publicerad: 1898
BACK bak4, adv.1, ngn gg sbst.4 r. l. n.
Etymologi
[jfr d. bak, t. back, af eng. back, förkortadt för aback, ags. on bæc, på l. till ryggen; jfr BAK, adv., TILLBAKA. Åtsk. förb. motsvaras i eng. af en konstr. med verbet back (se BACKA, v.1)]
Anm. Då ordet förekommer i substantivisk anv., uppfattas det närmast ss. vbalsbst. till BACKA, v.1 I många fall, särsk. då back användes ss. kommandoord, är det omöjligt att afgöra, huruvida det rättast uppfattas ss. adv. l. ss. sbst.
ss. adv.: bakåt; ss. sbst.: backande, backning.
1) sjöt. till l. i den ställning som ett segel innehar, då vinden verkar på dess främre yta o. sträfvar att drifva skeppet bakåt. Lägga l. kasta seglen back. Seglen fatta l. skifra back. Kasta Back et Segel. Tornquist Förkl. (1788). Så snart Krysseglet vil komma back bör det brassas om på andra sidan. F. Sjöbohm Sjöman 118 (1793). Skulle oförmodadt en by slå seglen flatt (dvs. helt o. hållet) back. Roswall Skeppsmanöv. 1: 122 (1803). Med vinden back på förseglen. Därs. 137. Briggen .. körde upp i vinden med alla segel back. Gosselman S. o. N. Am. 2: 12 (1833). Seglet är back. Hahnsson (1884). Seglen slå back. Internat. signalb. 259 (1886). — ss. sbst. Få back i seglen. Ramsten 28 (1866). — särsk.
a) i uttr. brassa back. Brassa Back .. Är, när et Segel brassas så, at vinden gör sin verkan från Fören. F. Sjöbohm Sjömanöv. 18 (1791). Fregatten .. brassade back, för att invänta sin båt. Gosselman S. o. N. Am. 1: 49 (1833).
b) om fartygets rörelse, då vinden drifver seglen bakåt. Gira back under länsning (skjuta björn). Roswall Skeppsmanöv. 1: 122 (1803). Vinden .. kastade på sydvest och tog fregatten flatt back. Skogman Eug. 2: 32 (1855). Ni blir tagen back. Internat. signalb. 259 (1886).
2) i sht sjöt. o. tekn. i fråga om maskin, ångbåt l. järnvägståg.
a) [jfr eng. back her] ss. kommando till maskinisten att kasta om maskinen, så att denna går baklänges l. backar; motsatt FRAMÅT. Ramsten 50 (1866). NF (1876). Tj.-regl. vid statens jernv. 25 (1877, 1885). Kommandoorden .. (vid ångmaskins rörande för backning) äro ”Back — sakta!” ”Back — full fart!” Ekelöf 182 (1881). Då back signaleras, flyttas slidtärningen i backläget. Frykholm 306 (1881, 1890). Kaptenen .. kommenderade fullt back. SD(L) 1895, nr 291, s. 8.
b) om rörelsesättet l. själfva rörelsen hos en maskin, en ångbåt l. ett järnvägståg, då de gå baklänges; jfr BACK-GÅNG. Klart för back. Ramsten 160 (1866). En .. slid, hvilken med Stephenson'ska slidbågar kan omkastas för ”back”. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1872, s. 226. Fartyget har .. Fart back. Engström Skeppsb. 139 (1889). — särsk. tillsammans med verb. Maskinen arbetar, verkar, går, tar back. Maskinisten kastar l. slår back. Fartyget går back eller akter-öfver. NF (1876); jfr 1 b. Maskinen (skall vid stopp stanna) .. i en sådan ställning att densamma vid behof tager back, som det kallas. Frykholm 305 (1881, 1890). (Signalklockorna) ringa .. tills maskinisten gjort ”stopp”, han må dessförinnan hafva gjort ”back” eller ej. Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 42. Om fartyget har fast back, med rodret midskepps, och propellern arbetar framåt, slår bogen först babord och sedan styrbord eller tvärtom. F. Lilliehöök Därs. s. 150. Ehuru lokomotivföraren slog back, kunde han ej stanna tåget. SD(L) 1896, nr 434, s. 5.
3) i allmännare bet.
a) (hvard., mindre br.) baklänges, bakut. Det går allt back, / gunås. Fröding N. dikt. 39 (1894). — [jfr uttr. göra en lof, en gir] (föga br.) sbst. i uttr. göra en back, göra en rörelse bakåt. När den ene (beväringen) går fram, gör den andre en back, / för se så är beväringas sed. Fröding Guit. 50 (1891).
b) (hvard., i Finl.) i uttr. som beteckna, att ngt misslyckas. Det slog back (dvs. afsikten vanns ej). Få back i examen. Han förde sin växel till banken, men det kom back.
Jfr DRAWBACK.
-SIGNAL~02. —
Spoiler title
Spoiler content