ASYMPTOT as1ymptå4t, äfv. -symtå4t, r. (m. Lundell); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. asymptote, af gr. ἀσύμπτωτος, adj., som icke sammanfaller, af ἀ privativum o. prep. σύν, (samman) med, samt πτωτός, fallande (jfr SYMPTOM)]
geom. linje som närmar sig en kroklinje i det oändliga utan att sammanfalla med densamma. M. Strömer i VetAH 2: 108 (1741). Hyperbelbågen AP närmar sig oupphörligen till räta linien OQ, så att afståndet emellan dem blifver huru litet som helst, utan att dessa linier likväl någonsin sammanträffa. Räta linien OQ kallas af sådan anledning asymptot till hyperbeln. Lindelöf An. geom. 74 (1864). Collin An. geom. 75 (1894).
Ssgr: A: ASYMPTOT-KON103~2. kon som omhöljes af tangentplan hvilkas beröringspunkter ligga oändligt långt borta. Lindelöf An. geom. 249 (1864). —
-KORDA~20. Räta linier (asymptotkordor), som dragas från den ena asymptoten till den andra. Collin An. geom. 80 (1894). —
-YTA~20. yta som närmar sig buktig yta i det oändliga. Hyperboloid-ytorna hafva till asymptot-yta en kon. F. W. Hultman i NF 1: 1256 (1876).
B (ngn gg): ASYMPTOTS-VINKEL, se A.
