[af ALL, adj. (se XI 2 c), o. p. pr. af RÅDA i bet. härska; jfr d. alraadende]
(utom i bet. b företrädesvis i högre stil) som råder l. härskar i allt, öfver allt o. alla; allsmäktig, allsvåldig; fullständigt l. uteslutande l. ensamt rådande. Then Allrådande Jupiter. Stiernhielm Virt. Cartel(1650). Den alrådande Guden. 2 RARP 3: 296(1723). (Den) allrådande och allestädes närvarande Sanningen. Ehrenadler 159(1723). (Jupiters) allrådande vilja. Adlerbeth Æn. 87(1804, 1811). Förtrösta på en allrådande vishet. Wallin 1 Pred. 1: 214(c. 1830). Tiberius hade uppvuxit i en omgifning, der en tanke var allrådande: magtens; en lidelse: magtlystnadens. Rydberg Rom. d. 45(1882). Än högre, och björkhagarna vidtaga; blanda sig sedan med gran på fäbovallarna, tills granen slutligen blir allrådande på hjässan. Strindberg Tr. o. otr. 4: 169(1897). — särsk.
b) i försvagad bet. om person, inrättning osv., som har mycket stor(t) makt l. inflytande: allsmäktig. Man .. håller oss (redan) för allrådande i det Landet. Dalin Arg. 2: 286(1734, 1754). (C. XI:s) allrådande minister. Svedelius i SAH 21: 325(1841; om J. Gyllenstierna). Det allrådande Sekreta Utskottet. Geijer Gust. pap. 2: 61(1843). Han var .. nära nog allstyrande i socknen, och hade ej Malma bruk varit, hade han varit allrådande. Wetterbergh Altart. 291(1848). Biskoparne fortforo att med sina Capitel vara temligen allrådande i sina stift. Skarstedt Sv. kyrkohist. 119 (1866). Odhner G. III:s hist. 1: 398(1885).
