SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARISTOKRATISM ar1istokratis4m l. -stå- l. -stω-, l. 01—, r. (m. G. Dalin (1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. aristokratismus, eng. aristocratism]
(i lärd l. vitter framställning) aristokratisk(t) skick l. ståndpunkt l. riktning o. d.; åskådning l. sträfvande som vill förfäkta ett aristokratiskt öfvervälde l. ett fåtals andliga supremati. Aristokratismen (efter 1772 års revolution) liknade en med våld nedböjd spännfjäder, som sprungit tillbaka. Leopold 5: 319 (c. 1804). Sparta .. med sin aristokratism (var) representanten för de doriska (staterna). Palmblad Fornk. 2: 32 (1844). Axel Oxenstjernas moderat liberala aristokratism. Fryxell Arist. 3: 35 (1846). Niet(z)sches aristokratism. Wirsén E. Key 56 (1900; med anspelning på Nietzsches lära om öfvermänniskan).
Spoiler title
Spoiler content