SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ASYNDETON asyn4deton l. 0302, n.; pl. (föga br.) =. Anm. Pl. lånas stundom af ASYNDES; ngn gg brukas äfv. den lat. pl. asyndeta.
Etymologi
[jfr t. o. eng. asyndeton, fr. asyndète, asyndéton, af gr. ἀσύνδετον, sbst. n., anv. redan af Quintilianus, af ἀσύνδετος, ἀσύνδετον, adj., som är utan förbindelse, hos grammatikerna: utan bindeord, af privativum o. prep. σύν (samman) med, samt δέειν, binda (jfr SYNDETIKON)]
språkv. benämning på en retorisk figur som består i utelämnande af bindeord mellan ord l. satser; motsatt POLY-SYNDETON. Streling Gr. lat. 174 (1765). Det uppräknande asyndeton användes helst då, när mer än två moment uppräknas. Veni, vidi, vici (jag kom, jag såg, jag segrade). Zander Lat. spr. 184 (1891).
Spoiler title
Spoiler content