SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKADEMIKER ak1ade4miker l. 10302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[efter t. akademiker]
— jfr AKADEMIKUS, AKADEMIST.
1) motsv. AKADEMI 1: anhängare af Platos filosofiska skola. Norrmann Eschenburg 1: 43 (1817). Dalin (1850). Kindblad (1867).
2) (mindre br.) motsv. AKADEMI 2 a: person, som tillhör ett universitet ss. lärare l. lärjunge. (Att skolpiltarna) ställas under någon äldre akademikers ansvar eller ”sponsion”. Hazelius Stud.-ex. 19 (1843). — i sht om akademisk lärare. NF (1875). Björkman (1889).
3) motsv. AKADEMI 3.
a) ledamot af en akademi; ofta med bibegrepp af b. (Dahlgren), såsom erkänd fosforist, .. trodde sig (ingalunda) vara väl anskrifven hos den gamle akademikern (dvs. Leopold). A. I. Arwidsson hos C. F. Dahlgren S. arb. 1: XIV (1847). Rydberg Varia 1: 323 (1877). En motsats till den förnäme, fint bildade akademikern (dvs. målaren Reynolds, president i Royal Academy) utgör .. den sjelflärde Th. Gainsborough. Upmark i NF 11: 673 (1887).
b) anhängare af den riktning, som är rådande inom ngn viss akademi; jfr AKADEMIST 2 b. Livijn 1: 414 (1824).
Spoiler title