SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALFVAR al3var2 l. ALLVAR (sbst.2) al3~va2r (a`lvaren Weste; möjl. till ALFVARE; se nedan), r. (l. m.) l. n.; best. -en l. -et; pl. (ss. n.) = (Ahlquist Öl. 1: 326 (1822), NF (1875), E. Erdmann Därs. 18: 638 (1894)); äfv. ALFVARE al3vare2 (alv´ărĕ Wenström (1891)), r. (l. m.) l. n. (m. Wenström (1891; jämte n.); jfr Rietz 7); best. -en l. -et; pl. (ss. n.) -en (Ahlquist Öl. 1: 328 (1822), Snöbohm Gotl. 8 (1871)).
Ordformer
(al(l)varden (best.) Linné Öl. 72 (1745), Dalin Hist. 1: 235 (1747))
Etymologi
[af Ölands-dialektens alver, n., best. alvert, alvre, utan pl., gotl. alvur, alver, m.; besläktadt med ALF, sbst.1 Uttalet med ssgs-betoning synes vara sekundärt. Se vidare Rydqvist SSL 3: 271-2 o. E. Wadstein i Uppsalastud. 152 följ.; jfr äfv. Ahlquist Öl. 1: 334-5]
trakt (på Öland l. Gotland), där (den af kalksten bestående) alfven ligger (alldeles l. nästan) i dagen. Öfver hela Allvaren. Linné Öl. 53 (1745). (Ölands) största märkvärdighet består just i denna Allvar. Ill. Sv. 1: 455 (1866, 1882). Det egentliga alfvaret .. upptager midtlandet af södra Öland. NF (1875). Samtliga dessa alfvar (äro) .. otjenliga för odling af sädesslag. Därs. Ute på Alfvaren. Höjer Sverige 2: 402 (1881).
Ssgr: ALFVAR-BY30~ l. 31~2. by på Ölands alfvar. Ahlquist Öl. 1: 335 (1822). NF 1: 432 (1875). —
-DAMP~2. [jfr Rietz 7, Bodorff Folkspr. på Öl. 57] (hufvudsakl. på Oland o. i östra Småland) (liten) Ölands-häst, uppfödd på alfvaren. NF 1: 432 (1875). —
-GRIM, se d. o. —
-GÅRD~2. gård på Ölands alfvar. NF 1: 432 (1875). —
-LÖK~2. växten Allium schoenoprasum Lin.; gräslök. Linné Öl. 53 (1745). Retzius Fl. oec. 38 (1806). —
-MO~2. lös kalkjord på Ölands alfvar. Bleket eller Allvar-moen, som det här kallas, var på de mästa ställen brundt. Linné Öl. 160 (1745). Gadd Landtsk. 3: 46 (1777). SKL 1: 38 (1845). —
-STEN~2. ett slags kalksten, som förekommer i sht på Ölands alfvar; Ölands-sten, Ölands-marmor. Linné Öl. 59 (1745). Uppå Frössön (i Jämtland) .. träffas kalksten af det täta slaget .., som kallas Alvarsten. A. F. Cronstedt i VetAH 24: 281 (1763). SKL 1: 38 (1845). jfr Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content