BALLISTIK bal1isti4k, r. (f. Rydqvist); best. -en.
Etymologi
[jfr t. ballistik, fr. balistique, bildadt af gr. βάλλειν liksom t. ex. AKUSTIK af ἀκούειν]
lära om kastade l. afskjutna kroppars rörelse. Wikforss (1804, under ballistik). Hazelius Artill. 6 (1833, 1865). Man brukar indela ballistiken uti inre ballistik, som tager i betraktande projektilens rörelse inuti skjutvapnet, och yttre ballistik, som afhandlar rörelsen hos projektilen, sedan denna lemnat skjutvapnet. G. R. Dahlander i NF (1876).
