SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFSRÄTTIGHET ar3vs~rät2ighet l. 3~002 l. 4~100, stundom ARFRÄTTIGHET ar3v~, r. l. f.; best. -en; pl. (jfr 1 b) -er.
Ordformer
(arfs- (arfz-) OSPT 1686, nr 13, s. 4 osv. arf(f)- Adelspriv. 6 Juni 1626, mom. 12, Oelreich 500 (1755))
Etymologi
[jfr d. arverettighed; se ARF, sbst.1 I 2, II 1 o. anm. till ssgrna, samt RÄTTIGHET]
— jfr föreg.
1) (numera knappast br. utom i b) = ARFS-RÄTT 1. (Om) Son eller Dotter .. afsäger sig sin arfz rättighet efter Fader eller Moder. Abrahamsson 299 (1726). Utländsk Manns Arfsrättighet här i Sverige. Svea hofr. universal 1 Febr. 1758. Strinnholm Hist. 4: 457 (1852). — särsk.
a) successionsrätt. (I) Arfföreningen af 1604 .. förmäles, at then Konungadotter, .. som tager en Herre af främmande religion, skal vara sin arfsrättighet till Rijket förlustig. 2 RARP I. 1: 8 (1719).
b) i pl.: rättsliga anspråk rörande kvarlåtenskap (vanl. grundade på släktskap). De (dvs. adeln) borde taga sin Herres förebild til eftersyn, som sjelf sina arfs-rättigheter (till kyrkliga donationsgods) ransakning städse underkastar. Celsius G. I 591 (1753, 1792). Förhållandet mellan fosterbarn och fosterföräldrar .. grundlägger inga förmögenhets- eller arfsrättigheter. NF 1: 162 (1875).
2) (†) ärftlig rättighet. Sine Arfwegodz och annan Arffrättigheet, må han och hans Barn niuta vnder Rosztienst. Adelspriv. 6 Juni 1626, mom. 12.
3) (föga br.) relig. = ARFSRÄTT 2 b. Hvad hade Christus eljest behöft .. försätta mig uti arfsrättighet til alla synders förlåtelse, evig salighet och härlighet? Borg Luth. 1: 460 (1753). Schartau Underv. 19 (1799).
Spoiler title