SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARFTAGA ar3v~ta2ga, v. -tager, -tog, -togo, -tagit, -tagen (jfr ARFTAGEN); se för öfr. TAGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under erbnahm)); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr ARFTAGANDE, sbst.2
Etymologi
[jfr fsv. arftakande, arftakin, isl. arftaka samt uttr. taga arf, taga i arf (se ARF, sbst.1 I 2, III 2 a, o. TAGA)]
(föga br. utom ss. vbalsbst. o. i part.) ärfva; eg. o. bildl.
a) utan obj. När twå om Arfftagande .. deela (dvs. tvista). Schroderus Comen. 656 (1640, 1647). Den arftagande erkehertiginnan. Malmström Hist. 2: 36 (1863). Den ena generationens arftagande efter den andra. Fahlbeck Sv. adel 1: 495 (1898). — (†) i p. pr. i förb. med prep. till: arfsberättigad till (ngt); jfr ARFTAGEN. Huru vijda den Kongl. Thronen bör hållas (dvs. anses) vacant, eller ock någon af Kongl. blodet ock qvinkiönslinien dertill arftagande. 2 RARP I. 1: 8 (1719).
b) tr. Arftagna stamsagor. Brinkman i SAH 13: 115 (1828). (Styrmannen skulle) med tiden .. arftaga flera tusende daler. K. af Kullberg Portf. 60 (1836). (Den ene köpmannen) hade arftagit ett af de allrastörsta namnen i Sverges vittra häfder. Zedritz 3: 226 (1857). Detta arftagande af .. många års fordringar. E. Jacobsson i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1896, s. 58.
Anm. I stället för de finita formerna samt inf. o. sup. af d. o., hvilka former torde vara nybildade till part. o. vbalsbst., brukas vanl. motsv. former af uttr. taga arf (i bet. a) samt taga i arf (i bet. b).
Spoiler title
Spoiler content