SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFSLOTT ar3vs~lot2, äfv. 4~1 (àrrvs-lå´tt Almqvist), äfv. ARFLOTT ar3v~lot2 (a`rflott Weste) l. (numera nästan bl. i poesi) ARFVELOTT ar3ve~ (a`rfvelott Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(arf(f)-Dom. 18: 1 (Bib. 1541), Kellgren 2: 252 (c. 1780). arfs- (arfz-) Verelius Ind. (1681, under hufudlot), ÄB 7: 2 (Lag 1734) osv. arfwalut Lagförsl. 10 (1609; arkaiserande). arfve- (arffue-) Ps. 1536, s. 70, RA 1: 274 (1540), Nehrman Ärfd. 160 (1752), Topelius Ljung 19 (1871, 1889))
Etymologi
[fsv. arfluter, arva luter; jfr fsv. ärfþaloter, d. arvelod, nor. arvlut; se ARF, sbst.1 I 1 o. anm. till ssgrna, samt LOTT]
1) [jfr fsv. taka fullan arflut] eg.: (efter arfvingarnas antal o. släktskapsgrad beräknad kvot-) del af l. i död persons kvarlåtenskap. RA 1: 274 (1540). Abraham .. vtgick ifrån sins Faders Hws, och öfwergaff ther sin arfwelott. Muræus 1: 92 (1648). Har någor föryttrat sin hemfölgd, och när arf skal delas, finnes at gåfvan är större än arfzlåtten, då bör han af sitt återgiälda, så mycket, som i skifftes-låtten brister. Abrahamsson 296 (1726). Var barn afladt, förrän han (dvs. fadern) biltog blef, eller afvek; thet må full arfslott niuta. ÄB 7: 2 (Lag 1734). (Vid faderns död) befanns, att sonen Wilhelm i förskott förbrukat sin arvslott, och därutöver. Wulff Gnosspelius 14 (1888). jfr FÄDERNE-, INTESTAT-ARFSLOTT m. fl. — oeg. o. bildl. Brenner Dikt. 2: 55 (1716). Naturen, som en sparsam mor, / Åt alla sina barn en olik arflott delar. Kellgren 2: 252 (c. 1780). (Alla språk hafva) undergått .. förvandlingar .., utan att förlora något af sin arfslott uti styrka af tankar och uttryck. Höpken 1: 205 (1786). Rydberg Rom. d. 54 (1882).
2) (i biblisk o. religiös stil) till ARF, sbst.1 I 6. — särsk.
a) till ARF, sbst.1 I 6 a; jfr ARFVEDEL 2 a. Dans slechte sökte sigh en arffuedeel ther the måtte boo, ty in til then daghen war än nu ingen arfflott fallen för them jbland Israels slechter. Dom. 18: 1 (Bib. 1541; öfv. 1896: hade icke något område tillfallit (dem) .. såsom arfvedel). De arfslotter, som Israels barn fingo i Kanaans land. Jos. 14: 1 (öfv. 1896). jfr: Åt dig (Israel) vill jag (dvs. Gud) gifva Kanaans land, det skall blifva eder arfslott. Psalt. 105: 11 (öfv. 1897; Bib. 1541: idhars arffs lott).
b) till ARF, sbst.1 I 6 b; jfr ARFVEDEL 2 b. At .. han (dvs. Kristus) oss arffuelot j sino rike giffue. Ps. 1536, s. 70. Wi hafwa fådt .. / En himmelsk .. arfwelott. Lybecker 78 (c. 1715). Hedborn Minne 248 (1835).
Ssg: ARFVELOTTS-LISTA. (†) Drysell (1728). jfr ARF-LISTA.
Spoiler title