ARAMEISM ar1ameis4m l. 01—, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. aramäismus, eng. aramaism]
språkv. på inflytande från arameiskan beroende uttryck l. vändning (i annat språk). Hebraismer, Arameismer och Syrismer skilja den (dvs. Nya testamentets grekiska) ifrån klassisk grekiska. Almqvist Gr. spr. 29(1837). De (i Predikareboken) .. förekommande arameismer, d. v. s. talesätt, öfverensstämmande med sednare dialekter. Agardh Teol. skr. 1: 3(1855).
