (1904).
Ssgr: A: (2) HAMP-AGNAR, pl. (†) hampskävor. IErici Colerus 2: 54 (c. 1645). Lind (1749; under hanff-schäben). —
(2) -BLÅNOR l. -BLÅR, pl. (hamp- 1668 osv. hampa- 1549—1560. hampe- 1555—1802. hampo- 1546) sämre, kortare o. grövre tågor som vid beredning (häckling) av hampa avskiljas från de längre o. finare. Skråordn. 324 (1546). Denne Skada (i hästens hov) måste medh Hampe-Blår blifwa uthrensat, och medh Hampe-Blår inlagt. Rålamb 13: 171 (1690). Hampeblår .. nyttjas til groft Blaggarn och Säckväf, samt til inslag i Buldan och Segelduk, såsom ock til dref och hvarjehanda stoppningar. Orrelius (1797). —
(2) -BRUN. brun ss. (varande av) hampa (l. hamppapper); jfr -GUL. Ett litet hampbrunt häfte på några sidor. Månsson Rättf. 1: 39 (1916). —
(2) -BRÅKA, r. l. f. (hamp- 1734 osv. hampe- 1666—1756) (i sht förr) redskap varmed hampa bråkas. Stiernman Com. 3: 447 (1666). —
(2) -DUK. duk vävd av hampgarn. Frick o. Trolle 78 (1872; om segelduk). SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 1 (om bordsduk). —
(1) -DÅN l. -DÅ, r. l. m. örten Galeopsis speciosa Mill.; jfr -NÄSSLA 1. Gosselman BlekFl. 104 (1865). —
(2) -GUL. gul ss. (varande av) hampa (l. hamppapper); jfr -BRUN. En hampgul skattelapp. Hansson 1Dikt. 16 (1884). —
(1) -FINK. [jfr d. hampefinke, t. hanffink] (†) fågeln Linota cannabina Lin., hämpling (som gärna äter hampfrö). Schultze Ordb. 1136 (c. 1755). Heinrich (1814). —
(jfr 3) -FLOX. örten Eupatorium cannabinum Lin., vars blad likna hampans, floxblomster, flockört. Gosselman BlekFl. 141 (1865). —
(1) -FRÖ. (hamp- 1550 osv. hampa- 1594—1642. hampe- 1552—1797) frukt av hampa, särsk. använd ss. foder åt fåglar l. till framställning av olja; i sht ss. ämnesnamn. BtFinlH 3: 262 (1550). För Benwärck .. hampefrö .. suditt och tilbunditt med ättickio thett hielper. OMartini Läk. 28 (c. 1600). Bespijsar man them (dvs. hönsen) med Hampefrö och Nässlefröö, tå wärpa the heela Winteren igenom. Hildebrand MagNat. 163 (1654). —
-FRÖ-KAKA. foderkaka framställd av hampfrö varur man pressat olja; i sht i pl.; jfr HAMPE-KAKA. NF 4: 1522 (1881). —
(2) -FÄTTJA, r. l. f. [jfr FÄTTJE o. FITTJA] (†) knippe av oskäktad hampa. Schultze Ordb. 969 (c. 1755). —
(2) -GARDIN. gardin vävd av hampgarn. BoupptVäxjö 1882. I matsalen begagnades i regeln mörka randiga yllegardiner eller hampgardiner. Linder Tid. 39 (1924; i fråga om förh. på 1870-talet). —
(2) -GARN. (hamp- 1685 osv. hampa- 1549. hampe- 1546—1797) garn framställt av hampa. GripshR 1546—47. Af hampgarn gör man inga silkesstrumpor. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
(1) -GRÄS. (†) hampa (i bet. 1). Hampgräs eller Bolmört, med Ätika sudet, kan .. försökas utvärtes (mot värk). Haartman Sjukd. 375 (1765). —
(2) -HÅRIG. (föga br.) med hår som (till färgen) liknar hampa. Lin- eller hamphåriga (barn). PT 1910, nr 60 A, s. 3. —
(2) -HÄSSLA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -FÄTTJA. FinlSvFolkd. VII. 5: 127 (1927). —
(jfr 3) -KLÖVER. [med syftning på växtens starka tågor] (foder)växten Melilotus albus Desr., bokaraklöver. Arrhenius Jordbr. 3: 40 (1861). —
(2) -KRUS. [namnet beror på att hampa av ålder användes i denna vävnad] (i Dalarna, bygdemålsfärgat) vävn. namn på grov spetskypertväv l. lös rosengång; jfr LINNINGSKRUS. Ett präktigt Nåstäcke i ”hampkrus”. RedNordM 1923, s. 11. Fatab. 1927, s. 168. —
(1) -KULTUR. (hamp- 1907 osv. hampe- 1739) (i fackspr.) hampodling. Lin och Hampe-Culturen. PH 2: 1549 (1739). —
(2) -KÄRNA. (i fackspr.) i vissa järn- l. ståltrådslinor l. metallkablar: av ett hampsnöre l. hamprep bestående kärna, omkring vilken järn- l. ståltråd l. smäckrare järn- l. ståltrådslinor snotts. JernkA 1888, s. 17. —
(1) -LAND. (hamp- c. 1730 osv. hampe- c. 1645—1771) (i sht förr) jordstycke varpå hampa odlas. IErici Colerus 1: 105 (c. 1645). Hampa odlades förr på ett inom eller strax bredvid trädgården beläget jordstycke, kalladt .. hampland. 4GbgVSH V—VI. 4: 39 (1903; i fråga om Solbärga socken i Västergötland). särsk. (†) i jämförelse för att uttrycka att ngt växer tätt; jfr HAMPA, sbst. 1 c. Ingen Tall kan blifva til något dugeligt storverks eller Masteträd, som icke upvuxit tätt med andra, såsom i et hampland. VetAH 1763, s. 26. —
(jfr 3) -LEVERBALSAM. (hamp- 1685. hampe- 1694—1757) [jfr t. leberbalsam. Växten användes förr för att bota leversjukdomar. Den liknar till sitt yttre hampa] (†) örten Eupatorium cannabinum Lin.; jfr -FLOX. Rudbeck HortBot. 42 (1685). Serenius Iiii 4 b (1757). —
(1) -LUKT. (hamp- 1734 osv. hampe- c. 1645—1771) lukt av hampa. IErici Colerus 1: 71 (c. 1645). Kålfjäriln tål ej hamplukten och skyr det fält, der hampa finnes. Arrhenius Jordbr. 3: 91 (1861). —
(2) -LUMP. lump av hamptyg o. d., särsk. använd för tillvärkning av papper. Berlin Lrb. 146 (1852). —
(2) -LÄRFT. (hamp- 1678 (: Hamplereftz Handkladen) osv. hampe- 1685—1771 (: Hampelärfts-Blaggarn). hampo- 1685 (: Hampolärfts klädning)) (förr) lärft av hampgarn. KKD 10: 14 (1707). —
(jfr 3) -NÄSSLA, r. l. f. (hamp- 1865—1893. hampe- c. 1638)
1) [jfr det äldre lat. namnet Urtica cannabina, samt d. hampenælde, t. hanfnessel ss. namn på (arter av) släktet Galeopsis] örten Galeopsis speciosa Mill. (förr icke skild från Galeopsis tetrahit Lin.), som liknar hampan gm sin strävhåriga stjälk; jfr -BLINDNÄSSLA, -ÖRT, HAMPA-SUGA samt NÄSSLE-HAMPA. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). MosskT 1893, s. 116.
2) växten Urtica cannabina Lin., varav man erhåller hampliknande tågor; äv. kallad sibiriska hampnässlan. LfF 1865, s. 133. Fries Ordb. 89 (c. 1870).
3) i uttr. kinesiska hampnässlan, om örten Bœhmeria nivea Gaud., vars bastfibrer användas till spånad. LfF 1865, s. 133. —
(1) -OLJA. (hamp- c. 1645 osv. hampe- 1642—1690) olja framställd ur hampfrö. Månsson Åderlåt. 9 (1642). Som brännmaterial användes i början af detta århundrade vid alla fyrbåkar vanlig hampolja. AtlFinl. 26: 6 (1899). Förr i tiden framställdes (grönsåpa) av hampolja, varigenom den fick en grön färg. NoK 44: 96 (1925). —
-OLJE-LAMPA. (förr) Gatulykta att anbringa å husvägg, med tillhörande hampoljelampa. MeddNordM 1902, s. 65. —
(2) -PAPPER. papper framställt av hamplump, repslageriavfall o. d.; äv. (vard.) ss. beteckning för enklare (gult l. brunt) papper; jfr MANILLA-PAPPER, ävensom HALM-PAPPER. Åkerman KemTechn. 2: 435 (1832). Fönsterremsor klippte man hemma av gult eller vitt hamppapper. Linder Tid. 40 (1924; i fråga om förh. i Sthm på 1870-talet). 3NF (1928). —
(2) -REP. (hamp- 1782 osv. hampa- 1640. hampe- 1749—1753) rep tillvärkat av hampa. Linc. Hhhh 4 b (1640). —
(2) -RIST. (hamp- 1894 osv. hampa- 1915) (i fackspr.) knippa l. docka av ohäcklad hampa. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 23. —
(2) -ROCK. (förr) rock av hamplärft. Drängen, som att (i vagnen) bredvid honom, var klädd i en gul hamprock. Geijerstam Strömoln 7 (1883). —
(1) -SKOG. (enst.) om tätt växande hampa; jfr HAMPA, sbst. 1 c. (Åkersenapen och kvickroten) stodo å åkrarna som en hampskog. LfF 1901, s. 43. —
(2) -SKÄVOR, pl. (hamp- 1749 osv. hampa- c. 1645) (i fackspr.) små, vedartade partiklar som avfalla vid hampans bråkning, häckling l. spinning. IErici Colerus 1: 93 (c. 1645). —
(1) -SNARA, r. l. f. örten Cuscuta europæa Lin., som parasiterar bl. a. på hampa. Högberg Fl. 2: 39 (1843). —
(1) -SNYLTA, r. l. f. (av Landtbruksakademien föreslaget namn på) örten Orobanche ramosa Lin., som parasiterar bl. a. på hampa. NormFört. 16 (1894). —
(1) -SPINK, förr äv. -SPINKA, f. l. r. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
(2) -SPINNARE. (hamp- 1624 osv. hampe- 1554—1838) (förr) person med yrke att spinna hampa. GripshR 1550. —
(1) -SPÖKE. (numera föga br.) om fågelskrämma i ett hampland; jfr -(LANDS-)GUBBE; äv. om fågelskrämma i allm. Salander Gårdsf. 249 (1758). Se ut som ett hampspöke, (dvs.) vara ful, så att man kan skrämma folk. Dalin (1852). Hampspöket i ärtåkern. SvFmT 9: 32 (1894). särsk. bildl., om ful o. avskräckande person. Weste (1807). Har haft nog af hampspöken och troll i dag, då jag delat ut Petriordens medel åt 70 hiskeliga backstugugummor. LD 1907, nr 12, s. 3. —
(2) -STAMP, r. l. m. (hamp- 1741 osv. hampe- 1780—1820) (förr) stampvärk för bearbetning av hampa. VetAH 1741, s. 20. —
(1) -STJÄLK. (hamp- c. 1645 osv. hampe- 1654—1674) Sätter man een grön Hampstiälck hos sig, tå omakas the (dvs. myggor o. knott) intet. IErici Colerus 1: 265 (c. 1645). —
(1) -STRÅ. (hamp- 1738—1814. hampe- 1697) [jfr t. hanfstroh] (†) hampstjälk. Swedberg SabbRo 1037 (1697, 1712). Heinrich (1814). —
(1) -SÄD. (hamp- c. 1755. hampe- 1797) (†) hampfrö (i kollektiv anv.). Schultze Ordb. 4005 (c. 1755). Orrelius (1797). —
(1) -SÄDE. (hamp- 1749 osv. hampe- 1737—1777) (i fråga om ä. förh.) hampodling. Kundgiörelse angående Hampe-Sädets befrämjande. PH 2: 1320 (1737). Uppl 2: 55 (1903). —
(2) -SÄNKE, n., förr äv. -SÄNKA, r. l. f. (hamp- 1925 osv. hampe- 1682—c. 1720) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ställe i sjö l. damm o. d. där man nedsänker hampa för att rötas. VDAkt. 1682, nr 25. Nordström Luleåkult. 205 (1925). —
(1) -TICKA, f. l. r. (†) = -FINK. Schroderus Comenius 153 (1639). ÖoL (1852; med hänv. till hämpling). —
(1) -TROLL. (hamp- 1784 osv. hampe- 1688—1778) (numera föga br.) = -SPÖKE; ofta bildl. (jfr -SPÖKE slutet). Warnmark Epigr. I 4 a (1688; bildl.). ”Hur är det möjligt, att den förståndige magister Falallelej kan förälska sig i ett dylikt hamptroll!” suckade hon. CFDahlgren 5: 51 (1832). Lysander Faust 125 (1875). Auerbach (1909). —
(2) -TROSS. (hamp- 1839 osv. hampe- 1561) jfr -REP. Ther bleff han (dvs. junker Thomas) vphängd vthi een eeck medh ith basterep, thz honom mycket fortrööt och knorrade thz han icke skulle bekommit een hampetrådz. Svart G1 61 (1561). Till ankartross för små båtar brukar man merendels tjärad hamptross. TIdr. 1882, s. 54. —
(2) -TÅG. (hamp- 1820 osv. hampa- c. 1627. hampe- 1614—1753) jfr -REP. Petreius Beskr. 2: 59 (1614). —
(2) -TÅGA, r. l. f. (hamp- 1739 osv. hampa- 1551. hampe- 1796 (: hampe tåge waf)) hampfiber; förr i pl. ss. benämning på ren hampa, motsatt: hampblånor; jfr HAMPA-LÅNGTÅGA. GripshR 1551. VetAH 1739, s. 55. De gröfre och starkare hamptågor, som spinnas till snören och rep. Elfving Kulturv. 150 (1895). —
(1) -TÄTTING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) = -FINK; hämpling. Arenius Fierdh. 70 (1717). Wahlström ExkFauna 22 (1861; fr. Uppl.). Ericson Fågelkås. 2: 56 (1907).
2) namn på bofinken. Leijonflycht (1827; med hänv. till bofink). Holmgren Fogl. 300 (1867; fr. Smål.). —
(2) -VRÄKARE. (hamp- 1830 osv. hampe- 1805—1820) (förr) ”vräkare” som kontrollerade hampa som utskeppades. SvKrigsCivCal. 1805, s. 162. —
(2) -VRÄKERI1004. (förr) hampvräkarnas ämbete l. arbete. Vräkaren vid lin- och hampvräkeriet i Stockholm. 2RA 1: 282 (1723). —
(2) -VÄV. (hamp- 1680 (: Hampwäfz Halssduuk) osv. hampe- 1640—1749 (: hampewäfs Lakan). hampo- 1538) väv av hampa. VarRerV 19 (1538). —
(1) -VÄXT. (hamp- 1832—1895. hampe- 1646—1756)
1) (†) hampodling. Jordamohn (skall) der (dvs. i Norrland) .. wara til Lijn- och Hampewäxt beqwämb. Stiernman Com. 2: 473 (1646). PH 6: 3922 (1756).
2) växt av familjen Cannabinaceæ; i pl. ss. namn på denna familj; äv. om hampan närstående spånadsväxter (jfr HAMPA, sbst. 3), förr äv. om spånadsväxter i allm. (inbegripande linet); äv.: hampstånd. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 75. NormFört. 31 (1894). Enstaka hampväxter skulle skydda kålfälten för kålmask. Elfving Kulturv. 163 (1895). —
(1) -ÅKER. (hamp- c. 1730 osv. hampe- 1757—1771) (i sht förr) Swedberg Ordab. (c. 1730). särsk. i jämförelse för att uttrycka att ngt växer tätt; jfr HAMPA, sbst. 1 c. VexiöBl. 1815, nr 13, Bih. s. 5. Furor, stam vid stam, ”tätt som i en hampåker”. TurÅ 1905, s. 295. —
(1) -ÖRT. (hamp- 1765 osv. hampe- 1751)
1) ört av släktet Galeopsis Lin., särsk. Galeopsis tetrahit Lin.; jfr -NÄSSLA 1. Linné Sk. 272 (1751). Larsen (1884; med hänv. till dån).
B (†): HAMPA-BLÅNOR, se A. —
-BRUK, se C. —
-FRÖ, se A. —
-GARN, se A. —
(2) -LÅNGTÅGA. hampa som består av långa tågor, fin hampa; motsatt: hampblånor. GripshR 1549. Därs. 1550. —
-ODLING, -REP, -RIST, -SKÄVOR, se A. —
(1) -SUGA, r. l. f. örten Galeopsis speciosa Mill.; jfr HAMP-NÄSSLA 1. Lilja SkånFl. 258 (1838; fr. Skåne). —
-TÅG, -TÅGA, se A.
-BLÅNOR, se A. —
(1) -BRUK. (hampa- 1733. hampe- 1731) hampodling. Salander Gårdzf. 165 (1731). Broman HelsB 135 (1733). —
-BRÅKA, -BRÅKNING, -FRÖ, -GARN, -HANDEL, se A. —
(1) -KAKA. hampfrökaka. Hildebrand MagNat. 187 (1654). Linkakorne håller man för vara Boskapen tjänligare .. men för Hästar Hampekakorne. VetAH 1767, s. 281. —
-KULTUR, -LAND, -LEVERBALSAM, se A. —
-LINA, -LUKT, -LÄRFT, se A. —
(2) -NOPPOR, pl. om avfall av hampa (trol. av sämre kvalitet än hampblånor) som användes vid vävning. GripshR 1550. —
-NÄSSLA, -OLJA, se A. —
-REP, -SNÖRE, -SPINNARE, -STAMP, -STJÄLK, -STRÅ, se A. —
(2) -SVINGARE. [jfr t. hanfschwinge, redskap varmed man skäktar hampa] person med yrke att skäkta hampa. Stiernman Com. 4: 204 (1679). —
-SÄD, -SÄDE, -SÄNKE, -TROLL, -TROSS, -TRÅD, -TÅG, -TÅGA, -VRÄKARE, -VÄV, -VÄXT, -ÅKER, -ÖRT, se A.
D (†): HAMPO-BLÅNOR, -LÄRFT, -VÄV, se A.
Spoiler title
Spoiler content