SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
ASIAN, m.; anträffadt bl. i pl. -er; l. ASIANER, m.; anträffadt bl. i pl. =.
Etymologi
[jfr holl. aziaan, t. asianer, ä. eng. asian, af lat. asianus, adj., asiatisk, af gr. ἀσιανός, af Ἀσία, Asien]
1) (†) invånare i Mindre Asien l. i den del däraf hvilken ss. romersk provins kallades Asia. Apg. 6: 9 (NT 1526). Mess. 1531, s. A 2 b. Rudbeck Atl. 2: 421 (1689). Runius Dud. 3: 13 (c. 1710).
2) (†) asiat. The Sarmatiske Asianer, (Rysland och stora Tartariet). Rudbeck Atl. 1: 813 (1679). Persianer och andra Asianer. Spegel Gl. 386 (1712). De södre Asianer (bruka) mäst en Martialsk musique. O. Torén (1753) hos Osbeck Resa 335. Europeerne (hafva) på flera ställen (i Polynesien) infördt den Christna Läran och Asianerne den Mohammedanska. Djurberg Geogr. f. ungd. 503 (1781; 2 uppl. 1793: asiaterne). — särsk. om den folkstam som enl. ä. uppfattning ansågs hafva (under Odens ledning) från Asien invandrat till Skandinavien; jfr AS, sbst.1 2. Förr än the Turkar och Asianer komme hiit i Norlanden. Verelius Herv. 1 (1672). Ihre Föret. v (1779). jfr: De historiska Asar, ”Asianer” eller Asiater, som inkommo i Norden. Ling Edd. sinnebildsl. 89 (1819).
Spoiler title
Spoiler content