SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALKOHOL al3kåhå2l l. -ko- l. -kω-, äfv. -ho2l, äfv. 104 l. 401 (àllkohål Dalin (1850)), r. (l. m.); best. -en, äfv. -n (Berzelius Kemi 1: 336 (1808, 1817), Huss Alcohol. 1: 23 (1849), Berlin Farm. 2: 105 (1851) m. fl.); pl. (i bet. 3) -er.
Etymologi
[jfr d. o. t. alkohol, eng. alcohol, fr. alcool, af mlat. alcohol, särsk. i förb. alcohol vini, vinspiritus, af arab. al-kohl (med hest h-ljud), fint pulver af blyglans o. sot (stundom af ngt annat ämne), i Österlandet användt till förhöjandet af ögonens skönhet; ordet har i Europa antagit först bet. fint pulver i allm., sedan bet. den finaste beståndsdelen i ett ämne, särsk. i vin, o. har slutligen gm ellips kommit att ensamt betyda det samma som alcohol vini; i denna bet. förekommer det, enl. O. Widman i Nord. tidskr. 1897, s. 14, tidigast hos tysken Libavius i slutet af 1500-talet; med afs. på bet.-utvecklingen jfr ELIXIR, som också urspr. betecknade ett pulver]
— jfr ALDEHYD.
1) (färglös, lätt flytande) vätska, som utgör den berusande beståndsdelen i jästa drycker; vattenfri (vin)spiritus. Berzelius Kemi 1: 336 (1808, 1817). (Hjärn-)fettet löstes i kokande alkohol. Därs. 6: 13 (1830). Vattenfri alkohol kallas vinalkohol. Berlin Farm. 2: 107 (1851). Den rena alkoholen, s. k. absolut alkohol. Uppf. b. 5: 145 (1874). — Anm. I ä. tid användes äfv. i sv. det lat. uttr. alcohol vini. Fischerström 3: 332 (1781).
2) i utvidgad anv.: (starkt) alkoholhaltig dryck, stark dryck, spritdryck, sprit. Alkohol och sippor passa ej ihop. Wennerberg 2: 163 (1850). Den sorgdöfvande alkoholn. Rydberg Djäkn. 104 (1856). — i personifikation. Tyrannen alkohol .., hvars offer få räknas i milliontal. Sätherberg Lefnadsm. 197 (1896).
3) kem. (till samma typ som vinspiritus hörande) förening af kol, väte o. syre. Alkoholerna, som kunna räknas som .. artförändringar af vattnet, äro mer och mindre flygtiga, i vatten lätt lösliga vätskor ända till fullkomligt olösliga och fettartade fasta ämnen. Blomstrand Org. kemi 24 (1877). De vigtigaste alkoholerna äro: Metylalkohol, .. Etylalkohol, .. Amylalkohol, .. Glycerin. Cleve Kemiens grunder 199 (1886). — jfr (jämte de i sista språkprofvet nämnda ssgrna) TRÄ-ALKOHOL m. fl.
Ssgr (mestadels till 1): A: ALKOHOL-BLANDNING 300~, äfv. 103~20. Fock o. Dahlander Fys. 106 (1875). —
(föga br.) -FERNISSA~020. Berzelius Kemi 4: 486 (1827). Leufvenmark i AHB 39: 80 (1870, 1884). —
-FRI~2. Det har varit ett ofta påtänkt problem att få goda alkoholfria läskedrycker, som kunde ersätta de alkoholhaltiga, om än alkoholsvaga. Waldenström Österl. 26 (1896). —
-FÖRGIFTNING~020. Sandahl i NF 1: 463 (1875). jfr ALKOHOLISM. —
-GRÄNS~2, mellan dricka o. andra (starkare) maltdrycker. PT 1892, nr 244, s. 3. —
-HALT~2. Huss Alcohol. 2: 208 (1851). PT 1892, nr 244, s. 3. —
-HALTIG~20. Berzelius Kemi 5: 968 (1828). Waldenström Österl. 26 (1896). —
-LÖSNING~20. Berzelius Kemi 5: 651 (1828). —
-MÄTARE~200. (mindre br.) = ALKOHOLOMETER. Leufvenmark i AHB 39: 13 (1870, 1884). —
(3) -RADIKAL~102, r. Keyser Kemien 3: 32 (1876). Cleve Kemiens grunder 198 (1886). —
-RIK~2. Vinerne (blifva) .. alkoholrikare, eller som man i dagligt tal kallar det, starkare i varmare luftstrek. Berzelius Kemi 5: 964 (1828). Elfving Kulturväxt. 219 (1895). —
-SJUKDOM~20 l. ~02. Wising i NF 1: 464 (1875). jfr ALKOHOLISM. —
-STARK~2. PT 1892, nr 244, s. 3. —
-SVAG~2. Ett alkoholsvagt men fylligt öl. PT 1892, nr 244, s. 3. Waldenström Österl. 26 (1896). —
-ÅNGA~20. Åkerman Elem.-kurs i kem. 235 (1831, 1836). Fock Fys. 444 (1861).
B (föga br.): ALKOHOLS-DRYCK300~, äfv. 103~2. Huss Alcohol. 1: II (1849). —
-FÖRGIFTNING~020. Huss Alcohol. 2: 206 (1851). —
-MISSBRUK~20 l. ~02. Huss Alcohol. 1: VI (1849). —
-SJUKDOM~20 l. ~02. Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholssjukdom. Huss (1849; boktitel). SFS 1860, nr 13, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content