SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANKOMLING an3~kom2liŋ, äfv. 3~, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr holl. aankomeling, t. ankömmling; jfr äfv. lat. advena]
(mindre br.) ankommande l. (nyss) anländ person; stundom närmande sig bet.: nykomling, främling. Jag ansåg mig såsom en ankomling på en ny ort. Grill Præs. i VetA 1795, s. 10. En svartklädd värd .. gaf hvarje ankomling en drick och ett stycke kaka. Atterbom Minnen 1: 61 (1817). Sällskapet ökades med nya ankomlingar. Snellman Fyra gift. 1: 37 (1842). Muren (kring Åsgård) tillbakavisar objuden ankomling. Rydberg Myt. 1: 570 (1886).
Spoiler title
Spoiler content