ANDFRID an3d~fri2d, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[fsv. andfriþer; jfr fnor. annfriðr om den under vårarbetet i jorden från rättegångar fritagna tiden; se för öfr. AND, sbst.2, o. FRID, sbst.]
1) hist. skörde(tids)frid, då det ej, utom i vissa mål, var tillåtet att lagsöka en annan. Dalin Hist. 1: 213 (1747). Härads Ting .. höllos (i Sv. under medeltiden) tre gånger om året .. Tidern(a) däremellan voro ifrån Rättegång frikallade, och heto Julfrid, Vårfrid och Andfrid. Botin Utk. 215 (1760). I. Landtmanson i NF (1876).
2) (†) af lagen särsk. hägnad fred l. trygghet under tiden för (det brådskande) jordbruksarbetet. Nu söker man i wredzmoodh åt (dvs. öfverfaller) androm på åker eller ängh om wår eller höst, tå andfridh bör hollas. Lagförsl. 470 (c. 1606). jfr Dalin Hist. 1: 213 (1747).
