SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANSEGLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter t. ansegeln]
(†) segla till, segla fram (mot), seglande närma sig. An- och affseglande köpmansskep. A. Oxenstierna Skr. I. 1: 591 (1644). Fahrtygh som aff och ansegla, skole wara förplichtade sigh at angifwa. Plakat 12 Okt. 1680, s. 2. Den anseglande Danska flottan. Stiernman Höfd.-m. 2: 255 (c. 1750). Några mindre fartyg .. kommo anseglandes och ankrade ute på redden. B. W. Carlberg i HSH 2: 143 (1775).
Spoiler title
Spoiler content