publicerad: 2000
SYMTOM symtå4m l. SYMPTOM sym(p)tå4m, n. (LittT 1795, s. 207 (: Symptomet, sg. best.; möjl. att hänföra till sg. symptome), Calonius Bref 252 (1797) osv.) ((†) r. l. m. Nordforss (1805), Sjöstedt Västafr. 523 (1904)); best. -et (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. symptome, LittT 1795, s. 207, osv.); pl. = (FörhLäkS 1873, s. 96, osv.), äv. (numera föga br., förr möjl. äv. att hänföra till sg. symptome) -er (Berch Hush. 89 (1747), Harlock (1944)); förr äv. SYMPTOME, r. l. m. (GT 1788, nr 113, s. 3) l. n. (Porthan BrCalonius 48 (1794)); best. -et (se ovan); pl. -er (se ovan). Anm. I ä. tid användes stundom den gr.-lat. formen sym(p)toma, r. l. m. (Berchelt PestOrs. A 7 b (1589)) l. n. (FinKyrkohSP 5: 124 (c. 1778)); pl. -ta (PH 3: 2028 (1749), Tersmeden Mem. 5: 167 (1781)). Pestilentzien (är) icke allenast een slätt symptoma, vthan een skarp, gifftigh Siukdom. Berchelt PestOrs. A 7 b (1589). Tersmeden Mem. 5: 167 (1781: sympthomata).
Ordformer
(-ptom 1797 osv. -ptome 1788—1794. -ptomer, pl. 1730—1944. -ptomet, sg. best. 1795 osv. -tom 1801 osv. -tomer, pl. 1747—1944)
Etymologi
[liksom t. o. eng. symptom, fr. symptôme ytterst av gr. σύμπτωμα, tillfällighet, slump, missöde, egenskap, (sjukdoms)tecken, till συμπίπτω, sammanfaller, av σύν, samman (se SYN-), o. πίπτω, faller (jfr πτῶμα, fall, i avljudsförh. till πετεῖν, aorist av det reduplicerande πίπτω, faller, till den rot som äv. föreligger i FJÄDER). — Jfr SYMTOMATISK, SYMTOMATOLOGI]
1) företeelse som tyder på (ngt), kännetecken (se d. o. 2), tecken (på ngt); äv.: yttring (av ngt); ofta, i sht i modern tid, närmande sig l. övergående i allmännare anv. av 2; i sht i förb. med prep. på, förr äv. av. Han bekämpar symtomen men bortser från orsaken. Wärre Symptomer af ett folks annalkande fall, kan intet gies .. än när alla wilja blifwa Herrar och förnäme Män. Nordencrantz Arc. 163 (1730). Det var .. med en oblandad glädje hon hörde symptomerna af sin mans hemkomst till frukosten. Strindberg RödaR 44 (1879). Det sätt hvarpå jorden i ett land är fördelad .. är .. i allmänhet ett symptom af de samtida förmögenhetsförhållandena i landet. EkonS 2: 115 (1895). (A. Lundkvist) tyder .. episoden (dvs. då polisen avrättar en människa på gatan) som ett ödesdigert symtom på den mekaniserade civilisationens diktatur. Nordberg SkapÖg. 41 (1981). — särsk.
a) (†) tecken på ngt som kommer att inträffa, förebud (se d. o. 2); särsk. i förb. med prep. till. Geijer I. 8: 149 (1836). Här är starka symptomer till en vidtomfattande hungersnöd under vintern. UrKorrCronholm 163 (1845). Dalin (1854).
b) (†) egenskap (se d. o. 3); särsk. [jfr motsv. anv. av gr. σύμπτωμα] i speciellare anv.: egenskap hos geometrisk storhet. Det är .. en bedröflig symptome i wåra förfallna seder, at de ibland .. (de prostituerade), som skulle kunna tilwinna sig wår wördnad, ofta wägra, at emottaga den. GT 1788, nr 113, s. 3. Denna kroklinies symptomer. VetAH 1818, s. 233.
2) fysisk l. mental yttring utgörande l. tolkad ss. tecken på (viss) sjukdom l. annan funktionsbrist (hos människa, djur l. växt); förr äv. dels: (häftigt) anfall av sjukdom, dels: tecken på förändring i sjukdom; i sht i förb. med prep. på, förr äv. av l. för l. till. Allvarliga symtom på undernäring. Tydliga (l. svaga l. knappt märkbara) symtom på valpsjuka. Berch Hush. 89 (1747). Behöfwer .. (den döende) tröst i anseende til sjukdomens häftiga symptomer .. då är den allmännaste .. tröstegrund .. at först styrka patienten til förtröstan på Gud. Rydén Pontoppidan 553 (1766). Han underrättade sig noga om symptomer både til koppor och kikhosta. GJEhrensvärd Dagb. 1: 336 (1779). HH XXXII. 2: 287 (1790: af). Weste FörslSAOB (c. 1817; om häftigt anfall av sjukdom o. d.). Pfeiffer (1837; om tecken på förändring i sjukdom). Wägner Norrt. 142 (1908: för). Det vanligaste symptomet (på skörbjugg) är att tandköttet svullnar och lossnar. Arv 1953, s. 46. Ibland växer plantorna ifrån angreppet (av mosaiksjuka), men smittoämnet förekommer fortfarande i växten och nästa år visar den samma symtom. Ekbrant VVRumsväxt. 47 (1955). Hade patienten en ny och oupptäckt sjukdom, som ännu inte börjat ge symtom? Jersild BabH 102 (1978). — jfr DEL-, DEPRESSIONS-, DIFTERI-, FÖRFRYSNINGS-, FÖRGIFTNINGS-, KARDINAL-, KATARR-, KOLERA-, PEST-, SJUKDOMS-, SKÖRBJUGGS-, SLAG-, ÖGON-SYMTOM m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Porthan BrCalonius 48 (1794). Historien .. är staternas och folkens politiske läkare, som .. beskrifwer symptomerna af statskroppens sjuklighet. SKN 1844, s. 313. Det pågående kriget (i Vietnam är) bara .. ett symptom på den totala ruttenheten, förfallet, ruinen, upplösningen och vandaliseringen inom det Imperium som representeras av Amerikas Förenta stater. Lundgren Oates GörVill 421 (1976). — jfr DEKADANS-, UPPRORS-SYMTOM.
Ssgr (i allm. till 2 o. i denna anv. i sht med. (l. psykol.)): SYMTOM-BILD. sammanställning av l. förknippning mellan symtom som en sjukdom eller sjuklig förändring o. d. ger; jfr -flora, -komplex. TLäk. 1834, s. 50. Symtombilden vid kaliumbrist behärskas av muskelsvaghet. Bergstrand SvLäkS 397 (1958). —
-FLORA. sammanfattande om symtom som en sjukdom o. d. ger; äv. i bild; jfr flora 3 b o. -bild. Symtomfloran (som tyder på självbedrägeri) blommar med växlande rikedom och prakt hos oss alla, men fallet Tegnér framstår som särskilt vackert och renodlat. BonnierLM 1954, s. 196. En symptomflora kan försvinna, när tandfyllnadsmaterialet amalgam tas bort. GbgP 6 ⁄ 4 1986, s. 5. —
-FRI. [jfr eng. symptom-free] om person: fri (se d. o. 27) från symtom som tyder på sjukdom o. d.; äv. om sjukdom: som inte ger symtom. Welander VenerSj. 28 (1898). Antalet funna fall av symtomfri cancer i livmodern utgör c:a 0,1—0,5 % av hela undersökningsmaterialet. Bergstrand SvLäkS 499 (cit. fr. 1957). —
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr -fri] frihet (se d. o. 10) från symtom; jfr -fri. På grund af sitt periodiska förlopp med långa tider af symtomfrihet äro .. tarmsår mycket förrädiska och farliga åkommor. 2NF 28: 486 (1918). —
(1) -FUNKTION. psykol. l. språkv. om funktion hos (beståndsdel i) språkligt uttryck att vara symtom på l. avspegla förhållande l. egenskap hos den som uttrycker sig. Ett öppet [O] i chose .. kan ha en symptomfunktion, i så måtto, att det för en fransman blir ett kriterium exempelvis på den talandes dialektala tillhörighet. VSocLdÅb. 1947, s. 150. Både symptom- och signalfunktion är .. utvecklade på ett förspråkligt stadium. OoB 1948, s. 449. —
-HANDLING. psykol. i tankspriddhet utförd handling (se d. o. 5) som är motsatt den handlandes medvetna avsikt l. förefaller betydelselös men utgör symtom på själsligt förhållande. PsykPedUppslB 2174 (1946). —
-KOMPLEX. [jfr t. symptomenkomplex, eng. symptom complex] komplex (se komplex, sbst. 2) av symtom, symtombild, syndrom; jfr -grupp. Hygiea 1862, s. 115. Ökade behov att kasta vatten, trängningskänsla, sveda vid urineringen och grumlig urin utgöra ett symtomkomplex, som populärt gärna benämnes blåskatarr. Nyström Kir. 2: 187 (1929). —
-LÄRA(N). symtomatologi; jfr semiotik 1. Tholander Ordl. (1872). Kunskapen (hos de grekiska läkarna) om de olika sjukdomarna höjde sig icke över den enkla symtomlärans ståndpunkt. Tigerstedt MedUtv. 1: 106 (1923). —
(1, 2) -VÄRDE. (i fackspr.) värde l. användbarhet ss. symtom. Lundberg HusdjSj. 4 (1868). Symbolvärdet tjänar helt symptomvärdet. Ryck loss det förra ur denna hierarki .. och poesien är borta! OoB 1948, s. 450.
Spoiler title
Spoiler content