publicerad: 1898
BALDERSBRÅ bal3ders~brå2 (bálldärsbrå´ Almqvist), r. l. f. (Fries Ordb. (c. 1870), Lundell (1893)) l. n. (Almqvist (1842). Dalin (1850), Post Ogräsv. 80 (1891)); best. -n l. -et l. -t; pl. -r l. -n, äfv. =.
Ordformer
Etymologi
[jfr sv. dial. ballers-, baller-, balse-, ballens-, ballingsbrå (Linné Sk. 210 1751), barbro, barbrå m. fl. former (från södra Sv., i sht Skåne; jfr Geijer II. 2: 124 1832), d. baldersbrå, nor. balderbrå m. fl. former, nyisl. baldurs-, baldin-brá, färöiska baldurs-, baldersbrá; i Sv. o. Danmark beteckning så väl för växten Anthemis Cotula (o. arvensis) Lin. som för växten Matricaria inodora Lin., på Island endast för den förra (jfr anm.) o. i Norge samt på Färöarna endast för den senare; jfr äfv. nor. barbrogræs som namn på Anthemis arvensis. Se Jenssen-Tusch, Lundgren Spr. intyg 77 o. där citerad litteratur. — Ordet är måhända ett först till Danmark kommet lån från Norge o. dess kolonier; jfr Bugge Studier 1: 284. Noreen Sv. etym. 6; det i eng. förek. Balder brae (osv.; se Murray) ss. namn på Anthemis Cotula torde vara lånadt från nord. spr. Ordet antages vanl. betyda (guden) Balders ögonhår, hvilket namn växten enl. en gammal isl. uppgift erhållit på grund af sina hvitglänsande strålblommor; jfr Gylfaginning kap. 22: ”eitt gras er svá hvítt, at jafnat er til Baldrs-brár”. En annan mening har framställts af Noreen Sv. etym. 6; jfr häremot Much Der germ. himmelsgott 67 (1898). Ordets senare led är i alla händelser identiskt med fsv. bra, f., nor. braa, isl. brá, ags. brǽw, bréaw, fht. bràwa osv., vare sig i bet. ögonbryn l. i (den enl. Noreen äldre o. ursprungligare) bet. kant, bräm, frans. Med afs. på detta ords härledning se BRYN]
benämning på några växter af familjen Compositæ med findelade blad o. hvita strålblommor. Än i dag är ”Balders brå” (ballerbrå, barbrå) hos oss namnet på den blomma (Tripleurospermum inodorum eller Anthemis cotula), med hvilken i den s. k. yngre Eddan Balders ljusglänsande ögonbryn jemföras. E. H. Tegnér i Ydun 67 (1869). En krans af Baldersbrå. Stålberg Blomst. 18 (1843).
a) växten Anthemis Cotula Lin., surkulla, surtuppa. Retzius Flora 53 (1806). Almqvist (1842). Dalin (1850). Holmberg Nordb. 583 (1854).
b) växten Matricaria inodora Lin. (Tripleurospermum inodorum Schultz). Almqvist (1842). LAHT 1882, s. 56. Krok o. Almqvist Flora 32 (1885). Normalfört. öfv. sv. växtn. 12 (1894). jfr: (Matricaria inodora) Forsan potius Scanis Baldersbrå quam Anthemis Cotula. Wahlenberg Flora 554 (1826, 1833).
Anm. Enl. Fries Ordb. (c. 1870) (jfr äfv. Wahlenberg ofvan) tillkommer benämningen rätteligen Matricaria inodora, men har öfverförts på släktet Anthemis på grund af den stora likhet som råder mellan dessa växter. Härför talar enl. Fries, att Anthemis Cotula saknas på Island o. i de nordligare trakterna af Skandinavien; med afs. på denna uppgift jfr dock Jenssen-Tusch 20 samt ofvan. — Hos Rudbeck Hort. bot. (1685) användes ordet om bolmörten, en anv. som icke har stöd vare sig i ngn skandinavisk dialekt l. i ngt slags likhet mellan bolmörten o. de växter hvilka bära namnet baldersbrå. Förmodligen har Rudbeck, som förklarar gudanamnet Apollo ss. en ombildning af ett Há-Baldur, med bolmörten, af ä. botanister kallad (herba) Apollinaris, identifierat den blomma som i Snorres Edda sättes i förbindelse med Balder. — Undantagsvis förekommer formen baldersbryn (jfr ÖGON-BRYN). Det band (på hvilket Vanadis virkade) var så snöhvitt som Baldersbryn. Ling Gylfe 59 (1812).
Spoiler title
Spoiler content