SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARIER a4rier, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[af t. arier; jfr ARISK]
etnogr. sammanfattande benämning på vissa folkslag. — jfr FORN-, UR-ARIER.
1) om individ af de i Iran o. Indien boende folk som tillhöra den i 2 nämnda folkfamiljen; indo-iranier. Bergstedt Rel. o. vet. 240 (1853). K. F. Johansson i Ymer 1900, s. 375. — (†) ss. speciell beteckning för (individ af) det fornbaktriska folket. Palmblad Fornk. 1: XXX (1843). jfr Dens. Handb. i geogr. I. 1: 91 (1826).
2) om individ af den folkfamilj som bildar hufvudmassan af Europas, Irans o. Hitre Indiens befolkning; indoeuropé, indogerman; jfr IRANIER, KAUKASIER; äfv. om individ af det antagna indoeuropeiska urfolket. De finska .. folk .., som i Europa omgifvas af ariernas ättlingar. Lundell i Landsm. 1: 499 (1879). Den öfvervägande massan af arier bor i Europa. Rydberg Myt. 1: 12 (1886). Ariernas hem anses hafva varit beläget någonstädes i östra Europa eller möjligen i Asien. Geete Ordklyfv. XI (1888). Fröding Gralstänk 85 (1898).
Ssg: ARIER-NAMN(ET)300~2. (Persien) är det enda land, der det gamla ariernamnet lefver kvar i friskt minne; än i dag kalla perserna sitt land Iran, en ny form af det gamla Airjana eller Ariana. Svensén Jorden 209 (1885).
Spoiler title
Spoiler content