publicerad: 1898
ANSE an3~se2 (a`nse Weste), v. -ser, -såg, -sågo, -sett, -sedd; se för öfr. SE; vbalsbst. -SEENDE (se d. o.), -SENING (†, Lex. Linc. (1640)); -SEARE (†, Dict. Hamb. (1700; i bet. 3 a)).
Ordformer
(ahn- G. Persson i HSH 3: 103 (1568), Sv. forns. 1: 321 (c. 1600). ahnn- J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 329 (1625))
Etymologi
[fsv. anse, af mnt. ansen; jfr d. anse, holl. aanzien, t. ansehen]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) se på, åse. 2) skärskåda, betrakta. 3) göra afseende på, taga hänsyn till. 4) afse, åsyfta. 5) hafva en viss åsikt om, hålla före, förmena. 6) utse, antaga. 7) skatta, värdera. 8) belägga (med straff, kvarstad o. d.), straffa. 9) se (tiden) an. 10) hafva tålamod med, låta anstå. 11) se ut.
Anm. 1:o P. pr. med gerundivisk bet. behandlas under 1 a (se för öfr. ANSEENDE, adj.) o. samma form i prepositionell anv. under 3 d o. 4 c; uttr. låta sig anse behandlas under 1 b o. 2 e. — 2:o I motsats till det etymologiskt identiska inhemska ÅSE, som är väsentligen inskränkt till den eg. o. ursprungliga bet. af verkligt seende, har det lånade anse förlorat denna eg. bet. o. förekommer nu bl. i mera oeg. anv. Den nuv. hufvudbetydelsen är bet. 5.
1) [jfr ä. d. at ansee dette skuespil, t. die neue brücke ansehen, einen mit starren augen ansehen] (†) i fråga om ett seende i eg. mening: se på, åse, åskåda, betrakta; ofta med adverbial som uttrycker den känsla hvarmed man ser på ngt (jfr 2 c). Then offuerste Presten hadhe sigh så ömkeliga, at honom ingen, vthan stoort medhlijdande ansee kunde. 2 Mack. 3: 16 (Bib. 1541). Kongen honom medh vredh ögon ahnseer. Sv. forns. 1: 321 (c. 1600). Han ansåg det (dvs. korset) en och annan gång. Lagerström Bunyan 1: 51 (1727). Lejonets och Hajens grufveliga glupska käftar anse vi med fasa. Linné Præs. i VetA 1739, s. 14. Kongl. Maj:t af Swerje, som denna Crönings Acten .. incognito .. bivistade och ansåg. Nordberg 1: 609 (1740). När man .. anser honom (dvs. ”klåmatken”) med et godt ögneglas eller Microscope, finner man, .. at han har et svart hufvud. G. Wallerius Præs. i VetA 1744, s. 8. Af Myror från en stack i negden / Med undran anses denna fegden. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 99 (1795). Huru vördsamt jag ansåg den hedervärda al-familjen. Törneros Bref 1: 70 (1825; skämtsamt arkaiserande). — särsk.
a) i p. pr. i gerundivisk bet.: (till) att se på, som ser (så l. så) ut. Diwren woro anseende, lijka som glödhande kohl. Hes. 1: 13 (Bib. 1541).
b) i förb. låta sig anse (jfr 2 e).
α) låta se på sig, låta förmärka, visa. (Erik) läth .. sigh strax ansee, att han hade något hårdt vthi sinnet. P. Brahe Kr. 68 (c. 1585).
β) låta se sig; hafva ett godt utseende. Väderleken (har) .. I vår varit .. underlig, dock lather sig sädhen så tämligen ansij. A. Oxenstierna Bref 4: 16 (1642).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (nästan † utom i c) i fråga om ett (mera) andligt l. oeg. seende: betrakta, se på, skärskåda. Wårre förfäder .. måge wi med godh skähl ansij, huru dhe farit hafwa. Gustaf II Adolf 96 (1622). När man således anseer saken med des rätta färger (dvs. ser saken i dess rätta ljus). 2 RARP 3: 451 (1723). (De särskilda hedniska gudarna voro) ej annat än den Ende, som ansågs på hvarjehanda sätt. Dalin Hist. 1: 150 (1747). För dig, som utan fördomar anser saken. Chydenius Skr. 209 (1765). Förfädern ansågo ej akademiska värdigheter under samma synpunkt som vi. Geijer I. 7: 153 (1836). — med öfvergång till 5. En enslig och en arbetsam kallar en Sällskaps-man en dag-tjuf, hvaremot denne senare anser den förra, som vore han folk-skygg. Tessin Bref 1: 126 (1752). — särsk.
a) (†) taga i skärskådande l. öfvervägande l. under ompröfning, rannsaka, pröfva, granska. G. I:s reg. 3: 90 (1526). Effter .. kong. Ma:t .. hoss sig höglige öfvervägit, betracktat och ansedt hafver, huru han .. till thet konunga ämbete .. kommen är. RA 1: 345 (1544). Man schall .. ansee landzens lägenhet huar bästhe ämpne ähr till att vttage sådane Knechter. HSH 27: 39 (1563). Domm vthan ansedd saak. Lex. Linc. (1640, under dissolutus).
b) (†) i skriftlig l. muntlig framställning skärskåda l. behandla. För thet andra anse vi orsakerna, hvarföre the (dvs. de rättfärdiga) således insamlade varda (i grafvens hvilokammare). Lange Likpred. öfv. Norby 25 (1744). Jag skyndar mig til mit egenteliga föremål, at anse denne Svenske Hielte (dvs. G. I) såsom Konung. Schönberg Bref 1: 187 (1778). Boëthius Nat. sed. 6 (1782).
c) [jfr ä. d. ansee med foragt samt motsv. anv. i t.] (numera föga br.) med hufvudvikten på ett tillagdt adverbial som uttrycker den känsla hvarmed man betraktar ngt. Anse med tacksamhet, upptaga med tacksamhet, vara tacksam för; anse med förargelse, förargas öfver; anse med förakt, hysa förakt för l. förakta; anse med förundran, förvåna sig öfver, osv. Jag all din smickran skyr, / Och anser med förackt. Frese And. dikt. 52 (1726). Dessa Hans Kongl. Maj:ts nådiga utlåtelser anser jag med all underdånig vördnad. S. H. v. Graman i HSH 2: 291 (1744). Man vet föga, om man skal anse med förargelse, eller medömkan, de Andeliges sluga gyckelspel. Schönberg Bref 1: 133 (1772). Näppeligen har någon lärd med mera liknöjdhet än han ansett glansen af ett vidtfrejdadt namn. Leopold 6: 175 (1786). Barn .. måste anse Catechesen med förskräckelse. Cederborgh UvT 3: 34 (1810). De literära partierna för dagen, hvilka af de flesta anses med likgiltighet. Tegnér 3: 137 (1817). Vet jag dock att ej med löje anse, / Hvad andra må för godt och heligt akta. Nicander S. arb. 2: 336 (1820). I allmänhet (vill man) gerna .. låta sin beundran för något visst intala sig, att anse det felaktiga med samma ögon, som det fullkomliga. Rydqvist i SAH 12: 365 (1827). Liksom judarna med styggelse ansågos, var äfven deras språk, hebreiskan, af medeltidens kristna föraktadt. Heikel Filol. 12 (1894). jfr: Inbillningskraften .. (är) en förmåga som den nyttiga vetenskapen aldrig ansett med godt öga. Geijer I. 5: 23 (1810). — särsk.
α) (†) i förb. gunstigt anse (ngn) o. d. (jfr 3 b). Haffue vj .. gönstelige ansett vort elskelige Ridderskap .. Sa at the samme vor naad oc priuilegium .. nythe mage. G. I:s reg. 3: 29 (1526). The Swenskes Wapn warda af then goda Lyckan jw mehra och mehra gunstigen anseedde (dvs. gynnade). N. Av. 15 Maj 1656, nr 2, s. 1.
β) [jfr ä. d. dette skridt af ham vil ikke blive vel anseet ved hoffet samt motsv. anv. i t.] (numera bl. kansl.) i förb. med välbehag anse (ngt) o. d., med välbehag (osv.) se, väl (osv.) upptaga. G. I:s reg. 16: 281 (1544). Så hafwe wi hans ödmiuke begären nådigesth ahnseedt. Rääf Ydre 4: 423 (i handl. fr. 1597). Kungör. o. förman. 29 Mars 1792, s. 2. Eders Kongl. Majestät värdes med Nådigt välbehag anse denna ringa gärd af vördnadsfull tacksamhet. Nilsson Ur. 1: Dedik. (1865). SAOB (1870). K. M:t, som förmält sig vilja med nådigt välbehag anse, om församlingen behåller detta .. vackra, ehuru för statens samlingar obehöfliga arbete. VL 1895, nr 7, s. 2.
d) [jfr t. wer kann so etwas mit ansehen] (†) overksam betrakta l. vara ett passivt vittne till. Dhå haffue wij .. sådana Wårtt Faderlandz jemmer och elendighet, icke längre lijde eller ansee kunnedt. G. I:s reg. 17: 609 (1545). Tessin Bref 1: 339 (1753).
e) [jfr d. det lader sig anse, som] (†) i förb. låta sig anse (jfr 1 b), se ut, te sig, arta sig (jfr 11). Althenstund thesse sidste tijdher sigh ganska farlige .. skicka och ansee lata. Tegel G. I 2: 408 (i aftryck af G. I:s testamente af 1560). Så at thet sig lät ansee at ther nu skulle blifwa ett starckt förbund emellan Ryssland och Påland. Gustaf II Adolf 132 (1616). Girs G. I 171 (c. 1630). Som det alt mehra och mehra lät sigh ansee till ett nytt wäsende. G. O. Stenbock i HSH 31: 340 (1662).
3) [fsv. anse; jfr d. at borgerne skulde anse hans aar og vanlykke, t. einen groschen nicht ansehen] (nästan †) fästa sig vid, göra afseende på, taga hänsyn till, bry sig om, fråga efter, taga i betraktande, se på; jfr AKTA I 2. (Hans Nåde) hafver thet hoppet til eder, at I velen anse hans stora omak och vidermöde, som han hafver haft för rikit. RA 1: 73 (1527). Elliest vardhe Ståtthollarne .. så modighe, att dhe mitt commendament fögho ansendhes vardhe. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 45 (1613). At man .. icke skal anshe then skada man lider. Gustaf II Adolf Därs. 1: 109 (1617). Skall och en Öfwerheet för alt låta sigh wara angeläget, att hon hafwer wählbestälta Scholar och Academier, i sitt Land, intet anseende om hon något ther uppå kosta skall. Rudbeckius Kon. reg. 481 (1620). Rådde och man intet skulle ansee 2- eller 300 daler till posternes bättre underholdh. RP 6: 454 (1636). Högbördighet och Kungelig Blod kom väl i betraktan vid deras Konungavahl; men var frågan om Anförare och Höge Ämbets-män, då ansågs intet annat, än dygd och skickelighet. Dalin Hist. 1: 272 (1747). (Sverige) hade ej särdeles ansedt eller brydt sig om en hop små Herrskaper, som sällan voro ense. Därs. 559. Om än dessa redskap (i läroämbetet) understundom äro så svaga .. att verlden dem icke aktar och anser. Flensburg Kyrkl. tal 232 (1875). — särsk.
a) (i sht i religiös stil) i uttr. anse personen; jfr ANSEENDE, sbst. II 1 a. I skolen ingen person ansee j domen, vthan skolen höra then litzla såsom then stora. 5 Mos. 1: 17 (Bib. 1541; öfv. 1893: icke hafva anseende till någons person). SAOB (1870).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (†) se till (ngn l. ngns nödställda belägenhet) med bibegrepp af att förbarma sig öfver (jfr 2 c α). Jagh .. är gladh offuer tina godheet, at tu anseer mitt elende. Psalt. 31: 8 (Bib. 1541; öfv. 1897: ser till). (Jag bönfaller) E(der) F(urstliga) N(åde) att E. F. N. nådigest uille ansee min suaghett, och underdånige böön, och effterlåta migh, att bliffua Kyrkieherde i Geffle stadh. P. Kenicius i Vg. fornm. tidskr. 8—9: 124 (1603); jfr 2 c β. För hustrus Kyrkio-gång .. (erlägges) 3. mark. Doch måste man anse them, som i stor eländighet komne äro. Wilskman Eccl. 503 (i handl. fr. 1617).
c) (†) se till godo (jfr 4 b). Prästerskapet (lofvade jag) .. att blifwa, för det beswär dee då kände, såleedes ansedde, att dee skulle hafwa att hugna sigh. G. O. Stenbock i HSH 31: 367 (1662). Ps. 1695, 75: 1.
d) (†) i p. pr. med prepositionell anv. Tå skole samma Lähn wara förfalne vnder Cronan igen, icke anseendes (dvs. utan hänsyn till, oafsedt) hwad Erffuingar han elliest vtaff qwinneköön haffua kunde. Tegel G. I 2: 339 (i handl. fr. 1556); jfr OANSEDT.
4) (†) afse.
α) = AFSE II 1 a. Then andra Orsaken, hwilken iagh vthi thetta Wärcket anseedt hafwer, är Studerandes Nytta och Gagn. Arvidi A 8 b (1651); jfr b. Antingen ansen I här Domaren eller Parten? Menen I Domaren, så ler jag åt Er. Dalin Arg. 2: 45 (1734, 1754).
β) = AFSE II 1 b. Sådhana saker, som thet gemeene Romerske Regimentet ansee. Schroderus Liv. 612 (1626). (Ordet: ”Giörer Christo Lärjungar”) anseer the wuxne Menniskior och til förstånz Åhr komne, .. män innesluter och the små Barnen. Emporagrius Cat. Q 4 b (1669). Ljungberg Sv. spr. 30 (1756). — [jfr SYFTA (på), GÅ UT (på), (hafva) AFSEENDE (på)] med prep. på. Samme punct anseer mäst på Skattbönderne. RARP V. 1: 80 (1652).
b) [jfr ä. d. ansee den christne kirckis gaffn] hafva för afsikt, hafva till ögonmärke, åsyfta, vilja tillgodose (jfr 3 c); jfr AFSE II 2. Hwadh haffuer tu anseedt at tu så giorde? 1 Mos. 20: 10 (Bib. 1541; öfv. 1893: Hvad var din mening). Jagh anseer eder nytta och gagn / Aff alt hierta och sinne. Brasck Ty. kr. I 4 b (1649). Städs färdig at hugna sin nästa, / Anser han altid uti sina värk det allmänna Bästa. Dalin Arg. 1: 55 (1733, 1754). — särsk. [jfr t. auf etwas (ä. äfv. zu einer sache) angesehen sein] i uttr. vara ansedd på l. till, vara afsedd l. bestämd till, vara beräknad på, äfv.: vara riktad mot. Skal ock thenna Skepps-Armeen (som polackerna ville anskaffa) .. icke hafwa warit them (dvs. svenskarna) til skada och Krijgh ansedt? N. Av. 17 Juli 1656, s. B b. Sjöl. 1667, Inledn. b 1 b. Detta är ansedt på allas hägn. Nordberg 1: 101 (1740). jfr: Efter det nu dette .. echtenskap ähr .. härligen fulbordatt och eliest till en godh ende dirigerat och anseett. A. Oxenstierna Skr. 1: 614 (1615).
c) [jfr fr. regardant] i p. pr. med prepositionell anv.: angående. Instructions 13 punct, anseende Siö Staaten. C. Sparre i HSH 31: 260 (1667).
5) [jfr d. jeg anser det for en god handel, t. etwas als (l. für) seine pflicht ansehen] hafva en viss åsikt l. mening (om), vara af l. hafva kommit till den åsikten l. meningen (att), hålla före, (för-) mena; uppfatta; äfv. om handlingen att i följd af häfd l. skick o. bruk l. öfverenskommelse hänföra under en viss kategori: räkna, låta gälla. Numera anser man, att de flesta smittsamma sjukdomar härröra af bakterier. Noghre (kanoner som) .. wij widerkendhes Anseendis ath the oss retthelige tiilhörde. G. I:s reg. 3: 31 (1526). Det ansågs en gång, att hon var bestämd att blifva Sveriges drottning. E. C. Tegnér Sv. bild. 57 (1896). Man må anse om reklamen, hvad man vill, den är emellertid ett .. faktum. R. Östberg i Tekn. tidskr. 1896, A. A. s. 6. — särsk. med obj. uttryckande det man har omdöme om samt en annan bestämning som anger omdömets innehåll. jfr R. v. Kræmer i Ped. tidskr. 1896, s. 454.
a) med obj. o. predikativ.
α) med predikativet inledt af för: hålla. Han anses för en framtidsman, för en stor spjufver. Det anses för opassande att putsa naglarna i sällskap. O. Petri Klost. A 2 b (1528). Bedie wij .. atthe (dvs. att de) icke vele anszee them for nogre Sziöroffuare .. vtan for vore tro Tienare. G. I:s reg. 9: 264 (1534). Then, som med dryck, Prästen eller andra beswära wil, bör ansees för ohöfwisk och wanartig. Kyrkol. 19: 29 (1686). At Salt, Victualie persedlar och Kläden hädanefter ej anses för Contrabande varor. Förkl. 20 Jan. 1743 (i titeln). Mäst alle ansågo honom för den skickeligaste. Höpken 1: 215 (1745). Det är Konungars öde, att ingen af deras gerningar anses för likgiltig eller obetydlig. Rosenstein 3: 162 (1792). De gamle ansågo en hög ålder för en nåd af gudarne. Tegnér 4: 220 (1835). Skrifning och räkning ansågos icke blott för onödiga, utan till ock med för farliga färdigheter för kvinnokönet. E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 53 (1891). — särsk. (numera föga br.) i uttr. anse för godt, hålla till godo med, gilla, finna för godt, besluta. Wi hafva .. för godt ansett att samma möte måtte ske i Upsala. HSH 4: 133 (1567). RP 1: 34 (1626). Förnögd med min lott, / Jag anser för godt, / Hvad Himmelen gör. Dalin Vitt. I. 1: 6 (c. 1730).
β) med predikativet inledt af som l. såsom: betrakta (jfr 2), uppfatta. Han anses som vår förnämste kännare af äldre svensk litteratur. Stenkol anses som krigskontraband. Ehrenadler Tel. 81 (1723). Frans I eftersträfvade den äran att anses som en fullkomlig Riddare. Schröderheim Rob. 1: 100 (c. 1794). Anse nöjet endast som en vederqvickelse från mödan. Wallin 1 Pred. 3: 331 (c. 1830). De förut .. som otillgängliga ansedda träsken. Fryxell Ber. 6: 278 (1833). (Det) ansågs .. såsom ett Guds straff. Franzén Pred. 4: 238 (1844). Det ansågs såsom bevis på bristande belefvenhet .., om någon på första tillsägelsen intog sin plats. Lovén Folkl. 132 (1847). En magnet är att anse såsom ihopfogad af en oräknelig mängd små magneter. K. A. V. Holmgren i Läseb. f. folksk. 586 (1868, 1878). Som botfärdige pilgrimer böra de anses. Rydberg Sing. 21 (1876; uppl. 1865: betraktas).
γ) med adjektivpredikativ utan förmedling af prep. l. konj. Han anser sig förbigången. Det anses sannolikt, att han omkommit. Tessin Tess. 255 (c. 1750). Man anser den lycklig, som är nöjd med sitt öde. Rosenstein 2: 201 (1789). Wallenstein kunde anse slaget så godt som förloradt. Fryxell Ber. 6: 470 (1833). Då blef i fråga stäldt / Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält? Runeberg 2: 52 (1848). Priorn (valde) de stycken, han ansåg passande för ynglingen att läsa. Rydberg Sing. 12 (1865; uppl. 1876: tyckte). Vi ha icke ansett nödigt att på hvarje ställe angiva de förändringar .. som förekomma. Lyttkens o. Wulff Utt. Förord (1888).
δ) [jfr eng. consider it an honour, fr. réputer qqn homme d'honneur] (föga br.) med substantivpredikativ utan förmedling af prep. l. konj. Denna (Venusbild), hvilken Winckelmann anser en efterbildning af den Praxiteliska. Beskow Vandr. 2: 166 (1820, 1834). Jag skall anse det min pligt så väl som mitt nöje att allt mer upplysa mamsell. Bremer Pres. 7 (1836).
b) med obj. o. inf. Man anser honom ha goda utsikter att få platsen. Han anser sig icke böra eller kunna vidtaga en sådan åtgärd. Höpken 1: 371 (1762). På goda grunder anse (vi) köld icke vara annat än frånvaro af värme. Berzelius Kemi 1: 29 (1817). Allmänt ansågs Götz hafva genom sin olydnad och försumlighet föranledt olyckan. Fryxell Ber. 8: 4 (1838). Vindthunden anses .. härstamma från Levanten. Nilsson Fauna 1: 235 (1847). Han strider oegennyttigt och utan menniskofruktan för hvad han anser vara rätt. Rydberg Frib. 266 (1857, 1866). — (hvard., mindre br.) med inf. föregången af för att l. (sällan) ensamt att. Det anser jag för att vara alldeles orimligt. Jag anser honom för at vara 30 år gammal. Weste (1807). Det ena alphabetet skulle kunna anses att vara en härmning .. af det andra. Strinnholm Hist. 2: 452 (1836).
6) (†) utse; gm beslut antaga l. erkänna (för l. såsom). Wlff Scriffuere bliffuer icke offthare anszedt tiill ath thale eller handle medt nogre .. Furster. G. I:s reg. 10: 35 (1535). Under .. Carl XI:s minderårighet blef hela Formula Concordiæ ansedd och förklarad för Svenska Församlingens allmänt bekräftade Lärobok genom Placatet angående Religionen af d. 14 Aug. 1663. Lagerbring Hist. 1: 170 (1778, 1784); jfr 5 a α. Gustaf Adolf .. var genom Norrköpings beslut ansedd som thronföljare. Gustaf III Skr. 1: 34 (1786); jfr 5 a β.
7) (numera föga br.; se dock slutet) i förening med adverbial som utmärker grad: skatta, uppskatta, värdera. Thet Malmögiske fforbundt .. skulle högre varet ansedt och ræknadt. G. I:s reg. 4: 352 (1527). De Store ansågo honom högt, de små sökte hans gunst. Dalin Arg. 1: 147 (1733, 1754). Resten (af ortens befolkning) ansåg mig antingen öfver eller under min .. rang och värdighet. Törneros Bref 1: 133 (1825). jfr: Fjäderbeklädnadens färg är gråspräcklig af täta, mörkare tvärstrimmor; andra färger anses mindre väl. Juhlin-Dannfelt 310 (1886); jfr ANSEDD 1. — (mindre br.) kam. om uppskattning l. taxering till visst penningbelopp. Den förmögenhet, hvartil de af Taxerings-Männen .. kunna blifva ansedde. Kung. ang. bevilln. 7 Maj 1792, s. 2. Jernbruken i Riket anses .. til bevillning efter de grunder här .. förmälas. Bevilln. 15 Juni 1800, s. 69. Ett tunnland åker, ansedd till 6:te kornets afkastning, 40 riksdaler. SDS 1896, nr 287, s. 3.
8) [jfr motsv. anv. i t.; bet. utvecklad ur 2, särsk. 2 c] låta en viss behandling komma (ngn l. ngt) till del.
a) [jfr d. drengen blev anset med ris, at anses efter loven, t. einen mit strafe ansehen; jfr äfv. lat. animadvertere] (numera föga br.) jur. belägga (med straff o. d.), straffa; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till 5. (Trollkarlarna) sittia inne och läre med behörigt Straff ansees. OSPT 20 Dec. 1686, s. 7. Måhl .., som icke äro uti Lagen med något utsatt straff egenteligen ansedde. Abrahamsson 16 (1726). De, som finnas öfverlastade, varda med näpst ansedde. Berch Hush. 64 (1747). (Om en) Studiosus .. blifvit af Husbonden för strängt ansedd. Regl. f. apot. 12 Febr. 1799, § 6. De (dvs. fruntimren) skulle anses efter Duels Placatet, om de sins emellan förolämpade hvarandra. Flintberg Lagf. 5: 417 (1803). Anse med böter, se Pliktfälla. Weste (1807). Lärare eller Lärjunge, som deruti (dvs. i vördnad för inspektor) brister, skall med Laga ansvar varda ansedd. Skolordn. 1820, s. 7, 8. Under sådana förhållanden .. anser krigsfiskalsembetet att .. H. icke kan svårare anses än såsom den der visat oförstånd i sitt embete. SD(L) 1896, nr 76, s. 4. — (†) ställa till ansvar. Felaktigheter i Rådslagen, som et Riksens Råd kan vid Riksdagar bli ansedd före. C. E. Lewenhaupt Memorial 18 Nov. 1765, s. 11.
b) (†) med afs. på varor: belägga (med kvarstad o. d.); betunga l. besvära med pålagor o. d., behandla. Jämwäl skole alla Contrabande waror med confiscation anses. Stiernman Com. 6: 199 (1715). Då främmande varor blifva införde, i den akt och mening at åter utföras .., så kunna de med all lindring anses. Berch Hush. 309 (1747). jfr: Införslen af de varor, som befordra lärdom, vetenskaper, konster och slögder, (bör) i lindrigaste måtto .. anses. Därs. 307.
9) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) se (tiden) an, afvakta. Doch måste man ansee tijden, effter på denna expedition ligger stoor magt uppå. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 95 (1626).
10) (†) intr.: hafva tålamod l. fördrag (med ngn l. ngt); låta anstå l. bero (jfr 2 d). Tesliges är och vår ödmiugelig begäre, adt hans Nades kongeligh högmechtughet ville anse mett oss i denna rostningh. RA 1: 218 (1537). Måste Wij ännu medh eder heemkompst något litet ansee. HSH 36: 366 (1635). Så moste med Creditorerne handlas, att de ähnnu något lijtet wele ansij. A. Oxenstierna Därs. 35: 124 (1635).
11) (†) intr.: se ut, tyckas (jfr 2 e). Mig tyckes .. (ang. förhandl. med Frankrike), at sakerne så ansee som the thil en ruptur (dvs. brytning) komma wele. A. Oxenstierna i HSH 32: 267 (1634).
Spoiler title
Spoiler content