SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANFÖRNING an3~2rniŋ l. ~fö2r-, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare bet.) -ar. (föga br.) vbalsbst. till ANFÖRA. — särsk. till 4 g, konkretare: citat. (Du må ej rätta dig efter föråldrade uttryck i bibeln) vidare än uti anförningar (citationer). Hof Skrifs. 265 (1753).
Ssg: ANFÖRNINGS-TECKEN310~20. (numera knappast br.) = ANFÖRINGS-TECKEN. Stridsberg Ty. spr. 1: 88 (1790). Olde Fr. spr. 345 (1843; senare upplagor: anförings-).
Spoiler title