SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLRÅDANDE al3~rå2dande (allrå´dande Weste, àllrå´dande Almqvist (1842)), adj.
Etymologi
[af ALL, adj. (se XI 2 c), o. p. pr. af RÅDA i bet. härska; jfr d. alraadende]
(utom i bet. b företrädesvis i högre stil) som råder l. härskar i allt, öfver allt o. alla; allsmäktig, allsvåldig; fullständigt l. uteslutande l. ensamt rådande. Then Allrådande Jupiter. Stiernhielm Virt. Cartel (1650). Den alrådande Guden. 2 RARP 3: 296 (1723). (Den) allrådande och allestädes närvarande Sanningen. Ehrenadler 159 (1723). (Jupiters) allrådande vilja. Adlerbeth Æn. 87 (1804, 1811). Förtrösta på en allrådande vishet. Wallin 1 Pred. 1: 214 (c. 1830). Tiberius hade uppvuxit i en omgifning, der en tanke var allrådande: magtens; en lidelse: magtlystnadens. Rydberg Rom. d. 45 (1882). Än högre, och björkhagarna vidtaga; blanda sig sedan med gran på fäbovallarna, tills granen slutligen blir allrådande på hjässan. Strindberg Tr. o. otr. 4: 169 (1897). — särsk.
a) (numera föga br.) den Allrådande ss. benämning på Gud. Nordin i 1 SAH 1: 311 (1786). J. G. Oxenstierna 4: 67 (1815).
b) i försvagad bet. om person, inrättning osv., som har mycket stor(t) makt l. inflytande: allsmäktig. Man .. håller oss (redan) för allrådande i det Landet. Dalin Arg. 2: 286 (1734, 1754). (C. XI:s) allrådande minister. Svedelius i SAH 21: 325 (1841; om J. Gyllenstierna). Det allrådande Sekreta Utskottet. Geijer Gust. pap. 2: 61 (1843). Han var .. nära nog allstyrande i socknen, och hade ej Malma bruk varit, hade han varit allrådande. Wetterbergh Altart. 291 (1848). Biskoparne fortforo att med sina Capitel vara temligen allrådande i sina stift. Skarstedt Sv. kyrkohist. 119 (1866). Odhner G. III:s hist. 1: 398 (1885).
Spoiler title