SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANSATS an3~sat2s (a`nsats Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. ansatz, m., eg. vbalsbst. till ansetzen (se ANSÄTTA); jfr d. ansats, äfvensom holl. aanzetsel, eng. onset]
1) [jfr t. einen ansatz zum sprunge nehmen] fötternas (kraftiga) sättande i marken för att få fart, spjärn; (kortare, stundom af ett tillbakaryckande föregånget, ofta med ett kraftigt isättande af den ena foten l. båda afslutadt) lopp gjordt i afsikt att få fart till ett språng o. d., sats; kortare (med samlade krafter företaget) lopp l. snabbt o. kraftigt avancerande (mot ett hinder o. d.), anlopp. Björkegren (1784, under élancement). Se'n .. (räfven) länge hoppat, / Med ansats uppå ansats, / .. Hvar gång, som narren tyckte, / En smula nämre målet. Fahlcrantz 7: 22 (c. 1830). Genast lik horngumsen baklänges drog hon, / Derpå en ansats mot stugporten tog hon, / Och den sprang upp. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 215 (1842). Han tog så stark ansats, att han hoppade ett godt stycke utöfver diket. Dalin (1850). Ansats att hoppa, springa, till hopp, språng. Därs. Först när tyngdpunkten .. (gm halsens tillbakaböjande) flyttats tillräckligt långt bakåt, blir det .. möjligt (för giraffen) att göra ansats till ett språng. Brehm 1: 489 (1874). Hoppningen (öfver hinder) har tre moment: ansatsen, språnget och fötternes nedsättande på marken. Instr. f. arméens rid- o. remontskolor 73 (1879). Gungande fram och åter med regelbundna små ansatser mot golfvet. Lundegård Prins. 195 (1889). Kärnis af 0.4 meters tjocklek .. forceras (af Stockholms nya isbrytare) under .. sakta, men jämn fart framåt, utan att förnyade ansatser mot isen erfordrats. B. Stafsing i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 44. — särsk.
a) i bild. Det kunde synas, att från hvarje skenbar mognad här på jorden skolan måste taga en ansats till än högre ljus. Genberg 1: 9 (1861). Påfven (Gregorius XIII) tog alltjämt de starkaste ansatser att .. häfda kyrkans och statens rättigheter. Lysander Skr. 291 (1876); jfr 3. Hvarje återgång från spekulationens höjder till empirismen (har) .. endast varit en ny ansats, ett ”reculer pour mieux sauter”. J. J. Borelius i Nord. tidskr. 1879, s. 310. jfr: Det är ganska lätt att göra en liten rörelse, få en ”ansats” gent emot det eviga. Rudin Ord t. ungd. 67 (1889, 1894).
b) mil. i fråga om marsch som utföres uppdelad i flere afdelningar. Infanteri, som framrycker i ansatser. Handb. f. fältart. 10: 90 (1892). Låta skyttelinien i vanlig marsch eller medelst språng tillryggalägga ett stycke däraf (dvs. af område som vid anfall ligger under fientlig eld) i sänder .. samt mellan de på sådant sätt verkställda förflyttningarna (ansatserna) lägga sig ned. Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 155. — (i Finl.) Ansats framåt(!) Hahnsson (1884; kommandoord).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) angrepp l. anfall af fiende(r); jfr ANSÄTTA (en fiende). Rytteriet på den wänstra Flygeln (blef) af Fiendens starcka Ansatz .. brachter til rygga. Ber. om segern vid Gemäuert Hoff 1705, s. A 3 b.
3) [jfr t. einen gewaltigen ansatz zu etwas machen] (kraft)ansträngning, i allm. närmande sig bet.: försök. Ansats .. contentio. Lindfors (1815). Hon sökte tala — men i hast / Satt hvarje ord i halsen fast, / .. En ansats till, den förra lik, / Blef blott ett långt, ett uttänjdt skrik. Strandberg 3: 267 (1854). I början af sin regering gjorde (påfven) Hadrianus (VI) en svag ansats till att afskaffa de svåraste missbruken inom kyrkan. V. Kôersner i NF 6: 465 (1882). Vid första ansatsen: de prime saut. Schulthess (1885). Göra ansatser till ett bättre. De Geer Minnen 1: 34 (1892). Han .. gjorde en liten ansats till lekfullhet. T. Topelius Sommarsjö 30 (1897). — (†) kraft, styrka, eftertryck, energi. (Man) höjer .. rösten med mer ansats än eljest. Bergklint Sam. 1: 244 (1794). Med all möjlig ansats: omnibus nervis. Lindfors (1815).
4) (mindre br.) om plötsligt framträdande af en viss egenskap l. inträdande af en känsla l. ett psykiskt tillstånd: anfall, ryck, raptus. Man känner äfven vid (åhörandet af) det förskräckligaste (af det som händer i krig o. d.) blott en ansats af hjeltemod. Geijer I. 3: 5 (1834). Det var en bland de märkvärdiga ansatser, som stundom kommo öfver Banér, då både han och hans här gjorde underverk. Fryxell Ber. 7: 170 (1838). Hafva en ansats af välgörenhet(,) .. i en ansats af förtviflan. Cavallin (1875). — (numera knappast br.) tillstånd af upphetsning, ifver. ”Låt mig först komma fram”, ropade Malin i yttersta ansats, hvarpå hon lät en forsande stråle ljunga in i garderoben. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 173 (1833).
5) (mindre br.) (plötsligt påkommen) lust, böjelse l. drift (att göra ngt). Weste (1807). Jag känner en ansats att falla på knä för henne hvar gång jag ser henne sväfva förbi mig. De Geer Hjertkl. 92 (1841). Själf hade jag mången gång erfarit en inre liflig ansats att uträtta någonting godt eller duktigt. Dens. Minnen 1: 119 (1892). — särsk. i uttr. vara i l. hafva (en) ansats, vara i tagen l. farten, vara upplagd (för). Lät mig nu predika ut, medan jag än har ansats. Eurén Cora 14 (1794). Jag är nu i ansats att arbeta. Dalin (1850). Han hade för tillfället en stark ansats för arbete. M. J. Crusenstolpe (1865) enl. Kindblad (1867).
6) [jfr d. ansats til fedme, t. ansatz zu schwärmerei, zur schwindsucht] anlag, disposition; tendens.
a) i pl., i sht med afs. på viljeriktningen. Säkert hade hon icke saknat tidigare ansatser och naturlig begåfning för en sådan nåd (dvs. att blifva profetissa). Rudin 1 Evigh. 1: 144 (1878). Så begynna ofta redan i späda barndomen de ansatser att utvecklas, hvilka .. åt hela det kommande lifvet skola gifva en god eller ond riktning. Tidskr. f. folkunderv. 1882, s. 164. P. var en rikt begåfvad man .., men ett lidelsefullt lynne qväfde snart de goda ansatserna. R. Kjellén i NF 12: 1151 (1888).
b) i sg.
α) (numera knappast br.) anlag i allm., fallenhet. Sen jag varse blef hans ansats til at springa, / Så har jag blifvit tapper jag. Lannerstierna Äfvent. 60 (1790); jfr 1. Chydenius säger Dig hafva utmärkt ansats att studera. L. U. Runeberg (1824) hos Strömborg Runeberg 3: 272. Han har ansats att blifva poet. Meurman (1846). jfr: Völkner, en född Brandenburgare, som .. har all ansats at blifva en Rysk Rudbeck. Porthan Bref 1: 90 (1794).
β) (bl. i Finl.) benägenhet, disposition (för en sjukdom o. d.). Dysenterier .. utmärkta af stor ansats för brand uti Rectum (dvs. ändtarmen). Ilmoni Sjukd. 3: 527 (1853).
γ) (numera föga br.) i fråga om anlag för laster o. d., i uttr. ha (god) ansats att, vara på (god) väg att. Han har god ansats att blifva en fyllhund. Dalin (1850). SAOB (1870). Schulthess (1885).
7) [jfr d. ansats til hale, t. ansatz zu einem barte] (första) början till ngt, rudiment; antydning; tendens; i sht i pl. Husfädernas i .. (vissa) fördrag uppträdande gemensamhet är första ansatsen till det politiska samhället. Geijer I. 6: 290 (1844). Ansatserna till denna förändring framträda under 1500-talet uti nya grundsatser och sedvänjor. Forssell Hist. 1: 126 (1869). Det äldsta språket måste hafva bestått blott i svaga, börjande ansatser. Schéele Själsl. 307 (1896). jfr: Ehuru motsatta .. (samhällsbildningarna) i deras första ansats synas vara. Geijer I. 6: 66 (1839).
8) (mindre br.) impuls; initiativ, uppslag. Det finns .. ingen ansats, som sätter det hela i gång. Törneros Bref 2: 221 (c. 1835). Ansatsen (till fornforskningen o. studiet af fornspråket under stormaktstiden) utgår från .. Bureus. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 254 (1896).
9) [jfr t. der ansatz der stimme ist bedeckt] språkv. o. tonk. ansättande l. början af en ton, ett språkljud osv.; jfr ANSÄTTA (en ton). Hvarje vocal, som utan consonant med egen ansats framtränger ur strupen(,) .. uttryckes .. med en hörbar utandning eller sakta stöt. Faxe Buttmann 10 (1825). Vid konstmässig utbildning af rösten sträfvar man .. att modifiera falsett-tonernas ansats och klangfärg. Wegelius Musikl. 2: 197 (1889). Den (accentform) som vi .. känna som entrycksakcent, .. med stark ansats och med jämnt fortgående tryckförminskning. Wulff Värsbildn. 12 (1896). De högre tonerna .. sväfvade något i ansatsen. PT 1896, nr 27, s. 3. — jfr TON-ANSATS.
10) [jfr t. der flötenbläser hat einen guten ansatz] (numera föga br.) tonk. läpparnas (mer l. mindre goda) ställning vid blåsning på blåsinstrument; embouchure. Björkegren (1784, under embouchure). Han hade en god ansats på valdthorn. Kindblad (1867). NF (1876). jfr: Ansats: munnens sättande till ett blåsinstrument och sättet hvarpå det sker. Deleen (1836, under ansatz). — särsk. [med anslutning till 6] i utvidgad anv.
a) (†) i fråga om trakterande af andra instrument. Ansats .. Vighet och snällhet på et instrument. Säges i executionen af nästan alla slags instrumenter. — ”Han har en god ansats i stråken. — Han har en god ansats i vänstra handen(). Envallsson Mus.-lex. (1802).
b) (†) förmåga l. skicklighet att blåsa på blåsinstrument. Han har en god ansats at spela på flöt (dvs. flöjt). Möller (1782, under ansatz).
11) eg.: föremål som sättes mot l. på l. till ngt; tekn. jfr ANSATS-RÖR 1.
a) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) ansatsstycke; äfv. munstycke (på blåsinstrument); jfr ANSÄTTA I 1. Ansats eller vissa stycken som sättas på blåsinstrumenter för att stämma dem högre eller lägre. Deleen (1836, under ansatz). Ansats .. mouth-piece. Öhrlander o. Leffler (1852).
b) [jfr motsv. anv. af t. ansatz, holl. aanzetsel] utskjutande parti (på maskindel, verktyg osv.); utsprång, klack, skuldra. Stål Byggn. 1: 165 (1834). På det att hyfveln beqvämligare må kunna föras, förses den .. med en uppstående ansats. Almroth M. tekn. 319 (1839). Brädet .. med (fotografi-)plåten .. hvilar för att emottaga jodbetäckningen på fyra ansatser. Daguerreotypen 28 (1839). Kramlorna .. äro på hvardera änden försedda med en ansats eller klack. Rothstein Byggn. 564 (1856, 1875). Hanen (på 1867 års gevär) .. har .. på sin öfre konvexa yta en klack med en framåtgående ansats, hammaren, som vid affyrningen slår mot tändstiftets bakre ände. Billmanson Vap. 101 (1882). Ett bägarglas täckes med en kautschukkappa med rörlik ansats. Hammarsten Fys. kemi 135 (1883). Ansats .. (träförbindning.) .. Versatzung .. Covered skew-notch. Ikonen (1889). Länkarne (på velocipedkedjan) skola vara försedda med ansatser, på hvilka rullarne löpa. Östberg Vel. 37 (1894). Skifvor med muffliknande ansats för nafvet, .. skrufvar med ansatser af olika diametrar. M. Rubenson i GHT 1896, nr 275 B, s. 1. — jfr BEN-, SPETS-ANSATS.
c) om plan l. vinkel som afbryter den jämna ytan af en maskindel, ett verktyg osv.; afsats. En rätvinklig, spetsvinklig, ursvängd ansats. G. Polhem i VetAH 14: 51 (1753). Om någon viss del af en pjes skall stå framom ytan af de tillgränsande delarne, eller bilda en ansats, kan detta åstadkommas på flerehanda sätt. Almroth M. tekn. 200 (1838). Den grada sätthammaren åstadkommer en rätvinklig ansats, der den träffar jernet. Därs. 201. Sätthammare användas vid bildandet af mer eller mindre skarpa afsatser eller s. k. ansatser i arbetsstyckets yta. Ekstrand Mek. industr. arb. 102 (1880). (Den antika vattenkrukan) har .. fått en .. omvändt äggformig buk .. hvarpå den trattformiga halsen bildar en ansats. Adler Meyer 352 (1895).
12) (†) sko (för oxe). (Oxen) skos på 3 sätt; med simpel brådd och helsmidd ansats (osv.). Brauner Tankar 41 (1756).
13) [jfr t. ansatz von schmutz, fett] (i Finl.) afsättning (af ett ämne på ytan af ett föremål); jfr ANSÄTTA I 3 a. Oren l. klibbig ansats på något. Eurén Ordb. (1860, under talma). Hahnsson (1884).
Anm. I sv. är bet. 1 ordets hufvudbet. o. bet. 3, 4, 5, 6, 7 o. 8 anknytas af språkkänslan mer l. mindre tydligt till denna. Osäkert är däremot, huruvida de alla äro utvecklade direkt ur bet. 1; särsk. bet. 6 o. 7 hafva i tyskan måhända utvecklats ur bet. 13 (jfr Paul D. wb.).
Ssgr: (jfr 11) ANSATS-BEN30~2. om senben l. sesamben. Framtill skyddas knäleden af knäskålen, som tjänar till ansatsben (sesamben) för knäets sträckmuskel. Wretlind Läkareb. 3: 60 (1895).
(11) -BORR~2. (knappast br.) tekn. nafvare. Almqvist (1842). SAOB (1870).
(9) -DEL~2. I sista stafvelsen (af vissa ord) .. höres ibland en jämförelsevis lägre ansats-del och en jämförelsevis högre afslutningsdel. Lyttkens o. Wulff Aks. 27 (1885).
(11 c) -FIL~2. tekn. Flata filar, Ansatsfilar, Handfilar .. hafva en rectangulär genomskärning, och äro ohuggne på ena kanten, samt nästan lika breda på hela längden, och obetydligt bukiga. De benämnas ansatsfilar derföre, emedan rätvinkliga ansatser (afsatser) dermed nedfilas, då den släta kanten vändes mot den ytan som icke får angripas af filen. Almroth M. tekn. 311 (1839). Handb. f. val af hjelpm. 2: 75 (1895).
(1) -GRÄNS~2. gymn. Tre .. språng göras från bestämd ansatsgräns. SDS 1896, nr 196, s. 3.
(11 c) -HAMMARE~200. tekn. sätthammare. —
(11 b) -HUFVUD~20. tekn. hufvud (på maskindel o. d.) i form af ansats. Tekn. tidskr. 1875, s. 109.
(11 c) -NYCKEL~20. nyckel med en ansats på skaftet ämnad att hindra, att detta föres för djupt in i låset. —
(11 b) -RING~2. tekn. ring som bildar en ansats. Hahnsson (1884). W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 53.
(11) -RÖR~2.
1) tekn. kort rör som anbringas vid en öppning på ett kärl (en slang o. d.) i sht för att underlätta däri befintlig vätskas utströmmande; tillsatsrör. Almroth M. tekn. 131 (1838). En vanlig sköljkanna .. försedd med slang och ett finare ansatsrör. Ribbing Barns fostr. 83 (1892).
2) om tillsatt rör (på blåsinstrument, orgelrörpipa osv.), ämnadt att förstärka alstrad(e) ton(er). På .. (en af en tungpipa alstrad tons) höjd har (ljud-) bägaren, ”ansatsröret”, alldeles icke samma afgörande inflytelse som labialpipan .., men väl på dess klangfärg. Björling Klangfärger 52 (1880). särsk. [jfr t. ansatzrohr] oeg., fonet. om den särsk. vid bildningen af vokalerna på liknande sätt fungerande, af svalg, mun- o. näshåla bestående sammanhängande hålighet som befinner sig ofvanför det tonbildande organet (röstbanden) hos människan. Röstorganets ansatsrör (strupen och munnen). M. Akiander i Suomi 1845, s. 293. J. A. Lundell i NF 17: 1308 (1893).
(11 a) -STYCKE~20. mus. Ansatsstycke .. Särskild del af ett blåsinstrument, som för vinnande af högre eller lägre stämning sättes till eller tages ifrån instrumentet. NF (1876).
(jfr ANSÄTTA I 1 a) -STÖT~2. jäg. Ansatsstöt, den stöt man gifver, då man vid laddstockens lyftning låter den med fart falla emot laddningen. Källström Jagt. 196 (1850, 1861).
(11 c) -SÄNKE~20. tekn. Om jernet icke ligger på städets ban, utan på .. (ett) i detta insatt ansatssänke som är skapadt alldeles som sätthammaren, så fås tvenne mot hvarandra svarande halfcylindriska fördjupningar. Almroth M. tekn. 201 (1838). Björkman (1889).
(9) -TON~2. Tonrörelsens riktningar, .. samt skilnaden mellan ansats- och sluttonen o. s. v. blifva tydliga, om t. ex. ordet ja uttalas långsamt. Svahn Språklj. 115 (1882).
(jfr 11) -VINKEL~20. tekn. om vinkel som ett eggverktyg, en kil o. d. bildar med ytan af det föremål hvaremot det ansättes. (Kilen) skall bilda med .. (arbetsstyckets yta) en liten vinkel, inställnings- eller ansatsvinkeln. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1873, s. 183. G. Sellergren Därs. Extrah. 16 (1896).
(1) -VIS~2, adv. särsk. till 1 b. Bataljonen trängde .. framåt ansatsvis. SD(L) 1892, nr 207, s. 8.
(jfr 11) -YTA~20. tekn. Punsningen af hålet sker medelst en cylindrisk, vid ansatsytan plan stamp af väl härdadt stål. Uppf. b. 6: 24 (1875).
Spoiler title