SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMARANT am1araŋ4t l. -an4t (-ánnt Almqvist, Dalin), sbst.2, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2, 3 r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ellips för ssgr med följ.]
1) (numera föga br.) medlem af amaranterorden. Den redligt tänker och giör väl, / Han är rätt Amaranth. Levertin Wellander 89 (cit. fr. c. 1770). Åminn. öfv. J. af Bierkén 34 (1781). Almqvist (1842). Dalin (1850).
2) (hvard.) amaranterorden. Gå in i amaranten. Danssällskaperne Amaranthen och Innocensen. Sthms modejourn. 1856, s. 15. Levertin Wellander 89 (1896).
3) (hvard.) amaranterordens bal. Är detta Er första amarant? Ögonen skola blixtra, som flickornas bröstnålar på Amaranthen. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 151 (1819).
Spoiler title
Spoiler content