ANKOMMANDE an3~kom2ande, äfv. aŋ3~, p. pr. (af föreg.) i substantivisk anv.
Ordformer
((†) med substantivisk böjning best. -en Nucleus pacis (1648)).
1) till ANKOMMA I 1:anländande l. sig infinnande person. (Till kansliet) höre .. sändebuds .. och agenters affärdning och alle andre ankommandes förhör (dvs. hörande, audiens, mottagning) och expedition. RF 1634, § 12. Dict. Hamb.(1700).
2) (†) till ANKOMMA I 2 a: tillträdande person, tillträdare. (Den präst, som ändrade religion) skulle .. sitt Beneficio eller Prælatur .. affsatt warda, och ankommanden alle Ränter .. at effterlåta (dvs. kvarlämna, öfverlämna, afstå), förfallen (dvs. skyldig) warda. Nucleus pacis, mom. 4 (1648).
