publicerad: 1898
ALTEA alte3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. (mindre br. utom i ssgr) ALTÉ alte4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(alt(h)ea Hedin Pharm. 6 (1796), Meurman (1846), Björkman (1889). — alté, alte Meurman (1846), Schulthess (1885))
Etymologi
[jfr t., fr. o. eng. althæa, ä. fr. althée, af lat. althæa, lånadt från gr. ἀλϑαία, till ἄλϑειν, hela, bota]
det till malvacéerna hörande växtsläktet Althæa Lin.; art af detta släkte l. exemplar af ngn till detsamma hörande art, särsk. Althæa officinalis Lin., sedan gammalt använd i medicinen; alteaört; jfr IBIS-ROT. Hedin Pharm. 6 (1797). Sinnebild af välgörenheten är Althean. Stålberg Blomst. 8 (1843).
Ssgr [jfr t. althæendecoct, -paste m. fl.] (i allm. med. o. farm.): A: ALTEA-DEKOKT030~02. dekokt på altearoten. —
-ÖRT~2.
-PASTA~20. Berlin Farm. 2: 527 (1851). Jungfruskinn .. en populär benämning på alté-pasta .., som .. är en snöhvit, lätt, .. i tunnare kakor formad mjuk massa, som lätt löses i munnen, smakar sött och slemmigt samt luktar likt pomeransblommor. Sandahl i NF 7: 1443 (1884). —
-PULVER~20. pulver, beredt af altearoten. Althepulvrets trådighet och förmåga att svälla. C. G. Nyblæus 115 (1846). —
-ROT~2. Berzelius Kemi 5: 718 (1828). Afkok .. på altérot nyttjas ofta till upptagande af vissa sura eller skarpa läkemedel för att mildra deras smak. Sandahl i NF 1: 567 (1875). —
C (mindre br.): ALTEE-ROT030~2. (althææ- O. Acrel Præs. i VetA 1767, s. 52. altheæ- SFS 1871, nr 55, s. 2) = ALTEA-ROT. Althææ Root. Månsson Ört. 140 (1642). —
Spoiler title
Spoiler content