publicerad: 2004
TILLBAKA tilba4ka, äv. 032, vard. äv. te- l. TILLBAKS tilba4ks, vard. äv. te-, förr. äv. TEBAKA l. TILLBAKAS l. TILLBAKARS, adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. te- 1914 (: tebakasatt)–1947. ti- 1894–1902. tiil- 1524–1587. tiill- 1551. til- (th-) 1526–1832. till- (th-) 1526 osv. -bacha- 1564 (: tilbacha kallad). -bache 1552–1561. -back 1592. -backa 1621–1693. -backar c. 1585–1662. -backars 1702 (: tillbackarskompst)–1714. -backas 1668–1687. -backer c. 1585–1617. -backers c. 1710. -backerst 1671. -baga (-gh-) 1524–1541. -bage 1527–1551. -baka (-baa-) 1526 osv. -bakans 1649–1659. -bakar (-baa-) 1593–1760. -bakars (-ss) 1585–1946. -bakarst 1680. -bakas (-baa-, -ss) 1612–1936. -bake (-ee) 1545–1617. -baker (-aa-) 1580 (: tillbaker stodh)–1662. -bakers 1612–1667, 1947. -bakes 1615–1902, 1956. -bakest 1671. -bakiers 1589. -baks 1789 osv.)
Etymologi
[fsv. til baka; jfr fd., d. tilbage, nor. tilbake; av TILL o. gen. pl. av fsv. baker, rygg (se BAK, sbst.1); former med -s är bildade till gen. sg. l. med analogiskt tillagt -s på de plurala formerna]
A. i rumslig o. därtill nära ansluten anv.
1) i fråga om verklig l. tänkt rörelse i riktning från en given plats l. utgångspunkt mot en annan plats l. annat håll, bakåt; motsatt: framåt (se d. o. I 2); förr äv. betecknande omvänd riktning (se c); äv. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i ett stort antal förb., t. ex. böja, falla, fälla, gå, luta, rygga, sjunka, skygga, stå, vika tillbaka, se under resp. verb. Hästen lade öronen tillbaka. Tag ett steg tillbaka. OPetri 1: 204 (1527). At thet gåår til baka som hon wille haffua fram. OPetri 3: 202 (1530). Bakbordet .. kan fällas tillbakas med Gängiern. Rålamb 10: 11 (1691). Jag kunde ock wel tala om, huru .. the .. bruka begrafwa sina döda, at the binda benen tilbaka åt ryggen: och tå settia the liket i grafwena. Swedberg Lefw. 351 (1729). Vad sig uti october tildragit fins på 4de ok 5te bladet tilbakars. Lillie Dagb. 11 ⁄ 9 1744. (Prästinnan) Bäfvar tilbaka. — Hon vil tala men kan ej. Eurén Kotzebue Cora 72 (1794). När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå / För de steg han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå? Runeberg V. 3: 12 (1860). Han talar alltid med huvudet draget lite tillbaka. Sjögren TaStjärn. 23 (1957). — särsk.
a) uttryckligen motsatt: fram, i sådana uttr. som fram och tillbaka, (varken) fram eller tillbaka, se FRAM 3 a.
b) fristående (med underförstådd imper.) ss. uppmaning l. befallning; motsatt: framåt (se d. o. I 2 a). Lindfors (1824). Gubben vräker purpurduken som en Nessusmantel med fasa ifrån sig och ropar: ”Tillbaka! Maximinus är eder kejsare, icke jag”. Rydberg RomD 6 (1876).
c) (†) i fråga om handling som sker i omvänd riktning (motsatt den normala), i förb. läsa tillbaka, läsa baklänges; jfr LÄSA TILLBAKA 2. Bekende .. (spåmannen), thet hann brukade thenn 109 psallmen Davidis ther thill, i thet hann laas henne thilbakar och lasteligenn misbrukat Gudz nampn ther igönom. VadstÄTb. 177 (1593). Schultze Ordb. 2541 (c. 1755).
2) (numera föga br.) betecknande befintlighet: bak l. baktill l. i bakre delen; i bakgrunden l. bort (se d. o. 7); förr äv. i fråga om att lämna ngt bakom sig; särsk. i förb. lägga tillbaka, tillryggalägga (jfr LÄGGA TILLBAKA 2); äv. bildl. Een part villia haffva baptisterium eller funten fram i kyrkian, sombliga tillbakars. RP 8: 26 (1640). Effter deels aff bem(äl)te Norländske Städer äre affsijdes och månge Mijler tilbaka ifrån bem(äl)te Landman belägne. PrivBergsbr. 1649, 8: M 1 a. Om wij .. hade fått fortfara .. skulle mycket .. wara i Liuset framdragit, som nu tillbakars är. Schück VittA 2: 29 (i handl. fr. c. 1680). Jag lade then första dagen .. fyra rikeligen mätta mil tilbaka. Humbla Landcr. 202 (1740). Alla woro de i sin fagraste ungdom och hade snart lagt lika många Åhr tilbaka. Mörk Ad. 1: 32 (1742). Kerea höll sig .. något till baka, och det var till den andre öfversten Kaligula gaf lösen: Jupiter! Rydberg RomD 41 (1877). Cannelin (1939).
3) i fråga om verklig l. tänkt förflyttning till en utgångspunkt l. tidigare vistelseort l. innehavare l. ett förutvarande tillstånd o. d.: åter.
a) i förb. med intr. l. refl. verb för att beteckna (uppnått l. avsett) mål l. rumslig slutpunkt identisk med utgångspunkten; ofta dels i förb. med annat adv. l. i förb. inledd av prep. till vars rektion anger slutpunkten, dels i förb. med igen (jfr IGEN II 7 a); äv. utan verb dels i förb. med välkommen, dels attributivt i förb. med sbst., betecknande förflyttning; äv. oeg. l. bildl. (se γ–ε); särsk. i ett stort antal förb., t. ex. falla, fara, fly, flyga, giva sig, glida, hinna, hoppa, komma, krypa, löpa, resa, rinna, ro, skrida, springa, studsa, vända tillbaka, se under resp. verb. När reser farmor tillbaka hem igen? Vill du verkligen gå tillbaka dit? Hon flyger tillbaka från Paris. Resan tillbaka gick snabbt. Matt. 24: 18 (NT 1526). Haffuer .. samptlig för gådtt anseedt, adt thedt same Schip förfoger sigh medt thedt förste weder thilbake ig(en). HH XXXIII. 1: 158 (1561). Drog så efter några få dagar han hade warridt i Stockholm tilbacker til Danmarck igen. Brahe Kr. 15 (c. 1585). Wälkommen tilbakars, min Wän. Modée FruR 5 (1738). De, som afsomnade äro, träda aldrig mera tillbaka på jorden för att der uppenbara sig för sina wänner. Hagberg Pred. 3: 109 (1817). Såg jag räven hoppa ut på banvallen, tvärvända och kasta tillbaka in i skogen. Sparre Kryss 146 (1920). Hon försvinner tillbaka till sina mätare och instrument. Karnstedt Slamf. 246 (1977). Vi har inte fått någonting gratis. Tvärtom. Men det kommer vi att ha nytta av på vägen tillbaka. För dit ska vi — förr eller senare. Expressen 4 ⁄ 1 2003, s. 12. — särsk.
α) i anv. då ett rörelseverb är utelämnat l. förbleknat; särsk. dels med saksubj. i förb. komma tillbaka, uppträda på nytt, dels i förb. vara tillbaka, vara återkommen l. på (sin) plats igen. Är du redan tillbaka? RP 7: 20 (1637). Hwad wille Hoffmästaren giöra, kärran war kastad i lorten, och vtan mödo, kunde man intet tilbakars. Weise 26 (1697). Och tillbaka om kvällen, som dödliga trött. Hallström LegDr. 8 (1908). Det hördes musik i bakgrunden, så kom flåsandet tillbaka. Jersild BabH 85 (1978). Efter en lång resa tycks vi vara tillbaks på ruta ett. SvD 13 ⁄ 5 1991, s. 3.
β) i förb. med bet.: vända sig l. vrida på huvudet o. se sig om; förr äv. i förb. vända sig tillbaka, vända sig om o. få se l. för att se ngn l. ngt. När hon thetta sadhe wende hon sigh til baka, och fick see Jesum ståndande. Joh. 20: 14 (NT 1526; Bib. 1999: vände .. sig om). Saul sågh til baka effter sigh. 1Sam. 24: 9 (Bib. 1541). Niels Wånge han kasta sin hest omkring, / han torde icke titta tilbakars. SagSed 1954, s. 27 (1693). Jag vill, i det jag går bort, vända mig tillbaka till dem jag qvarlemnar. Lehnberg Pred. 1: 156 (c. 1800). Rätt som löjtnanten gick, vände han sig om och såg sig tillbaka på raden av fruntimmer och barn. Lagerlöf Mårb. 34 (1922).
γ) i uttr. för att beteckna att ngn l. ngt drar sig undan l. ihop l. slår till reträtt l. återvänder; äv. i bildl. anv., särsk i förb. draga sig tillbaka, se DRAGA TILLBAKA 2 slutet. När wij således een stund stådt hadhe .. retireradhe wij oss lijthet tilbakars öfwer passet igen. BraheBrevväxl. 1: 47 (1657). Äffter iag så långt (som till Gbg) är kåmmin, skulle dät förtrÿta meig till att geenst draga tilbakans. Ekeblad Bref 2: 32 (1657; rättat efter hskr.). (Efter den utsträckande rörelsen) drog tarmen sig åter småningom tilbakas. VetAH 1809, s. 40. Till följd av stämplingar och intriger nödgades han träda tillbaka från sin maktställning. Lewenhaupt LagreliusKinR 96 (1928).
δ) i uttr. betecknande återgång till ett tidigare läge l. tillstånd; äv. i fråga om regression o. d.; särsk. i förb. bliva tillbaka, se BLIVA TILLBAKA 2 b. G1R 1: 275 (1524). At de tilbakars förfallne Länen i Swerige, Finland och Lifland wäl observeras. HC11H 10: 203 (1633). Blodet kom i sin naturliga gång, och han tilbaka til sig sielf. Han blef den han altid warit. Mörk Ad. 1: 114 (1743). Hans personlighet gick tillbaka. Strindberg NRik. 56 (1882). Martin hade (i 800-metersfinalen) gått upp utanför Lowe .. i andra kurvan, föll tillbaka något på långsidan, men kom åter upp i sista kurvan. IdrBl. 1924, nr 84, s. 2. Vårt land är .. icke ensamt om den erfarenheten, att tuberkulosen under de senare årtiondena gått kraftigt tillbaka. Neander Tuberk. 159 (1928). Det största dotterbolaget .. gick tillbaka både i fråga om omsättning och resultat efter finansnetto. Hufvudstadsbl. 7 ⁄ 2 2003, s. 11.
ε) i fråga om att överenskommelse l. löfte l. köp l. dom o. d. förklaras ogiltig; särsk. i förb. gå tillbaka, se GÅ TILLBAKA 1 b.
b) i förb. med tr. verb för att beteckna mål l. riktmärke identiskt med utgångspunkten dels vid anbringande l. överlämnande l. översändande o. d. av (ngn l.) ngt (se α–β), dels vid återtagande l. återfående av ngn l. ngt, dels vid undandrivande o. d. av ngn l. ngt (se γ–ζ); ofta i förb. med igen (jfr IGEN II 7 a).
α) i fråga om att (med handkraft (kastande)) återföra ngn l. ngt till den plats l. åt det håll varifrån denna resp. detta flyttats l. satts i rörelse l. att ombesörja sådant återförande; särsk i ett stort antal förb., t. ex. bringa, bära, föra, förfoga, kasta, leverera, maka, skjuta, slunga, släpa, studsa, ställa, sända, sätta tillbaka, se under resp. verb. Vill du skicka tillbaka brevet? Lägg tillbaka pengarna! Han hadhe migh åter til baka åt strandena til becken. Hes. 47: 6 (Bib. 1541). Om .. någen styreman haffuer sigh tilbudditt atth styre greffuens skipp tilbaker, wiill han widdergälla all then skadhe, ther om kan bewisas. TbLödöse 27 (1587). Skummet skummas af, slås i ett rent kiäril, och mjöden tunnas neder i samma ankar tilbakars, som tilförena är skiölgt genom ett flor. Dahlman Reddej. 167 (1743). Hafsströmmarne wroko oss öfwer 200 mil tilbakars åter inpå Schetlands klippor. Wallenberg (SVS) 1: 151 (1770). (Han) sitter der vid fönstret och ser ut öfver gatan och ån och så åks han tillbakes igen till sängs. Runeberg BrWalter 79 (1864). Efter att ha öst .. (vattenhinken) full kånka den tillbaka över bryggan, landsvägen, gården, stentrappan till porten. Lilljebjörn Skolm. 243 (1924). — särsk. oeg. l. bildl. Effter Ransackning att lindeby icke kan mista samme Hage dömbdis hann til bakar ther til lindby. UpplDomb. 5: 180 (1597). När Rådets och de Stores missbrukade myndighet var satt tilbaka inom sina rätta gränsor, återstod icke något mera at .. önska. Schönberg Bref 3: 40 (1778). Blott at i eget bröst mitt hjertas nöd ransaka, / Som ofta mig förfört från dygdens väg tilbaka. Bellman (BellmS) 19: 161 (1793). Det arbetande folket reste sig inte, och Europas härskare fingo ostört arbeta på att slunga oss tillbaka i barbari. Olzon Nevinson Vittne 150 (1936). Ett ögonblick kände K. H. Kohlmark hur han kastades tillbaka till sin ungdoms värld. Kjellgren Smar. 88 (1939).
β) i fråga om att återgälda l. återlämna ngt (till dess ursprungliga innehavare o. dyl.); äv. i fråga om att föra med sig nyhet l. svar o. d. till ngn; särsk. i vissa förb., t. ex. bringa, giva, skänka tillbaka. Huad såsom kan af samme Lappebyer ware opburit, gifues tilbaker igen. SvTr. V. 1: 136 (1603). De Britanniske Sendebuden .. brachtte oss ett sådantt gensvar tilbaker igen. AOxenstierna 1: 71 (1612). Brefwet har hon gifwit er tillbaks igen, och dermed punkt. Hagberg Shaksp. 2: 155 (1847). Dock, jag vill nu återgälda / .. Allt jag skänker er tillbaka. Oscar II I. 2: 45 (1859, 1886). Han kände sig ovärdig deras ömhet, ty han hade så litet att ge tillbaka. Asplund Stud. 26 (1912). Maurice, kom tillbaka och ge mig mitt jag tillbaks, huden är sliten av kroppen på mig, naken sitter jag utom mig, utan dig finns jag inte. Malmsten DagKastanj. 350 (1994). — särsk.
α') betecknande upphävande av förhållande, särsk. i fråga om återbetalande l. återställande av lån o. d. Boken ska lämnas tillbaka inom fyra veckor. Stiernhielm Fateb. E 3 b (1643). Betala tilbakars läro och underhollspenningarne. KulturbVg. 2: 31 (1749). Jorden bäfwade derwid, då hon måste lemna denne Herren, som war jordenes Skapare, tilbaka ur sit sköte. Nohrborg 108 (c. 1765). Jag .. lämnade tillbaka kortet. Hallström Händ. 16 (1927).
β') i fråga om överskjutande belopp vid mottagande av betalning o. d., särsk. i förb. giva, ha tillbaka, se under resp. verb.
γ) i fråga om att förflytta ngn l. ngt till sin ursprungliga plats l. att återta ngt som tidigare varit i ens ägo o. d.; äv. oeg. l. bildl. (jfr slutet); särsk. i vissa förb., t. ex. erövra, hämta, kalla, rycka, stjäla, taga tillbaka, se under resp. verb. Thet är noogh, Halt nu tijn hand til baka. 2Sam. 24: 16 (Bib. 1541). (Kejsaren) hade .. dragit sijne Trouppar tillbakar. BrinkmArch. 2: 142 (1674). Knapt hade hon satt sin fot utför dörren, förrän hon med förskräckelse ryckte den tillbakars. Wallenberg (SVS) 2: 92 (1764). Hon kallar minnet rörd tillbaka. Tegnér (TegnS) 3: 48 (1817). Lugna er, min herre, / Och tag er ring tillbaks; än är den er. Hagberg Shaksp. 6: 56 (1849). Fan, tog jag tibaks Dykterna i Neuilly. Det ångrar jag nu! Strindberg Brev 10: 307 (1894). Svenska S-E-Banken drar tillbaka sin stödansökan från statliga bankakuten. Hufvudstadsbl. 18 ⁄ 8 1993, s. 9. — särsk. i förb. med bet.: återkalla l. upphäva l. göra ngt ogjort o. d.; särsk. i förb. göra, kalla, ropa, slå tillbaka, taga tillbaka sina ord, se under resp. verb. 2SthmTb. 2: 213 (1552). Vm eth köp dömdes tilbake. 3SthmTb. 1: 95 (1592).
δ) i fråga om förväntan l. krav l. fordran o. d. OxBr. 12: 169 (1614). Om något .. till then nyia graffven beställas skall, thet iagh kunne beställa, förmodar iagh vist beskeedh medh bodet tilbakar igen. OxBr. 12: 374 (1618). Jag förväntar stundeligen Dahlbergh tillbakars. HT 1951, s. 35 (1658). Som Bondeståndet altid haft til .. (borgarståndet) et särdeles förtroende, så förklara de å sin sida al förtrolighet och wänta detsamma af detta Ståndet tilbakars igän. 2BorgP 3: 23 (1726). (Kungen) ville gå så långt han kunde i eftergifter men fordrade också sådana å andra sidan tillbaka. De Geer Minn. 1: 227 (1892). Nu går den här rackaren bakom ryggen på sin morbror och kommer sättande hit och kräver tillbaks silvret! Malmqvist BerTräskmark. 1: 283 (1976).
ε) för att beteckna att ngn får ngt igen l. återfår l. återser (ngn l.) (del av) ngt; särsk. i fråga om växelpengar vid betalning; stundom närmande sig l. övergående i bet. 5. Jag fick tillbaka på en hundralapp. Meden th(et) war töknigt, sende the folck vth på kunskap och finge tÿdend(er) tilbake, att the funne (en) man (i) en lithen schute. 2SthmTb. 4: 446 (1573). Om någre fästningar .. äre tilförrende intagne, så winnas the åter tilbaka igen. Schroderus Comenius 175 (1639). Nu rönes hans hiertalag emot barnen tilbakas igen, för undfångne wälgerninger. VDAkt. 1674, nr 201. Der de skola gifua riktigt sina Prästeräntor, böra och de tillbaka riktigt få sin Gudztienst. VDAkt. 1684, nr 60. Han satt vid .. (flickans) sida, han tryckte dess hand / och kände tillbaka en tryckning ibland. Tegnér (TegnS) 4: 27 (1823). Den trakt, jag lämnat som yngling, ser / jag i kväll som man tillbaka. Heidenstam Dikt. 21 (1895). (Man) ville .. helt naturligt inte ha tillbaks mig. Strömstedt MittLiv 1: 163 (1981).
ζ) i fråga om att åstadkomma att ngn l. ngt förflyttar sig mot l. till utgångspunkten; särsk. i vissa förb., t. ex. driva, köra, slå, stöta, tränga, tvinga tillbaka, se under resp. verb; äv. oeg. l. bildl. (jfr slutet). (Gud) haffuer vthsatt itt näät för mina fötter, och stött migh til baka. Klag. 1: 13 (Bib. 1541). (Du) måste .. med stark arm wisa fienden tillbaka. Carling Kempis 205 (1827). Den Tyska officeraren (trängde) in på värden, klämde honom tillbakas mot dörren, och stötte upp denna. Almqvist Ekols. 1: 78 (1847). Man kan inte med våld tvinga utvecklingen tillbaka. HågkLivsintr. 8: 291 (1927). Läktargrupperna var på väg att drabba samman i ett jättebråk, men kravallutrustad polis lyckades driva tillbaka engelsmännen. KvällsP 13 ⁄ 10 2002, s. 8. — särsk.
β') (numera bl. mera tillf.) i förb. visa tillbaka i fråga om att avfärda l. avvisa l. förklara för osann o. d. Ratio vptager icke .. immediatè the mål, som af sensu först ransakas måste, vtan the wisas wackert tilbaka. Rydelius Förn. 89 (1720, 1737). Det älskvärda ordet om trolleri vid uppbyggandet av det nya Japan måste japanerna smickrade visa tillbaka. Lilliehöök Nohara JapAns. 22 (1936).
4) för att beteckna att ngn står kvar (på sin plats) l. att ngn (l. ngt) kommer l. (o. i sht) befinner sig l. hålls l. lämnas kvar i en position som ligger bakom den punkt där ngn annan (l. ngt annat) befinner sig, kvar; äv. oeg. l. bildl., ss. uttryck för försummelse l. åsidosättande l. återstod o. d.: övrig.
a) (†) betecknande att ngn stannar kvar (medan andra ger sig av) l. blir efter l. ej hinner med i förb. bliva tillbaka, se BLIVA TILLBAKA 1, 2 (a); äv. bildl., i förb. stå tillbaka, icke träda fram o. göra sin plikt o. d., se STÅ TILLBAKA I 1.
b) (†) för att beteckna att ngt inte kommer till stånd l. uteblir l. förblir som det var l. underlåts; jfr BLIVA TILLBAKA 3. Therföre synthes honum ath .. thet giffthermaal bliffue tiil baga. G1R 2: 80 (1525). Honnom är worditt befaledtt, att hann .. skulle giffwe sigh öffwer till Lijfflandh, hwilkett han icke fullfölgdt och effterkommedh hadhe, vthan sådantt försumedt och lathedh bliffwe tilbake. HH XIII. 1: 75 (1562). Kunna vij detta (ingripande) icke låta tilbaka blifva, aldenstund vij see, att tvist oc oroligheet ingen ända hafver. OxBr. 12: 118 (1613). Att min reesa är .. bleffven tillbakar, dedt haffver varitt store orsaker till. RP 6: 384 (1636). Gud gifve gr(eve) Stenbock hade varit 1000 mijl borta, och aldrig sedt Dantzig, så hade och mycket ondt varit tilbaka. Bark Bref 1: 207 (1704). Bergklint Vitt. 302 (1784).
c) betecknande att ngn l. ngt blir l. är eftersatt l. kommer i andra hand, särsk. i förb. stå tillbaka, se STÅ TILLBAKA I 2.
d) i fråga om att åsidosätta l. försumma l. eftersätta l. låta bli ngt l. bortse l. avstå från ngt; särsk. i sådana förb. som låta, lämna, sätta tillbaka, se under resp. verb; numera bl. ss. förled i ssgn TILLBAKA-SÄTTA.
e) i fråga om att hindra l. hejda l. hålla kvar l. undan ngn l. ngt, särsk. i förb. hålla tillbaka; äv. oeg. l. bildl. (jfr α, β). Hafver magistraten något velat gjordt, som honom intet bort, hafver Clerus hållit magistratum tillbakar. KyrkohÅ 1907, s. 336 (1636). Hvarvid man med pekfingret af venstra handen håller .. Tarmarne tillbakas att de ej af nålen må skadas. Meyerson SerafimInstr. 67 (i handl. fr. c. 1780). Sverige får svårt att hålla tillbaka inflationen efter en eventuell övergång till euro. DN 24 ⁄ 1 2003, s. C8. — särsk.
α) för att beteckna att känsloyttring l. begär o. d. hindras från att komma fram. Serenius L 4 d (1734). Begäret håll tillbaka! Stagnelius (SVS) 1: 21 (1814). Drottningen trängde sin djupa smärta någorlunda tillbaka, men kunde ej dölja den. Reuterdahl Mem. 336 (1860). Saken var .. den, att Juan .. haft mycket svårt att hålla tillbaka sin skrattlust. Bengtsson Linklater JuanAmer. 449 (1931). Den glädjetörstande del av henne själv, som hon hela sitt liv sökt trycka tillbaka. Olzon Buck Fjärrl. 203 (1937). Även om det i FN:s säkerhetsråd märks en vilja att hålla tillbaka de bittra känslorna från konflikten .. är det (osv.). DN 22 ⁄ 5 2004, s. A11.
β) (†) för att beteckna att ngn håller inne med ngt; jfr HÅLLA TILLBAKA 2 b β. Gudh tijgh tich icke och war icke stilla, gudh hålt icke tilbaka. Psalt. 83: 2 (öv. 1536). Herren Christus .. håller .. vndertijden så länge sin Hielp tilbaker, lijkasom han intet wiste eller såge. JMatthiæ 1: 266 (1658). Bordhe fördenskuldh medh rätta sådane smäde ordh wara tilbaaka, och med them afståes. HärnösDP 1661, s. 41. Wördnan som har bl’it tilbaka / Af ett blygsamt återhåld; / Will omsider doch vpwaka / Vhr then diupa dwalans wåld. Runius (SVS) 2: 47 (1706).
f) (†) för att beteckna att ngn resterar med ngt l. icke har fullgjort l. presterat ngt; särsk. i uttr. bliva l. stå tillbaka med ngt, se BLIVA TILLBAKA 1 a resp. STÅ TILLBAKA I 4. VgFmT I. 10: 35 (1526). Att då de, som förmögne ähre, och ähnnu funnes stodhe tilbake, måtte läggie .. (betalningen) tilfyllest ifrån sig. RA II. 2: 192 (1617). Jag kan eij gifwa därom (dvs. om striden) någon utförlig och säker effterrättelse, effter Cantzliet warit denna gången tilbaka. Hermelin BrBarck 37 (1703). PH 8: 55 (1765).
g) (numera föga br.) för att beteckna att ngt återstår (att göra l. utföra l. betala l. leverera) l. finns ss. en återstående del l. resterar (för ngn). C (100) M stodh til baka. OPetri Tb. 118 (1526). Afsades at dee 44 d(a)l(e)r som ähr tilbakes, skolle blifue i quarstadh. 3SthmTb. 8: 215 (1615). Början war giord; men mycket stod ännu tilbaka. Dalin Hist. III. 1: 135 (1761). Jag gerna visst en slant i fattigbössan lade, / Allenast tretti år jag nu tillbaka hade. Bergklint Vitt. 23 (1837). Obevekligt träffade Luthers dom alla mänskliga förtjänsttankar. Av ”verkheligheten” blev intet tillbaka. SvTeolKv. 1932, s. 16.
B.
5) för att beteckna ömsesidighet l. att en handling återgäldas med en annan (liknande).
a) i fråga om svar på (olika slag av) tilltal l. hälsning; äv. speciellare, i fråga om råd l. förmaning o. d.; särsk. i vissa förb., t. ex. fråga, hälsa, le, ropa, skriva, skåla, skälla, vinka tillbaka, se under resp. verb. Swar tilbakar. Tegel G1 2: 228 (1622). Dher hoos beder iag .. i wille giöra väll skriffwa migh till här om tillbaker. VDAkt. 1662, nr 153. Tå swarar Konungen, af ganska wredt mod: där så är at du förkunnar mig min dödh, tå säger jag dig thet tilbakas, at du ock intet längre lefwa skall. Peringskiöld Sogubr. 14 (1719). Jag förmante Hustrun tilbaka, at wara tystlåtig. Dalin Arg. 1: 243 (1733, 1754). Rector frågar Carl lille efter några örter .. Carl svarar färdigt och frågar äfven Rector tillbakas. Fries 1Linné 1: 24 (1893). Det behöfver Du råda mig tillbaks nu? Strindberg GVasa 189 (1899). Han vinkade åt henne i dörren, och hon vinkade tillbaka. Gustaf-Janson ÖvOnd. 59 (1957).
b) i fråga om att återgälda en handling l. besvara ett (visst) bemötande på samma l. likvärdigt sätt; äv. med inbegrepp av fysisk kraft, särsk. i förb. slå tillbaka. VDAkt. 1676, nr 226. En Änkling tycks en Swän ett pusz tilbaka spela / När han med Jungfrun af til Brudesängen drar. Runius (SVS) 1: 291 (1713). Man söndersliter mig, jag det tillbaka gör, / Och hatets barbari med hämdens mötas bör. Leopold 1: 206 (1803, 1814). Smädar mig någon som narr, så får han så heta tillbaka. Adlerbeth HorSat. 67 (1814). Skall nu som en häst jag smaka / Er snärt, då jag gjort som bäst, / Så sparkar jag upp tillbaka, / Och sparkar ock som en häst. Runeberg (SVS) V. 2: 65 (1860). Bilägaren kastade två knivar mot den andre mannen, som i sin tur slog tillbaka med en planka. GT 27 ⁄ 3 2004, s. 17.
c) betecknande att ett ömsesidigt (känslomässigt) förhållande är för handen. Hon på sin sida tyckte om honom tilbaka. Säfström Banquer. E 2 a (1753). Den som föraktar Sverige, bör föraktas af Sverige och hvarje Svensk tillbaka. Atterbom Minn. 1: 275 (1818). Blif för den gamle en trogen / Maka och gör hans glädje och gläds af hans skatter tillbaka. Runeberg (SVS) 3: 122 (1836). Jag älskade med en öm och ren låga och var älskad tillbaka. Delblanc Prästk. 104 (1963).
d) i gengäld l. å sin sida; särsk. i förb. med vissa verb betecknande löfte l. gratulation o. d. Rålamb Resa 69 (1658, 1679). Ridderskapet och Adelen betacka för contestationen, congratulere tilbakars. RARP 9: 12 (1664). Som jag nu skrifftat mig .. så wäntar jag, at få weta tilbakars, huru det står til med Er. Modée HåkSmulgr. 7 (1738). Prelaterne grepo längre omkring sig, än de Verdslige Herrar kunde tåla, hvilkas myndighet tilbaka besvärade de Andeliga. Schönberg Bref 1: 86 (1777). Natur-rätten skall .. sjelf .. få utseende af en möjlig positif rätt, äfwen som den positiva rätten skall taga det utseende, att tillbakas vara en möjlig Natur-rätt. Biberg 2: 251 (c. 1820). Hvar och en herde som känner sin hjord och är af hjorden känd tillbaka, är genom ett osynligt band förenad med dem som tillhöra hans vård. Thomander 1: 231 (1850). Vi lovar att utan knot betala vår TV-licens om SVT i sin tur kan lova tillbaka att regelbundet ge oss en gammal vis filosof att njuta av. Expressen 23 ⁄ 5 1998, s. 4. — särsk. (numera bl. mera tillf.) i artighetsfras för att återgälda tack l. välgångsönskan o. d. Tusentack tillbakas. Almqvist Brev 29 (1821). God jul, far! .. God jul! tillbaka. Strindberg Bjälb. 111 (1909).
C.
6) i tidslig o. därtill nära ansluten anv.
a) (†, utom i β α', β') betecknande tidpunkt l. tidrymd då ngt inträffat l. börjat som ligger före tidpunkten för utsagan; särsk.
α) hitintills l. hittilldags. Iagh haffuer nu till en tidh auiseradt min k(iäre) F(ar)k(iär) så många falska tiender eller anslagh som tillbakans gångna ähra. Ekeblad Bref 1: 288 (1653; rättat efter hskr.).
β) med bestämning som anger dels mer l. mindre exakt tidpunkt osv., dels (i sht i förb. med lång (se d. o. 7 c β)) ett större obestämt avstånd bakåt i tiden. särsk.
α') (fullt br.) i uttr. så l. så lång tid tillbaka i tiden. Sundén (1891). Vill du, så fara vi tusen år eller litet mera tillbaka i tiden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 43 (1901).
β') (fullt br.) i uttr. sedan så l. så lång tid tillbaka, se SEDAN II 2 a slutet (jfr η').
γ') i uttr. en så l. så lång tid tillbaka; äv. i förb. med substantiv(iskt uttr.) betecknande (regelbundet) återkommande händelse o. d., särsk. riksdag. Uprepa .. (danskarna) sina Konungar öfwer hundrade år tilbaka, som alle hafwa fört tre Kronor til Wapen .. hade likwäl (osv.). HC11H 1: 13 (1670). Det hafwer gifwit ämne til åtskillige Rådslag på många Riksdagar tilbakas. HC11H 9: 85 (1697). Några få mansåldrar tilbakars. VetAH 1802, s. 91. Auerbach (1915).
δ') i uttr. för så l. så lång tid tillbaka, se FÖR I 18 b.
ε') i uttr. (nu) på så l. så många år tillbaka, under så l. så många år räknat bakåt i tiden från innevarande tidpunkt; äv. i sådana uttr. som på tredje året tillbaka, se PÅ I 36 b ε. HSH 31: 7 (1663). Nu på några åhr tilbaka är likasom en skiljaktighet blefwen uti ståndet. VDAkt. 1737, nr 395. På 70 år tillbaka, hafwa inkomsterna af Bergs Pastorat .. blifwit de samma. VDAkt. 1789, nr 349.
ζ') i uttr. (i)från en så l. så lång tid tillbaka, se FRÅN I 12 a α, c β.
η') i uttr. i så l. så lång tid tillbaka, sedan en så l. så lång tid tillbaka. Glåpsjö Grufwan, som i 30 år tilbaka intet warit i bruk. HC11H 13: 21 (1697). Alt sedan år 1685, thet är i 52 års tid tilbakes, hafwer jag (osv.). VDAkt. 1737, nr 336. Angående de stora kala bärgen .. berättades, att man af gammalt folks berättelser, i en ålder tillbaka, vet att de varit förr med skog beväxte. Barchæus LandthHall. 41 (1773).
ϑ') i uttr. av forna (äv. gamla) tider tillbaka, sedan urminnes tider, sedan gammalt; jfr FORN 2 a β, GAMMAL 8 a. Af forne tijder tillbaka. Verelius Herv. Dedik. 4 (1672). De utaf gambla tider tilbakas formerade fordringar. 2RA 1: 266 (1723).
b) för att beteckna att ngt sträcker sig l. går så l. så långt bakåt i tiden. (Pennornas) uppkomst sträcker sig förmodeligen icke längre tillbakas än till 10:de eller 9:de århundradet. Norrmann Eschenbg 1: 31 (1817). Vända vi oss .. till Västeuropa, gå våra data något längre tillbaka. EkonS 2: 22 (1894). Dessa enorma skapelser är egentligen ljusskulpturer med en tradition som sträcker sig tillbaka till Tangdynastin på 600-talet. DN 13 ⁄ 6 1997, s. A6.
c) i fråga om att (i tanken) återvända till ngt föregående l. ursprungligare i tiden l. utvecklingen (för begrundan l. ss. stöd för handling l. slutsats o. d.); särsk. i uttr. falla tillbaka på, hämta stöd i; stundom utan klar avgränsning från d. Så långt vi kan minnas tillbaka. Moste man någhot repetere tilbake / Aff slijk handel och gambles sake. Svart Gensw. E 4 a (1558). I Julehelgen talade Götstaff medh almogen i Mora hållandes them före att the wille tänckia tilbake och förspöria aff gamble men, huredant Regemente the Danske plägade föra här i Swerige. Svart G1 14 (1561). När man seer tiderne tillbaka, äre Förstendömen een oreda och orsak till myckit ondt. RARP 4: 426 (1650). Slutligen gäller .. att .. (de etiska systemen) icke gå nog långt till baka i sin vetenskapliga undersökning. Nyblæus Forskn. III. 1: 72 (1886). Att med tacksamhet skåda tillbaka på det tidskifte, som förflutit. De Geer Minn. 2: 36 (1892). I arvföreningen föll man .. tillbaka på landslagens bestämmelse att till konung helst skulle väljas konungason. Carlsson o. Rosén SvH 1: 410 (1962). — särsk.
α) i fråga om att med känsla av saknad återvända till (ngt i) det förflutna. Här kunde man hvar storm i lifvet glömma, / Till edens dalar sig tillbaka drömma. Sätherberg Dikt. 2: 13 (1844, 1863). Detta retade doktorn, som i feststämningen återfallit tillbaks i Röda rummets dagar. Strindberg GötR 19 (1904). Det kan hända att kyrkan då och då kommer att längta tillbaka till den större tryggheten före år 2000. Frihet kostar på. DN 30 ⁄ 3 2002, s. A12.
β) i fråga om att med inbegrepp av vilja l. uppmaning återföra ngt l. förflytta sig till (tillståndet under) en tidigare tid; särsk. dels i uttr. tillbaka till naturen (jfr NATUR 6 c), dels i förb. skruva tillbaka, se SKRUVA TILLBAKA 3. När Lindman .. sökte vrida tillbaks utvecklingen .. kom brytningen 1909. Spångberg StMän 1: 65 (1917). ”Tillbaka till naturen” var hans fältrop. Alving SvLittH 2: 16 (1931). Viktor Rydberg, som lade ner oändlig möda på att vrida tidens ur tillbaka. SvD 14 ⁄ 4 1944, s. 11.
d) i fråga om att syfta l. peka på l. leda l. föra tanke o. d. till ngt som tidigare existerat l. varit känt l. nämnts; äv. i fråga om att åberopa l. hänvisa l. hänföra sig till ngt (jfr c); särsk. i förb. med vissa verb, t. ex. föra, leda, syfta, visa tillbaka. Pronomenet syftar tillbaka på subjektet. Släkten kan föras tillbaka till medeltiden. Som ofta någre loca och placater beropa sig på hwar andra tillbakars, så hafwer iag sådanne icke kunnat förbijlåta. Schück VittA 3: 191 (i handl. fr. 1670). Jag wil taga saken längre tilbakars och I skolen henne lätteligen begripa. Dalin Arg. 1: 109 (1733, 1754). (Det) är nödigt, att ifrån den synd, för hvilken .. (syndaren) är fängslad och dömd, föra tankarna tillbaka in på hans förra lefnad. Hb. 1811, s. 109. Detta anser Höijer vara en gifven följd däraf, att hvarje ny eller efterföljande funktion af den rena handlingen böjer sig tillbaka på den föregående eller gör denna till sitt objekt. Nyblæus Forskn. I. 2: 396 (1875). Det är inte intrigmakeriet över huvud utan också vissa bestämda detaljer .. vilka visa tillbaka på Scribe. Kihlman NordProf. 255 (1935). Det är .. diskutabelt att .. generellt lovprisa ett gammalt bondesamhälle, som ju Grinkers punkter delvis pekar tillbaks mot. Crafoord BorderlPers. 33 (1971).
Ssgr (Anm. 1:o Många av ssgrna med tillbaka ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som sådana liktydiga fria verbförbindelser med tillbaka ss. partikel som behandlats ovan. I p. pr. o. p. pf., liksom i avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verbförbindelse vanl. en formellare stilprägel; numera utgör fri verbförbindelse ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger (nästan) endast belägg i p. pf. l. ss. vbalsbst. I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförbindelse utvecklat (något) olika bet. (l. huvudsaklig anv.). Jfr på ssgr anm. 2:o, till ssgr anm. 1:o ävensom bort, fram, genom ssgr anm. i resp. artikel. 2:o Flera av de med tillbaka sammansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två ord, o. det kan ibland vara ovisst om ssg verkligen föreligger.): A: (3 a δ) TILLBAKA-BILDA, -ning (se avledn.). (i sht i fackspr.) få (ngt) att återgå till ett tidigare stadium (för att senare helt försvinna); särsk. (o. utom ss. vbalsbst. -ning numera bl.) dels i p. pf., dels i pass. övergående i dep.; jfr reducera 5 i. Hartelius Sjukgymn. 12 (1883). Under fosterperioden anlägges hos nutidens fåglar alltjämt en tämligen lång svans, vilken dock senare tillbakabildas. Wallengren o. Hennig 5: 8 (1916).
Avledn.: tillbakabildning, r. (i sht i fackspr.) regressiv utveckling; involution (se d. o. 2). Benägenhet för tillbakabildning af sidotårna. 2NF 17: 1092 (1912). Människosläktets tillbakabildning. Hedberg Blomb. 358 (1953). —
-BLICK. [jfr d. tilbageblik]
1) (numera föga br.) till 1: utsikt (bakåt varifrån man kommit); jfr blick, sbst.1 6. En kort sträcka långsmed N(orra) stranden med anslående tillbakablick öfver den bergomkransade Refsunden. TurHb. 1: 112 (1894). TurÅ 1912, s. 268.
2) till 6 c: återblick; jfr blick, sbst.1 2 b α. Thomander 2: 165 (1846). Boken inledes med en historisk tillbakablick. Ymer 1953, 235. —
(1, 6 c) -BLICKA, -ning (†, Atterbom Minnest. 2: 11 (1840)); -are (se avledn.). vända blicken bakåt; blicka tillbaka; numera nästan bl. i p. pr. Atterbom Minnest. 2: 11 (1840). Förebilden till två-djursmotivet (på spännen) har man trott sig finna i den äldre Vendelstilens liggande och tillbakablickande djur. Fornv. 1940, s. 124. Ett mycket öppenhjärtigt tillbakablickande brev. Vallquist HNyblom 36 (1987).
-BLIVA. (†)
1) till 4 a: bliva kvar l. efter; äv. bildl.; jfr bliva tillbaka 1, 2 (a). Ath ibland oss icke finnes någhor tilbaka bliffuen. Hebr. 4: 1 (NT 1526; Bib. 1999: vara för sent ute). Wår booscap skal gå medh oss, och icke een klöff til baka bliffua. 2Mos. 10: 26 (Bib. 1541). Wifstrand AndlTal 56 (cit. fr. 1874).
2) till 4 b: icke komma till stånd l. utebli l. underlåtas o. d.; särsk. i uttr. låta ngt tillbakabliva; jfr bliva tillbaka 3. Epter thet itt fremma(n)de tungomåål haffuer wordet brukat, therföre är och förbettringen til baka bliffuen. OPetri Hb. A 1 b (1529). En Ährligh man, som .. vprättar något Contract medh enom, seer ther altijdh troligen på, at han intet försumar, låter til baka blifwa, eller något ther emoot giör. Emporagrius Cat. Q 8 a (1669). HSH 6: 331 (c. 1750). —
(4 a) -BLIVEN, p. adj. [jfr -bliva] (numera föga br.) som inte nått den utveckling som betraktas ss. den normala; jfr efterbliven. Är det icke ett välkändt och sorgligt faktum, att hela Italien är i våra dagar ett lika fattigt och kulturellt tillbakablifvet som naturskönt och kulturhistoriskt intressant land? GHT 18 ⁄ 11 1897, s. 1. En liten af honom författad katekes just för sådana i förståndet tillbakablifna. MinnGPrästh. 3: 165 (1926). SvSkog. 612 (1928; om träd).
Avledn.: tillbakablivenhet, r. l. f. (numera föga br.) förhållandet l. tillståndet att vara tillbakabliven. Tillbakablifvenhet på det ekonomiska och politiska tänkandets områden. OoB 1892, s. 454. SvNat. 1926, s. 25. —
(1) -BORSTAD, p. adj. Tunt hår, tillbakaborstat vid tinningarna. Fredén Whitechurch Högv. 99 (1925). —
(1) -BÖJA, -ning (numera bl. mera tillf., Ling Regl. 41 (1836), SAOL (1950)). böja bakåt; i sht i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Cellarius 34 (1729). En stolt tillbakaböjning på nacken och ett hånfullt leende. Bremer Hem. 1: 235 (1839). Bufflar med tillbakaböjda horn. Hedin GmPers. 8 (1887). —
1) (†) till 1, särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: inåtgående del l. parti av ngt, särsk. om sådan byggnadsdel; motsatt: utsprång. Norra kapellets öppning .. (i domkyrkan) vidgar sig genom en bred tillbakadragning. Brunius SkK 74 (1850). Under den gotiska (tiden) voro .. (städerna) mera rörliga i sina linier med framsprång och tillbakadragningar i gatu- och torglinierna. TT 1897, Allm. s. 193.
2) (†) till 3 a γ: återvända; äv. refl., i mer l. mindre bildl. anv.: dra sig tillbaka. Ekblad 409 (1764). Hafvets tillbakadragning. JernkA 1828, Bih. s. 18. Jag mig tillbakadrager. / Långt mer än jordens flärd / Är Herrens mässa fager. Wirsén Vis. 113 (1899).
3) till 3 b γ: dra (ngn l. ngt) tillbaka; särsk. ss. vbalsbst. -ande, -ning, om handlingen att dra tillbaka militär styrka (från krigszon o. d.). Iagh wil tilbaka dragha skuggan på Ahas Säyare, tiyo streck the han offuerlopit haffuer. Jes. 38: 8 (Bib. 1541). Revolverhufvudets kringvridning sker automatiskt vid slidens tillbakadragning. PriskatalSonesson 1895, s. 20. Tjeckoslovakien tänker försöka få till stånd förhandlingar om ett tillbakadragande av de sovjetiska styrkorna i landet. DN 4 ⁄ 12 1989, s. 11. —
1) till 1, 2: som dragits tillbaka l. bakåt l. befinner sig baktill. Lefrén Förel. 2: 101 (1817; om flyglar). För mera djupgående fartyg är längs efter kanalen byggd en lång kaj, som är något tillbakadragen innanför den vanliga strandlinien. TT 1895, Byggn. s. 29. När Engelsmännen och Amerikanarna tala är tungan i regel längre tillbakadragen i munnen än när vi svenskar tala vårt hemlands tungomål. Moberg Utvandr. 436 (1949).
2) i bildl. anv. av 1, om person: som dragit sig l. håller sig tillbaka; försynt l. stillsam l. skygg o. d.; äv. om handlingen att leva, liktydigt med: avskild o. d. HSH 7: 26 (1589). Jag lefver tillbakadragen, såsom det synes mig anstå en gammal man. FoU 20: 222 (1849). Emilie Thomander var som ung flicka blyg och tillbakadragen. Kulturen 1996, s. 58.
Avledn.: tillbakadragenhet, r. l. f. särsk. till -dragen 2: förhållandet l. egenskapen att vara tillbakadragen l. leva tillbakadraget; äv.: avvaktande hållning. I början syntes någon tillbakadragenhet råda, men sedan .. eldades snart flere talare till både grundliga och vältaliga utgjutelser. SvT 1852, nr 188, s. 3. Han .. vistades en tid i lantlig tillbakadragenhet på sitt gods. Kihlman 2Skälmrom. 18 (1923). —
-DRIVA, -ning.
1) till 3 b ζ: driva (ngn l. ngt) tillbaka; i sht förr äv. med avs. på sjukdom o. d., i sht i p. pr. At tu mina owener tilbaka driffuit haffuer. Psalt. 9: 4 (Bib. 1541). Honingen renar, medan rosenoljan verkar tillbakadrifvande och på samma gång förhindrar uttorkning. Odenius 2Celsus 163 (1906).
2) (†) till 3 b ζ β': tillbakavisa (ngn l. ngt), förklara för osann l. oriktig. (Hon) bleff j samma tiidh tiillbaka driffwenn aff sijna egna grannar, szå atth thet befandz sanning atth hun siigh om meen swårith hadhe. BtFinlH 2: 105 (1551). Det hade varit oändligen lätt att .. tillbakadrifva en stor del af .. hans anklagelser. Bremer NVerld. 2: 188 (1853). —
(1, 3 a (δ), 6 d) -FALLA. (numera mindre br.) falla bakåt l. tillbaka; äv. (i ä. språkvetenskaplig terminologi) i p. pr. i adjektivisk anv.: reflexiv; äv. bildl. Möller 1: 264 (1745). Stridsberg FrGr. 23 (1793; om pron.). Subjektet till ett Verb kan .. på samma gång vara dess fyllnad, såsom: Han dödar sig. Verbet kallas då Reciprokt (dvs. reflexivt) (Tillbakafallande). Borelius Sacy 97 (1806). Deras lek är att springa efter och fly för den ömsevis på den släta stranden stigande och tillbakafallande vågen. Geijer Brev 83 (1810). Om i chaos en verld grusad tillbakaföll (osv.). Phosph. 1810, s. 31. SAOL (1973). —
(1, 3 a) -FART. (numera föga br.) återfärd; särsk (i ä. fackspr.): rekyl. KrigT 1797, s. 52. En Canons tilbakafart förorsakas af den uti Canalen varande luftcolumnen, och skulle således ej äga rum, om canalen vore lufttom. KrigsmSH 1799, 2: 162. Cannelin (1921). —
-FLY.
1) (†) till 1, i p. pr. i adjektivisk anv., om panna: bakåtlutande; jfr fly, v.1 6. VRydberg hos Warburg Rydbg 2: 644 (1892). Han hade en kall glans i ögonen, tillbakaflyende panna, bred hufvudskål. Rydberg Varia 125 (1893).
2) (numera bl. tillf.) till 3 a: fly tillbaka; jfr fly, v.1 1. Schultze Ordb. 1197 (c. 1755). Fägring och ungdoms glans Tillbakafly. Adlerbeth HorOd. 70 (1817). —
-FLYTTA, -ning.
1) till 1: flytta (ngt) bakåt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Jag förklarar .. at jag .. finner billigt, at upläsningen af detta Dictamen tilbakaflyttas i Protokollet. AdP 1800, s. 121. Fyra fram- och tillbakaflyttningar av vänstra foten. Folkdans. 62 (1923).
2) till 3 a (δ): flytta tillbaka; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Tillbakaflyttningen blev lugn. SPF 5: 584 (1829). Det folk, som ej tillegnar sig naturvetenskapernas framsteg, återvänder derigenom till barbari; redan stillastående .. är tillbakaflyttning. Fries BotUtfl. 2: 4 (1852).
3) till 6 c: (i tanken) förflytta sig till en förfluten tid; i sht i p. pf.; jfr flytta, v.1 II 2 b. Försök att bättra ditt regellösa och syndiga lif; i samma ögonblick .. skall minnets ljus för dig uppgå öfver en förfluten tid af oskuld och lugn, du skall finna dig tillbakaflyttad i sällare dagar, i mera lyckliga förhållanden. Stagnelius (SVS) 4: 317 (c. 1820). —
(3 b δ) -FORDRA. (-baka- 1635 osv. -bake- 1562) fordra (ngt) tillbaka; förr äv.: återkalla (ngn) (jfr fordra tillbaka 3). HSH 9: 51 (1562). När .. the Nederländske Sakerne vthi ett sådant Lägerwaller råkade woro .. bleff .. (prinsen av Oranien) 1573 tilbaka fordrad, och fick til Effterträdare Ludwig Requesenes. Brask Pufendorf Hist. 262 (1680). —
-FÖRA, -else (se avledn.), -ing, -ning (†, Schultze Ordb. 1254 (c. 1755)), -sel (se avledn.); -are (numera bl. tillf., Rydberg Myt. 1: 206 (1886)). (-baka- 1681 (: Tillbakaförsel)–c. 1755 (: Tillbakaförsel). -bakars- 1755 (: tillbakarsförslen)) numera i sht ss. p. pf.
1) till 1: föra (ngt) bakåt. Det tillbakaförda knäet krökes. Ling Regl. 37 (1836). En tillbakaföring av spaken .. (medför) en styrning uppåt. Söderberg PrFlygl. 1: 69 (1935).
2) till 3 b α: föra l. bringa (ngn l. ngt) tillbaka. Schultze Ordb. 1254 (c. 1755). Hafva icke två (fångar) blifvit tilbakaförde i fängelse. LBÄ 11–13: 144 (1798).
3) till 6 c, i p. pf. i adjektivisk anv.: förd tillbaka (i tiden). Han ensam var beredd .. som, med blicken tillbakaförd på försvunna dagar, kände, att hvarje kraft i hans själ .. tillhört den allmänna nyttan. Wallin Rel. 2: 347 (1822, 1827).
Avledn. (till -föra 2): tillbakaförelse, r. l. f. (†) (Lat.) redhibitio .. (sv.) En tilbaka föring / förelse. Linc. Rrr 3 d (1640).
tillbakaförsel, r. l. f. (numera bl. tillf.) transport tillbaka. Verelius 14 (1681). Miölets åter inlastning sker uti närwaro af förbemälte Upsyningsman och Skeppare, som tilbakarsförslen förrättar. PH 6: 3663 (1755). —
(3 b β) -GIVA. (-baka- 1617 osv. -bakars- 1706) (numera bl. tillf.) ge (ngn l. ngt) tillbaka åt (ngn); särsk. med avs. på landområde o. d.; äv. med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt. RA II. 2: 104 (1617). Hans Broder så wäl som the andre fångarna blefwe tilbaka giffne, och finge frij Leid til at taga wägen hwart the wille. Widekindi KrijgH 273 (1671). Jag vet från säker hand, att de förbundna magterna enhälligt och oåterkalleligen beslutat icke tillbakagifva åt Sverge någonting af dess tyska besittningar. Fryxell Ber. 10: 325 (1842). Björkman (1889). —
(1, 3 a) -GLID. jfr glid, sbst.2 1. Vid långa och svåra stigningar kan vara fördelaktigt att, till förhindrande av tröttande tillbakaglid, binda granris, remmar o. d. under skidorna. SkidlöpnIArmén 1917, s. 41. —
-GÅ. [jfr fsv. tilbakaganga]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (a, c): gå bakåt l. tillbaka; förr äv.: gå baklänges. Serenius Aaa 1 d (1734). Kommer baklänges in .. och talar i tillbaka gåendet mycket ifrigt. Modée FruR 87 (1738). (Stekeln har) Framvingar med 2 tillbakagående nerver och 2 fullständiga diskfält. Thomson Insect. 240 (1862). Äfven imitationen kan ske tillbakagående, d. ä. upprepande temat från slutet till början. Bauck 1Musikl. 2: 45 (1871). Tunesisk virkning. Arbetas vanligen med en virknål af trä eller ben i fram- och tillbakagående hvarf. DamBok 56 (1879).
2) till 3 a (γ): dra sig tillbaka; återgå l. retirera o. d.; särsk. (o. numera bl. tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv. Serenius Aaa 1 d (1734). Han .. visade sig sällan ute och tycktes lefva nöjd med den stillhet, hvaruti han .. tillbakagått. Adlerbeth Ant. 2: 172 (c. 1815). Orsaken till Svenska arméens tillbakagående rörelse är svår att finna. Mankell Fältsl. 236 (1857).
3) till 3 a δ: gå utför l. bakut (se d. o. c δ), försämras; degenerera; särsk. (o. numera bl.) dels i p. pr. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ende, särsk. i sådana uttr. som vara på (förr äv. i) tillbakagående, vara på tillbakagång. Then som them fattigha giffuer honom skal intet fattas, men then sijn öghon affwender medh honom skal thet fast tilbaka gå. Ordspr. 28: 27 (Bib. 1541). Der är det menskliga borta hos menniskan, och då är hennes lif idel tillbakagående, mörker, synd och död. Rundgren Minn. 3: 1 (1855, 1888). Exempel på långt drifven tillbakagående utveckling erbjuda bland andra många parasitiska kräftdjur. Wirén ZoolGr. 1: 287 (1897). Fabriksverksamheten var på tillbakagående, det stod illa till med sjöfart och handel. Hufvudstadsbl. 15 ⁄ 12 1982, s. 9.
4) till 6 c: gå tillbaka i tiden; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. En ända in i hedendomen tillbakagående ålder. Atterbom Minn. 206 (1817). Vida längre tillbakagående årsböcker egde Babylonien och Egypten. Rydberg Urpatr. 3 (1873). —
-GÅNG. [jfr d. tilbagegang]
1) till 3 a (γ): handlingen att gå tillbaka; i sht förr äv.: återtåg l. reträtt. Linc. Rrr 1 a (1640). Strid avbrytes i allmänhet genom tillbakagång. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 6. Under de växlande skedena av framryckning och tillbakagång gled landisen ofta fram inte över berg, utan över gamla moränbäddar. Selander LevLandsk. 37 (1955).
2) till 3 a δ: (med negativ bibet.) återgång, vanl. till tidigare läge l. tillstånd; särsk. i uttr. vara på (förr äv. (stadd) i) tillbakagång (jfr -gå 3), sjunka tillbaka; ge med sig. Sjukdomen är på tillbakagång. Så är äfven hela menniskoslägtet, oaktadt skenbar (partiel) tillbakagång, allt jemnt inbegripet i en småningom framskridande utveckling. Nilsson Ur. 1: Inl. II (1843). När Malmö började gå framåt, voro Skanör och Falsterbo redan på tillbakagång. Sandström NatArb. 1: 55 (1908). Är ej hela vår kultur stadd på tillbakagång? Hedén 3: 71 (1921). 1933 sjönk exportvärdet .. en tillbakagång med över 66 % jämfört med 1929. SvGeogrÅb. 1943, s. 197. Lätt tillbakagång på börsen. SvD(A) 15 ⁄ 9 1951, s. 12. —
(4 e (α, β)) -HÅLLA, -else (†, Serenius F 4 c (1734)), -ning. hålla (ngn l. ngt) tillbaka; kvarhålla l. hindra; äv.: hålla inne med (ngt); särsk. bildl., med avs. på känsloyttringar o. d.: hålla igen l. undertrycka. Am. 4: 7 (Bib. 1541). Tå nu Brudhen war på Wäghen at fara öfwer til Skottland, och aff Winterens oförmodelige Infall bleff tilbaka hollin (osv.). Schroderus Os. III. 2: 311 (1635). Angående afdelningen om Stockholms stads fattigvård tillbakahålla vi vårt omdöme. Geijer I. 6: 110 (1839). En gång tillbakahölls lönen för 116 yngre österrikisk-ungerska officerare .. under flera månader. Brändström Krigsf. 42 (1921). Tiden var inne för arbetarnas organiserande .. och inga vackra predikningar om samhällsfriden .. kunde tillbakahålla denna utveckling. Höglund Branting 1: 30 (1928). (Ett) tryck, av längtan eller föraningar .. nätt och jämnt tillbakahållen, på vippen att brista. Benecke Munro JupitMån. 103 (1985). —
(3 b α) -HÄMTA. (numera bl. mera tillf.) hämta (ngn l. ngt) tillbaka; äv. oeg. Johannes Husz .. begaff sigh .. på Flychten .. Men han bleff medh Wåld tilbaka hämtat, och tagin vthi bättre Förwaring. Schroderus Os. 2: 786 (1635). At åter them tilbaka hämpta, som ifrån then Romerske Kyrckian affallne äro. Brask Pufendorf Hist. 449 (1680). SAOL (1973). —
(3 b γ (slutet)) -KALLA. kalla (ngn l. ngt) tillbaka; särsk. oeg. l. bildl., dels: återkalla (ngt i minnet o. d.), dels: indraga l. återkalla l. upphäva (ngt). Om icke Konungar och Förstar motte .. sådana preuilegier tilbaka kalla. Svart G1 103 (1561). Professor Salenius .. förmenar .. att Venerandum Consistorium såsom en kiöpman bör stå wid sitt kiöp, och det ey ett helt åhr effter tillbaka kalla. UUKonsP 20: 334 (1694). Kongl. Maj:ts Förklaring .. som innehåller, at sådane ägor .. ej måge tilbaka kallas .. för slikt återkallande frie wara skole. HC11H 13: 64 (1697). En tafla full af fordom och vildhets tycke, / En bild tillbakakallad ur medeltiden. Kræmer Diam. 102 (1857). Ryssland hade tillbakakallat sina trupper från gränsen. Malmström Hist. 3: 223 (1870). —
(1) -KAMMA, -ning. i sht i p. pf. i adjektivisk anv., om hår: kammad bakåt. NJournD 1855, s. 80. Med det gråa håret slätt tillbakakammat. Ljungman Eberhart Hus. 168 (1936). —
-KASTA, -ning.
1) till 1, i p. pf. i adjektivisk anv., om klädesplagg l. kropp(sdel) o. d.: kastad l. lutad tillbaka. Under .. (samtalet) är Siri Brahe tillbakakastad i länsstolen uti en förtvivlad tystnad. Gustaf III 2: 247 (1788). Huvudet låg tillbakakastat på den lilla platta, hårda kudden. Johnson DrömRosEld 37 (1949). Med manteln tillbakakastad. Fornv. 1954, s. 145.
2) till 3 b (α): kasta (ngt) tillbaka; äv. bildl.: flytta l. föra (ngt) tillbaka (i tiden); i sht förr äv. dels till 3 b ζ, med avs. på fiende o. d.: driva tillbaka, dels till 3 b ζ β': avvisa. Schultze Ordb. 2244 (c. 1755). Stiltje, storm, sido- och tillbakakastningar omvexlade oupphörligt på den hafsresa, som (osv.). Atterbom Minnest. 2: 344 (1824). (B. von Beskow) ansåg .. för en samvetssak .. att tillbakakasta de larmande anspråken af en litterär fribrytare. Samtiden 1874, s. 171. Ett nytt krig .. är liktydigt med vår kulturs undergång, mänsklighetens tillbakakastande för århundraden. Höglund Branting 2: 409 (1929). Vi fingo vänta till solnedgången, innan meddelande kom att engelsmännen blivit tillbakakastade med svåra förluster. Eje Reitz DödHäl. 40 (1933). —
(3 a) -KOMMA, -else (†, KOF II. 1: 86 (1650)). (-baka- 1610 osv. -bakars- 1657. -bake- 1612) komma tillbaka; numera bl. i p. pf. Hon är precis tillbakakommen. Schroderus Sleid. 180 (1610). —
(3 a) -KOMST. (-baka- 1642 osv. -bakar- 1659. -bakars- 1631–1723. -bakas- 1697) (numera bl. mera tillf.) återkomst. Eder lyckelige tilbakarskompst ähr mig af hiärtatt kär, önskar att I uthi bättre tilståndh hadhe funnedt dhe edre. AOxenstierna 6: 552 (1631). —
(1) -KRÖKA. [jfr fsv. tilbakakrökter] böja (ngt) bakåt; numera bl. tillf. i p. pf. Cellarius 45 (1729). Ettåriga med tillbakakrökta .. strålblommor. Nyman VäxtNatH 1: 6 (1867). —
(3 b ζ) -KÖRA, -ning, -sel (†, SthmStadsord. 2: 205 (1707)). särsk. med avs. på fiende: driva tillbaka; jfr köra tillbaka. (Ryssarna) begynte falla the Påhler an. Men första anfallet gick intet bättre för them, än the blefwe tilbaka körde aff Kasanofski och Zborofski. Widekindi KrijgH 287 (1671). —
(1) -LUTA, -ning. luta (kropp(sdel)) bakåt; nästan bl. i p. pf.; jfr luta sig tillbaka. Hufvudet, prydt af rikt kastaniebrunt hår, förde hon litet tillbakalutadt, hvilket gaf henne ett utseende af stolthet. Bremer Pres. 11 (1834). särsk. i p. pf. i utvidgad anv.: avslappnad o. d.; särsk. om musik(stil) o. d. Texterna får högsta betyg. Men musiken är väl smörig och tillbakalutad. GbgP 3 ⁄ 1 1983, s. 30. På andra håll i arabvärlden är stämningen ännu hundra dagar efter Saddam Husseins inmarsch i Kuwait, påfallande tillbakalutad. DN 28 ⁄ 11 1990, s. A9. —
(4 (d)) -LÅTA. (-baka- c. 1540–c. 1755. -bake- 1536–c. 1595) (†) = låta tillbaka. SvTr. 4: 484 (1536). Är doch lijkwäll sådantt aff Erich Bergh tilbake latedt then fatige, som thette förtientt haffuer, till enn förderffueligh schade. Rosén E14HNämnd 180 (i handl. fr. 1565). (Frukterna) hade en sockersöt smak, som doch på thet sidsta något surt tilbaka lät. Humbla Landcr. 411 (1740). Schultze Ordb. 2660 (c. 1755). —
-LÄGGA, -ning.
1) till 1, särsk. ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att lägga (ngt) längre bak. Att .. söka ”dosera” tenolysien genom att förlänga senan genom en plastisk operation eller fästa den längre bak på bulben, tillbakaläggning. Hygiea 1913, s. 662.
2) (†) till 2: tillryggalägga (vägsträcka o. d.); äv. med avs. på levnadstid; jfr lägga tillbaka 2. Effter undfången befallning .. hafwer iag nu, genom gudz nåd, fast med någon swårighet under bröstsiuka, tilbakalagt resan till släthog. VDAkt. 1736, nr 33. Mattad af arbete .. har jag i Herrans namn beslutat tilbakalägga min återstående lefnadstid på min Landtägendom här i Calmar Stift. VDAkt. 1782, nr 119. Åsigt af det tillbakalagda, och intresse för det påföljande. Leopold 5: 77 (c. 1820).
4) (†) till 4 d, särsk. i p. pf., om gruva: eftersatt l. igenlagd l. dyl. Grufuorne (är) myckyt förderfuede och tilbaka lagde. NoraskogArk. 5: 149 (1624). —
-LÄMNA.
1) till 3 b β α': lämna (ngt) tillbaka. (Sv.) Tillbakalämnande, (t.) Wiedergabe, Rückgabe. Auerbach (1915). Tillbakalämnade men oöppnade läkemedelsförpackningar borde kunna få återanvändas. DN 27 ⁄ 4 2002, s. D28.
2) (†) till 4 d: åsidosätta o. d. VDAkt. 1708, nr 133. Wid efftersinnande, at till profPredikanter böre 3ne skickelige Prästmän utsändas, har jag så mycket mindre welat tillbakars lämna förb(emäl)de Hr Lanneri angelägenhet. VDAkt. 1731, nr 395. —
(3 a) -MARSCH. marsch tillbaka; särsk. i fråga om militära förh. (jfr marsch, sbst.1 1 a); äv. oeg. l. bildl. KrigsmSH 1798, 1: 15. Den gamla tiden alltid stadd på motvillig och så länge som möjligt fördröjd tillbakamarsch. Lundgren ÖmtHjärt. 10 (1947). Tillbakaryckning övergår till tillbakamarsch, så snart avståndet till fienden blivit så stort, att förbandet kan marschgrupperas. InfRegl. 1954, II. 6: 9. —
(3 a) -RESA. jfr resa, sbst. I 2. Rudbeck Atl. 1: 679 (1679). Med de vänligaste hälsningar och med önskan om lycklig tillbakaresa. Blomberg Hjält. 32 (1932). —
(1) -RIKTA. särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.: riktad bakåt. Rydberg FilosFörel. 4: 164 (1878). Man vet det först i det ögonblick, då officeren kommenderar avmarsch, då kyrkan och husen bli mindre och mindre och slutligen är försvunna för det tillbakariktade ögat. Malmberg Werfel 40Dag. 159 (1935). —
(3 b γ) -ROPA. ropa (ngn) tillbaka; numera bl. i p. pf. (jfr ropa tillbaka 2); förr äv. till 3 b γ slutet: (ropande) återkalla l. upphäva (ngt) (jfr ropa tillbaka 3). Hon blev tillbakaropad för att skriva under brevet. Ingen aff Helsinganer wille ställa någen godh troo till honom, för än the hörde att han samma förplichtelse igen tilbaka ropade. Svart G1 22 (1561). SAOL (1986). —
(1, 3 a) -RULLA, -ning. särsk. i fackspr., i sht. bot.: rulla tillbaka l. bakåt; i sht i p. pf. Marklin Illiger 20 (1818). Hvilken ypperlig karakter lemna icke bladens inrullning och tillbakarullning under torkning. Fries BotUtfl. 2: 211 (1852). Krullhöns .. med uppböjda eller tillbakarullade fjädrar. Nilsson Fauna II. 2: 16 (1858). Jämför bladkanterna! Den ena har en svagt tillbakarullad kant – det är lappvidet. TurÅ 1977, s. 78. —
(3 a) -RYCKA, -ning. (i sht i fackspr.) rycka l. dra sig tillbaka; jfr rycka tillbaka 1 a, b. Ehrenadler Tel. 675 (1723). Samtidigt med inlandsisens tillbakaryckande bildades rullstensåsarnes kärna, förmodligen genom arbete af jökelelfvarne. Holmström Geol. 125 (1877). Skall tillbakaryckning ske längre sträcka, övergår den till tillbakamarsch. InfRegl. 1939, 2: 418 (1942). —
(3 a) -RYCKARE. spelt. i fråga om biljardspel; jfr ryckare 3. Tillbakaryckare, (dvs.) när man träffar spelbollen (i biljard) så, att den först löper framåt, men efter vidröringen med en annan boll rullar tillbaka. Wilson Spelb. 68 (1888). —
-RYGGA. (-baka- 1795 osv. -bake- 1557)
1) till 1; särsk. bildl.: bringa (ngt) att rygga tillbaka l. bakåt; jfr rygga, v. 3. När Samfunds Lagen tillbaka ryggar naturen må lämnas henne råderum att (osv.). CAEhrensvärd Brev 2: 67 (1795). Profilen tillbakaryggad från framtiden. Lindegren Svit. 26 (1947).
2) (†) till 3 b γ slutet, med avs. på löfte o. d.: ta tillbaka l. återkalla o. d.; jfr rygga, v. 4. (Ingen landsknekt skall) fördrijste sich sijn egen bevillningh och löffte, såsom hwar för sich uttloffvet haffver, när the udi tieniste vårde ahntagne, tillbake rygge eller um inthet göre. G1R 27: 282 (1557). —
(4 d) -SATT, p. adj. [jfr -sätta] som får stå tillbaka; försummad l. eftersatt l. åsidosatt o. d. Ståthållaren .. skulle ”driva uppå att arbetet vid slottet måtte hava sin fortgång och icke genom försummelse varder tillbakasatt”. SthmSlH 1: 214 (1611). De goda tiderna .. har .. möjliggjort en betydande stegring av levnadsstandarden, och man har .. sökt utbreda denna standardförbättring till förut tillbakasatta samhällsgrupper. Elmér SvSocPolit. 19 (1943).
Avledn.: tillbakasatthet, r. l. f. förhållandet att vara tillbakasatt. De glödande orden om qvinnans tillbakasatthet. Verd. 1889, s. 44. —
(1, 6 c) -SE, -else (†, Lind 1: 1678 (1749)). rikta blicken bakåt; äv. bildl.: se tillbaka på ngt förutvarande. Vij haffva altijd, så lenge vij kunde tilbaka see, kunnat leffva uti enighet. RP 8: 112 (1640). En under 17- och 1800-talet mycket vanlig tillbakaseende grip går .. tillbaka på en plansch i Erik Dahlbergs Suecia antiqua. MeddRiksheraldÄmb. 9: 38 (1941). —
(1, 3 a) -SJUNKA. sjunka tillbaka; jfr sjunka tillbaka 1 (a). Den i gyttja tillbakasjunkna stranden. Cygnæus 4: 153 (1848). Två herrar började disputera. ”De fattade eld; stego opp – men som de begge druckit märgen ur benen, slutades affären dermed att de tillbakasjönko i sina stolar.” Lundin o. Strindberg GSthm 58 (1880). —
-SKJUTA, -ning.
1) till 1: skjuta (ngt, i sht möbel l. huvudbonad o. d.) bakåt (jfr skjuta tillbaka 2); äv. oeg. l. bildl., i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: som befinner sig i obemärkt ställning o. d. Jag tilgrep .. min knif, och giorde en öpning på dören .. hwarigenom jag med knifwen kunde tilbaka skiuta stängelen. Humbla Landcr. 530 (1740). (C. Schanzer) intog under Världskriget .. en tillbakaskjuten ställning, men inträdde juni 1914 som skattkammarminister i Nittis ministär. 2NF 38: 211 (1925). Man steg upp under ett buller av tillbakaskjutna stolar. Krusenstjerna Fatt. 2: 384 (1936). Med hatten tillbakaskjuten i nacken. Taube MordChrist. 139 (1952).
2) till 6 c: tidfästa (ngt) längre tillbaka (i tiden); jfr -föra 3. Det vore .. att tillbakaskjuta vårt statsskick bortom 1809. Geijer I. 6: 427 (1844). —
1) (i sht i fackspr.) till 3 a: skrida tillbaka; särsk. ss. vbalsbst. -ande, -ning, om förflyttning tillbaka; äv.: rekyl. (F. H. af Chapman) berättar sjelf, att .. han på Sveaborg erfarit, det kanonernas tillbakaskridning ej verkar på kulans rigtning eller fart. Franzén Minnest. 1: 219 (1817). Dagjemningspunkternas tillbakaskridande. Palmblad LbGeogr. 12 (1835). Övre delen av Skurugata .. torde .. kunna ses som resultatet av en subglacial isälvs tillbakaskridande erosion. SvGeogrÅb. 1952, s. 34.
2) till 3 a δ: utvecklas i riktning mot ngt sämre; särsk. dels ss. vbalsbst. -ande: tillbakagång l. försämring o. d., dels i p. pr. i adjektivisk anv.: bakåtsträvande; jfr skrida tillbaka 2. LittT 1797, s. 99. Facta anföras till bevis å näringarnas tillbakaskridande i dessa trakter. Palmblad Norige Bih. 80 (1847). Var .. (Dante) som Statsman tillbakaskridande, jämt drömmande om återupprättandet af den gamla Romerska verldsmonarkien, så var han deremot i kyrkligt hänseende raskt framåtskridande. Lovén Dante 1: 55 (1856). —
(3 b α) -SKRUVA, -ning. (i fackspr.) skruva (ngt) tillbaka; särsk. ss. vbalsbst. -ande, -ning. Skall maskinen åter dragas tillbaka, lossas först på muttern .. hvarefter med vefven .. tillbakaskrufningen verkställes. TT 1871, s. 28. TT 1872, s. 140. —
(3 b ζ) -SKRÄCKA. (†) skrämma (ngn) tillbaka. Medelmåttans barn .. skulle äga en fågelskrämma, hwarmed de kunde tillbakaskräcka de räddaste bland luftens sångarslägt. SvLitTidn. 1821, s. 796. Thomander Pred. 2: 181 (1849). —
(3 b ζ) -SKRÄMMA. (numera bl. tillf.) skrämma o. därmed driva bort (ngn); äv. oeg. l. bildl. Allt, hvad Rec(ensenten) vill tillägga i anledning af den planen, att tillbakaskrämma läsaren. Phosph. 1810, s. 219. Tillbakaskrämda genom ett tappert motstånd af 80 Pålska ryttare, vågade de ej fullfölja. Fryxell Ber. 4: 90 (1830). (Jag) gjorde en lång promenad men blef tillbakaskrämd af det fula vädret. Wallin Bref 259 (1849). —
(3 a) -SKY. (tillf.) jfr sky, v. Skall Julia, till sin älsklings möte flyktad / .. Tillbakasky, att hennes helgondrägt / Ej fläckas må af den hon vill omarma? Elgström o. Ingelgren 9 (c. 1809). —
(6 c) -SKÅDA, -an (tillf., Hedén 5: 251 (1920)). skåda tillbaka på ngt förutvarande. Thomander 2: 145 (1831). De vuxna behöver inte bli mer än vad de är. Det är stillhet, tillbakaskådande i allt vad de gör. Lo-Johansson Gen. 234 (1947). —
(3 b ζ) -SKÄRA, -ning. trädg. jfr skära, v.2 1 d β. Ända till dess att fruktsättningen börjar, fortfar trädet i vanliga fall att skjuta kraftigt i höjden, och bör man under denna tid ej uraktlåta att hos kärnfruktträden tillbakaskära toppqvisten årligen. HbTrädg. 3: 52 (1872). Asken .. slår ut sent på våren och fäller bladen tidigt på hösten. Den tål hård tillbakaskärning. Sonesson BöndB 1046 (1955). —
-SLAG. [jfr d. tilbageslag o. -slå o. slå tillbaka]
1) till 3 a; jfr slå tillbaka 2. Vid en ventilbrand i en acetylenbehållare, orsakad t. ex. av ett tillbakaslag i slangen, gäller det att så snabbt som möjligt stänga ventilen. Stålemo o. Hultquist BrandOmb. 84 (1966).
2) till 3 a δ; i sht i bildl. anv.: bakslag l. reaktion o. d.; jfr slå tillbaka 3. (Cicero) fann uti .. (sina filosofiska studier) tröst och lugn, icke mindre i sina politiska motgångar, än i de privata, som merändels ännu voro tillbakaslag af de politiska. Biberg 2: 358 (c. 1820). Detta tillstånd kan ej vara evigt, folket mister tålamodet .. ett tillbakaslag inträder. LfF 1900, s. 38. —
-SLÅ, -slagning (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 4521 (c. 1755), 2UB 1: 599 (1898)). [fsv. tilbakasla]
1) till 1: slå (ngt) tillbaka; särsk. med avs. på klädesplagg o. d. (jfr slå tillbaka 1 c); förr äv. dels intr., om häst: sparka bakut (jfr slå tillbaka 1 d), dels (i ä. fackspr.) i p. pf., om kroppsdel hos djur: bakåtböjd (jfr slå tillbaka 6). Tillbaka-slå .. Säges om hästar, som slå bakut. Schultze Ordb. 4521 (c. 1755). Slöjan, som .. tillbakaslagen, hängde öfver den ena skuldran. Mellin Nov. 1: 199 (1832, 1865). Tungan lancett-lik, tillbakaslagen (hos bi). Thomson Insect. 300 (1862). Stjerten (hos krabborna) är .. tillbakaslagen under den för detta ändamål något urgröpta bålen. NF 2: 1013 (1878).
2) till 3 a δ, om låga: slå tillbaka. Ett trådnät (skyddar) mot förmedlingslågans tillbakaslående. TT 1885, s. 42.
3) till 3 b α: slå l. kasta (ngt) tillbaka; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Serenius Zz 3 d (1734). Tidningschefen .. kunde tillbakaslå alla orättfärdiga angrepp. Strindberg NRik. 149 (1882). Apollon är grekiska och betyder ”den allt ont avvärjande” d. v. s. solen som dödar sjukdomsfrön och tillbakaslår mörkret. Bergman Skyar 132 (1936).
4) till 3 b ζ: slå tillbaka (fiende); jfr slå tillbaka 5. Wedh thet samma fiendener bleffue så tilbaka slagna .. kom Her Götstaff sielff in i Staden. Svart G1 30 (1561). Två gånger har han försökt storma men blivit tillbakaslagen. Strömholm Fält. 175 (1977).
5) (numera bl. tillf.) till 5 b: besvara slag med slag; jfr slå tillbaka 1 a. Tilbaka-slå .. (dvs.) slå igen, gifwa stryk tilbaka. Schultze Ordb. 4521 (c. 1755). IllSvOrdb. (1964). —
(3 a) -SMYGA. smyga tillbaka. I medler tijdh, kommo en hooper Ryssar, hwilka .. tagit vndflycht på Slottet, för räddhoga skul öfwer Broen tilbaka smygandes vthi den södre deelen aff Staden. Widekindi KrijgH 319 (1671). —
(3 a (δ)) -STEG. steg (se steg, sbst.1 5) tillbaka. Atterbom C12 90 (1845). Reformationen betydde i sin strid med klosterväsendet ett allvarligt tillbakasteg. Hewe VälsignVäxt. 26 (1939). —
-STRYKA.
1) till 1: stryka (ngt) tillbaka; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv., om hår l. skägg o. d. (jfr stryka, v. III 4). Schultze Ordb. 5154 (c. 1755). En liten mager man med grå tillbakastruken lejonman stod uppe på estraden och lockade fram toner ur en violin. Berg BlåDrag. 264 (1936).
2) (†) till 3 a; särsk. om häst (med vagn): backa l. rygga tillbaka (jfr stryka, v. VI 2). Schultze Ordb. 5154 (c. 1755). —
(3 a) -STRÅLA, -ning. (numera bl. tillf.) stråla tillbaka. Lind 1: 364 (1738). Näps stormarne, som rasa i hans bröst, / Och lät förnuftets klara solbild åter / Tillbakastråla från en lugnad själ! Stagnelius (SVS) 2: 409 (1821). (Ångpannan) upptager värmet direkte och .. (murverket) öfverför det till större delen åter genom tillbakastrålning på pannan. TT 1876, s. 234. —
(3 a) -STUDSA, -ning. (-baka- 1738 osv. -bakar- 1755) studsa tillbaka; äv. i bild; jfr studsa, v.1 II 3. Lind 1: 228 (1738). (Vänskapen) är en klippa, som alldrig vacklar, och mot hvilken de jordiska sorgerne fåfängt bryta sig: den står, och de tillbakastudsa. Elgström Frunt. 107 (1809). Ett nytt sätt att segla utan vind, segel eller åror efter analogi av en kanons tillbakastudsning vid dess avfyrande. SvFolket 6: 120 (1938). —
-STÅ, förr äv. -STÅNDA. (-baka- 1536–1873. -bakars- 1677. -bakas- c. 1630. -bake- 1527–1617. -baker- 1580. -bakers- 1589) (†)
1) till 1, om fötter: sitta långt bak; anträffat bl. i p. pr.; jfr stå tillbaka II 1. Garfogeln .. kan alldeles icke flyga .. ja, knappast gå, i anseende till sina långt tillbakastående fötter. Holmström Ström NatLb. 2: 66 (1852).
2) till 2: befinna sig i bakgrunden; anträffat bl. i p. pr. De mera tillbakastående fälten öfvermålas .. med himmelsblått på det sätt, att en stjerna i träton skimrar igenom. TT 1873, s. 27.
3) till 4 c: stå tillbaka l. komma i andra hand; jfr stå tillbaka II 4. OxBr. 5: 377 (1625). Så är oss anförtrodd en bestämd, oeftergiflig pligt .. för hvilkens helgd allt öfrigt måste tillbakastå. Wallin 2Pred. 3: 16 (1838).
4) till 4 e α, β: hålla ngt tillbaka l. hålla inne med ngt; jfr stå tillbaka I 3. Genom sachtmodigheet (måste du) låta tilbaka stå tin wrede. Muræus Arndt 1: 29 (1647). Enkannerliga wil ingen af osz tilbakastå med en trogen nyåhrs lyckönskan. Swedberg SabbRo 1: 478 (1708, 1710).
5) till 4 f: restera med (ngt); icke ha fullgjort (ngt); jfr stå tillbaka I 4. G1R 28: 26 (1558). Michil .. bleff .. tillsagdh, att vpfylle, altt th(et) hann tilbake stodh, för sam(m)e Jord. UpplDomb. 2: 66 (1579). RARP 6: 245 (1657).
6) till 4 g: återstå l. restera l. vara kvar o. d.; särsk. i uttr. ngt tillbakastår ngn, ngt återstår för ngn, ngn har ngt kvar ss. återstående del; jfr stå tillbaka II 2. G1R 4: 257 (1527). Restantiæ lön .. som tilbake stodh effter hans bestellni(n)g. HovlönSthm 1552, s. 57 a. Någre peng(e)r .. ther medh, then Sum(m)e, som them tilbache stånder kan bliffue betalet. HH XXXIII. 1: 111 (1561). The skulle ingenstädes löpa, för än han hadhe betalt Hertigh Christians Folck tree Månaders Soldh som them tilbaka stodh. Tegel G1 2: 63 (1622). Han tillägger .. ”medhlertijdh ähn ett stoort arbete tillbaka står”. SthmSlH 2: 45 (1693). Nohrborg 674 (c. 1765). —
-STÄLLA. numera bl. i p. pf.
1) till 1: flytta bakåt. Kroppstyngden hvilar på venstra foten, medan den högra, tillbaka stäld, når marken endast med tåspetsarna. Rydberg RomD 123 (1877).
3) (†) till 4 d: ställa (ngt) åt sidan, åsidosätta. Sedan begaf .. (Constans) sigh til Asien .. til at fulända thet Persiske Krijget, hwilket han för Magnentij vproor skul nödgades tilbaka ställa. Schroderus Sleid. 87 (1610). —
-STÖTA.
1) (†) till 3 a: studsa tillbaka; äv. bildl.; jfr stöta tillbaka 2. Serenius Yy 4 a (1734). Dessa bannor – liksom sol i spegeln / Och liksom bössan, den för starkt man laddat – / Tillbakastöta, drabba blott dig sjelf. Hagberg Shaksp. 4: 333 (1848).
2) till 3 b α: stöta (ngn l. ngt) tillbaka; särsk. bildl.: avvisa; i p. pr. i adjektivisk anv. förr äv. med negativ bibet.: frånstötande; jfr stöta tillbaka 1. Svart Ähr. 76 (1560). Spjutet .. tillbakastött af skölden, fastnar i flygten / Mellan Antòres den modiges höft och beväpnade sida. Adlerbeth Æn. 278 (1804). Ingen menniska har från början på mig öfvat på en gång en så fängslande och en så tillbakastötande inflytelse, som Ling. Geijer I. 2: 290 (1845). Att han kände sig tillbakastött av en filosof som Schopenhauer. Rabenius KristinaKlock. 161 (1942). —
-SYFTA, -ning.
1) i sht lantmät. till 1, ss. vbalsbst. -ning: syftning (se syfta, v.1 3 b) i riktning bakåt; jfr insyfta v.1 Vid B ställer man sitt Ritbräde i Billa Kyrktorn, så att det står der i samma ställning som på Berget A. Detta sker antingen genom Compass eller genom tillbaka-syftningar. KrigVAH 1811, s. 42. Afstånden mellan stationerna erhöllos medelst tub och stång under iakttagande af tillbakasyftning. Ymer 1901, s. 31.
2) i sht språkvet. till 6 d: syfta tillbaka; numera vanl. i p. pr. Rabe GrElGr. 58 (1857). Relativa pronomen syfta tillbaka på något ord i föregående sats och kallas därför tillbakasyftande. Hagfors FolkskSpr. 2: 49 (1898). —
-SÄTTA, -else (†, NordT 1892, s. 85), -ning. (-baka- 1607 osv. -bakar- 1668. -bakars- 1658–1697. -bakas- 1687. -bake- 1553)
1) till 3 b α: sätta tillbaka (ngt) på sin ursprungliga plats; numera företrädesvis i p. pf.; jfr sätta tillbaka 3. Dalin (1854).
2) till 4 c, d: eftersätta l. försumma l. åsidosätta (ngt); avstå l. bortse från; äv. med avs. på person: ej uppmärksamma, ringakta o. d.; jfr sätta tillbaka 4 a, b, d, e. G1R 29: 735 (1560). Så at han nödgades tilbaka sättia sin reesa, then han hadhe sigh föresat. Schroderus Sleid. 162 (1610). Man skulle .. affskaffa the öfwerflödhighe Hälgedagarna, såsom the ther förhindra och tilbaka sättia monge nödtorftighe Syslor vthi thet Politiske wäsendet. Schroderus Os. III. 1: 72 (1635). I så måtto skulle Menniskian wara Gudhi .. vndergifwen .. at hon skulle sijn eghen godhtyckio tilbaka sättia och Gudz Gudhdomlige wilie hörsamlighen lyda och effterkomma. Muræus Arndt 1: 5 (1647). Hans rättrådighet var omutlig, men han var ändå en varm vän af sina vänner och släktingar, samt tålte icke, att någon af dem tillbakasattes orättvist. De Geer Minn. 2: 76 (1892). Det gradvisa tillbakasättande som de klassiska språken på senare tid erfarit. Hedén 3: 217 (1920). Den anställdes och allmänhetens säkerhet kan aldrig tillbakasättas för pengar eller annan egendom. Arbetet 19 ⁄ 8 1974, s. 11.
3) till 4 e: hindra (ngn l. ngt) (i utvecklingen); fördröja l. retardera; jfr sätta tillbaka 4 c. G1R 24: 146 (1553). Hafver dock altijdh hinder sig emellankastadt som har tillbakasatt det åstundade wärket. ReflStormakt. 68 (1666). Gräs och andra foderväxter tillbakasattes i rikets flesta delar af försommarens torka och kyla. SFS 1888, Bih. nr 6, s. 17. I bästa fall kan skotten trots allt tränga fram om träden får återhämta sig. Men skogens utveckling blir tillbakasatt. Expressen 5 ⁄ 7 2001, s. 28. —
(3 b γ (slutet)) -TAGA, -ning. ta (ngt) tillbaka; särsk. oeg. l. bildl., med avs. på påstående l. löfte o. d., särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ande; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare: omtagning (se omtaga 2). Serenius Aaa 1 d (1734). Hvarför gafs ett hopp, som strax tillbakatogs? Leopold 1: 367 (1808, 1814). På det hela voro .. (talarna) okonstlade och deras språk .. vackert och felfritt, färdigt att tecknas till pappers, utan stapplingar och tillbakatagningar. Wallin Bref 289 (1849). I frågan om pantsatta gods .. kunde ej .. efter någon lag godset tillbakatagas, utan att lånet kontant betaltes. Agardh o. Ljungberg II. 2: 321 (1856). Regeringens skamlösa tillbakatagande av löftena angående gränsregleringarna. Expressen 4 ⁄ 11 1998, s. 4. —
(3 b ζ, 4 e α) -TRYCKA, -ning. trycka l. driva (ngn l. ngt) tillbaka; äv.: hindra (ngt) från att komma fram, undertrycka, underkuva. Agardh Bot. 1: Föret. 3 (1830). Den tillbakatryckande handen. Thomander 1: 207 (1842). I Frankrike hade .. åkerbruket tidigt blifvit uppoffradt och tillbakatryckt. Agardh o. Ljungberg II. 2: 269 (1856). Men bakom och under allt hvilade hans tillbakatryckta ställning i lifvet såsom barn. Strindberg TjqvS 1: 154 (1886). —
(1, 3 a (γ)) -TRÄDA. träda tillbaka; äv. bildl.: dra sig tillbaka (från ämbete o. d.). Wallin Rel. 3: 257 (1828, 1831). Hans hand, hans drägt hon fatta vill, och sänker / Bönfallande sitt knä; tillbakaträdd. Kullberg Tasso 2: 125 (1860). Den ädle konstnärsveteranens tillbakaträdande till privatlifvets genom ett ovanligt gediget lifsarbete välförtjenta lugn. Hedenstierna FruW 191 (1890). särsk. jur. ss. vbalsbst. -ande, i uttr. frivilligt tillbakaträdande, om handlingen att frivilligt avbryta utförandet av brottslig gärning l. på annat sätt föranleda att brott inte fullbordas. Såsom allmän motivering för straffrihet vid frivilligt tillbakaträdande från försök (till brott) anfördes .. att (osv.). 1NJA 1959, s. 605. —
-TRÄNGA, -ning.
1) till 3 b ζ: tränga tillbaka (ngn l. ngt); särsk. oeg. l. bildl. SC 2: 127 (1821). I Tyskland fick .. (det alexandrinska versslaget) en fast ställning särskildt genom Opitz, men tillbakaträngdes af Klopstock, som införde antika versmått. NF 1: 413 (1875). Under 1500-talet förekom geten allmänt inom hela landet .. men under senare hälften af 1800-talet har den blifvit allt mer .. tillbakaträngd. Hellström NorrlJordbr. 591 (1917).
2) till 4 e α, med avs. på känsloyttring l. begär o. d.: hindra från att komma fram, undertrycka; ss. vbalsbst. -ning äv. (psykol.): repression (se d. o. 3). Guvernanten insöfdes i fullkomlig säkerhet för sin fruktan, att hennes fordna känslor, nu i en hast tillbakaträngde .. någonsin varit förstådde. Braun Ber. 2: 22 (1850). Den litet blyge gossen, som lämnat henne med tillbakaträngda tårar bakom de långa ögonfransarna. Adelswärd GrStjärnorp 113 (1939). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
(3 a) -TÅG. återtåg, reträtt. Efter en mördande strid blifwa .. (soldaterna) tillbakaslagne, rikta ännu under tillbakatåget en karteschsalfwa mot förföljarne. Snällp. 26 ⁄ 10 1848, s. 2. —
(3 a δ) -VERKA, -an (se avledn.), -ning (†, Vinterbl. 1853, s. 174). verka bakåt, återverka; numera företrädesvis i p. pr. i adjektivisk anv.: retroaktiv; särsk. i ä. språkvetenskaplig terminologi dels om verb l. pron.: reciprok resp. reflexiv, dels om assimilation. Till de personliga Verberna räknas äfwen de tillbakawerkande Verba (verbi reciproci), hwilka uttrycka en handling, hwars werkning faller tillbaka på den handlande sjelf. Lindströmer ItGr. 71 (1803). Ett pronomen reflexivum (tillbakaverkande pronomen). Tullberg SvSpr. 1: 28 (1836). Hans inre uppror tillbakaverkade på hans yttre handlingar. Carlén Köpm. 1: 339 (1860). Läffler Kons. 59 (1872; om assimilation). Att senare föreliggande förordningar borde kunna ha en tillbakaverkande effekt. SvD 12 ⁄ 7 1970, s. 4.
Avledn.: tillbakaverkan, r. l. f. retroaktivitet. Brunius Metr. 304 (1836). Jag vill köpa hans smideslotter. Med ett års tillbakaverkan. Erkelius SåsomEld 75 (1989). —
(1, 3 a) -VIKA. vika bakåt l. tillbaka; äv. bildl.; numera i sht i p. pf. Med de Indianer hafwer .. (engelsmannen) sig .. instält .. och sedan köpt utaf dem det ena stycke Landet efter thet andra, så at de sig så småningen, ju länger och längre up i Landet med sina boställen tilbaka wikit hafwa. Holm NSv. 83 (1702). Säg, om du vill, att för din klinga jag Tillbakavek och föll. PoetK 1815, s. 16. Tillbakavikna manchetter och halskrage. SthmModeJ 1843, nr 9, s. 8. Redan i Börjessons första skaldetid förmärkes hos honom en liknande benägenhet för ett tillbakavikande från den äkta fosforismen. 2SAH 41: 164 (1866). Lingonbusken .. som .. (har) ständigt gröna och under vintern qvarsittande, läderartade, omvändt äggrunda blad, hvilkas kanter äro tillbakavikna och naggsågade. NF 17: 11 (1892). Geologerna ha .. lyckats följa spåren av den tillbakavikande isen åt norr. Andersson SkånH 1: 11 (1947). Sängen stod färdigbäddad och inbjudande med tillbakavikt blå filt. Taube MordChrist. 140 (1952). —
(3 b ε) -VINNA, -ing (†, 2SAH 11: 175 (1824)). (numera bl. tillf.) vinna (ngn l. ngt) tillbaka. Brask Pufendorf Hist. 242 (1680). ”Hvad! det är Sturen!” / .. Utropte Kungen och den återfunna, / Den på ett dubbelt sätt tillbakavunna, / I famnen slöt. Franzén Skald. 3: 427 (1829). —
1) till 3 b ζ (β'): visa (ngn l. ngt) tillbaka; äv. (o. numera i sht) oeg. l. bildl.: avvisa l. avböja o. d.; förneka riktigheten av; jfr -driva 2. Schroderus Os. 1: 361 (1635). Det är ju redan seger att hafva afvärjt eller tillbakavisat anfallet. Valerius 2: 273 (1841). De giftermålsanbud, som de djerfvare .. vågat framställa, hade hon tillbakavisat. Rydberg Ath. 120 (1859). Detta är en nedrig osanning, som härmed tillbakavisas. MurbergVägledn. 4: 3 (1937). Franska regeringen tillbakavisade på torsdagen Bonnregeringens krav att OAS-ledaren Antoine Argoud skall återsändas till Västtyskland. DN(A) 3 ⁄ 1 1964, s. 11.
2) (numera föga br.) till 6 d: leda tanken tillbaka (till ngt); i p. pr. i adjektivisk anv., förr äv. om pron.: tillbakasyftande. Lindströmer ItGr. 39 (1803). Till de personliga pronomina räknar man .. de reflexiva .. l. tillbakavisande. 2NF 22: 367 (1915). Östergren (1957). —
-VRIDA, -ning.
1) till 1: vrida (ngt) bakåt l. tillbaka; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., med avs. på tid l. klocka o. d.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. om huvud: vriden bakåt. En vacker Lampa af bronze, med et ormhufvud, tilbakavridet med et bär i munnen. Björnståhl Resa 4: 32 (1782). Utan sällskap far jag genom tiden. / Vagnen töms, var hållplats är en grav. / Men min klocka är tillbakavriden. / Bland de sista skall jag stiga av / bortom stjärnor vid ett okänt hav. Gullberg Kärlek 107 (1933). Tiden låter sig aldrig tillbakavridas. Form 1936, s. 126.
2) till 3 b α: vrida (ngt) tillbaka. För att afbryta kärnans understa del från berget, tillbakavrides handhjulet (på borren) mycket litet. TT 1877, s. 161. —
(3 a) -VÄG. [jfr d. tilbagevej] väg tillbaka. På tillbakavägen från kyrkan sågo de åtskilliga högst märkvärdiga spökelser. Sturzen-Becker Reuterholm 71 (1862). —
1) till 1, särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: vänd bakåt. PPGothus Und. Y 5 b (1590). Ännu stod Hertigen af Braganza .. orörlig, med tillbakavänd blick, och betraktade .. Brasiliens mer och mer blånande kuster. Palmblad Nov. 1: 190 (1840). Under .. (biskopsbilden syns) ett liggande lejon med tillbakavändt hufvud. AntT 1: 82 (1864).
2) till 3 a: återvända. Linc. Rrr 1 c (1640). Ett år förrann, / och stunden kom, den sälla stund, då han / tillbakavände, frisk och glad som förr. Edgren BrustnÅterlj. 142 (1903).
B (†): TILLBAKAR-KOMST, -STUDSA, -SÄTTA, se A.
C (†): TILLBAKARS-FÖRA, -GIVA, -KOMMA, -KOMST, -STÅ, -SÄTTA, se A.
D (†): TILLBAKAS-KOMST, -STÅ, -SÄTTA, se A.
E (†): TILLBAKE-DRAGEN, -FORDRA, -KOMMA, -LÅTA, -RYGGA, se A. —
(4 d) -SITTA. (gm att utebli) försumma l. åsidosätta (ngt); jfr sitta, v. 4. Alldenstundh J tillbake sutto min förrige kallelse, att wijsa edher i dombcapitlet i Wexiö till dhen 9. octob(er). VDAkt. 1695, nr 1005. —
-STÅ, -SÄTTA, se A.
F (†): TILLBAKER-STÅ, se A.
G (†): TILLBAKERS-STÅ, se A.
Spoiler title
Spoiler content