ARAUKARIA ar1a͡uka4ria, äfv. -a͡ωk-, l. 10302, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er.
Etymologi
[nylat. araucaria, bildadt af Arauco, namn på en provins i Chile; jfr t., eng. araucaria]
växt af det i Sydamerika o. Australien inhemska barrträdssläktet Araucaria Juss., af hvilket flere arter äfv. i Sv. odlas ss. prydnadsväxter. Torén Vogel Naturb. 217 (1853). Stolta araukarier, högst riktigt kallade markattgäckare, reste (i närheten af Petropolis i Brasilien) sina mörka toppar och styfva grenar till sextio eller sjuttio fots höjd. Scheutz Hinchliff 261 (1864). Nyman Bot. 246 (1864). Här (dvs. i en blomsterhandel i Sthm) såg man ända till en och en half meter höga araucarier. SD(L) 1896, nr 596, s. 5.
Ssgr: ARAUKARIA- l. ARAUKARIE-FRÖ10300~2. —
-KOTTE~20. —
-SKOG~2. Torén Vogel Naturb. 217 (1853).
